Stan är full av vatten

Det är ingen synvilla att sjöarna i och runt Stockholm har blivit renare på senare år. Siktdjupet har ökat och det är inte längre en hälsorisk att få en kallsup när man badar i den gigantiska vattenreservoaren Mälaren och andra sjöar.

– Det stämmer som regel, men lokalt kan det förekomma större mängder av miljöstörande ämnen som metaller och mikroplaster. Det gäller särskilt i stadens centrala delar, där utsläppen från trafiken och andra verksamheheter är större, säger limnologen Fred Erlandsson som är analytisk kemist i botten, på Stockholm vatten och avfall.

Fler skyfall

Det är värmebölja när vi möts veckan efter midsommar i parken nedanför det kommunala bolagets kontor med utsikt över Bällstaviken. Trycket på vattenledningarna är högt och man varnar för vattenbrist som kan leda till bevattningsförbud.

– Vattnet tar inte slut. Av det vatten som rinner igenom Mälaren används bara några enstaka procent. Resten rinner ut i Östersjön. Flaskhalsen är reningen i våra produktionsanläggningar som inte hinner med när vattenförbrukningen är extremt hög.

Reningen av dagvatten och avloppsvatten är ett större problem i spåren av klimatförändringarna. Avloppssystemet är dimensionerat för att klara tioårsregn - extremväder som tidigare inte inträffade oftare än vart tionde år.

– Extrema skyfall kommer vi att se mer av. När vi planerar och bygger nya avloppssystem har man en säkerhetsmarginal på faktor 1,25 med hänsyn till ändrat klimat, säger Fred betryggande.

Orenat svämmar över

Om inte avloppssystemet klarar av att svälja stora vattenmängder vid skyfall svämmar det över och hamnar orenat i vattendragen.

– Det vill vi undvika och är en anledning till att reningsverket i Henriksdal byggs ut. Dessutom har man investerat i en ny membranteknik med bättre rening innan vattnet släpps ut i Östersjön.

Samtidigt läggs reningsverket i Bromma ner och avloppet därifrån leds i en tunnel till Henriksdal.

Stockholm Vatten och Avfall har höga miljöambitioner och hållbarhet går som en grön tråd i allt de gör. Till exempel tar man tillvara den biogas som skapas vid rötningen av avloppsslam. Jorden som bildas går till jordbruksmark. Värmen i avloppsvattnet kommer också till nytta.

– Rötslammet är en viktig fosforkälla i ett läge där fosfor börjar bli en bristvara. Höga kadmiumhalter var tidigare ett problem, men har minskat tack vare goda insatser uppströms, men höga metallhalter kan fortfarande vara ett problem.

Tuff utmaning

Lagom till 2030 är målet att bolaget ska vara resurspositivt och bland annat fånga in mer växthusgaser än det släpper ut.

– Det kan bli tufft, men vi jobbar hårt för att klara det. Vår egen bilflotta körs på egenproducerad biogas som också räcker till att driva Stockholms bussar. Solceller ska också bidra till att uppnå målet.

Vi släntrar ner till Bällstaviken - en vik i Mälaren - vars vatten är Freds specialområde. Han är en av två limnologer på företaget.

– Vattenkvaliteten har blivit bättre av flera skäl, där fosfor är en begränsande faktor för övergödningen. Med bland annat växtbäddar och dammar tar man hand om dagvatten lokalt och renar det innan det rinner ut i sjöar och vattendrag.

Det görs inte överallt och det finns ingen lag på att fastighetsägare ska ha lösningar för lokalt omhändertagande av dagvatten. Jordbruk och enskilda avlopp spär också på utsläppen av fosfor.

Minska utsläppen

För att minska de utsläppen gör lantbruket egna insatser, med stöd av LRF och länsstyrelsen. Det kan till exempel handla om att ha kantzoner med gräs och att odla mer gräsvallar som inte läcker lika mycket näring som en spannmålsåker.

Fred arbetar med att identifiera och åtgärda problem i så kallade recipienter, som vattendrag och sjöar.

– Bottenfaunan är påverkad på många håll med låga syrehalter, som en följd av utsläpp av både kväve och fosfor. I ett projekt jobbar vi nu för att minska de utsläppen.

Att sjöarna har blivit friskare beror också på en metod som bolaget har tillämpat de senaste tjugo åren. Den bygger på man tillsätter polyaluminiumklorid i vattnet - ett ämne som binder fosfor. Den fastlagda fosforn sjunker till botten och lägger sig där.

– Fällningen fångar upp historiska utsläpp, men inte de nya. Därför är det så viktigt att begränsa tillförseln av näringsämnen.

Vilken blir effekten av behandlingen?

– Syret kommer tillbaka och cyanobakterierna försvinner, med ökat siktdjup som följd. Vattenväxter gynnas av att solljuset når djupare, vilket göt att fiskarna får tillgång till lekkammare.

På köpet är det en förhållandevis billig metod att rena vatten. Att få bort 1,5 ton fosfor från Brunnsviken kostade närmare sju miljon kronor. Att bygga en damm kan dra iväg upp mot 30 miljoner kronor och fångar som mest upp 80 kilo fosfor per år.

– Båda insatserna behövs, där dammen gör att tillförseln av ny fosfor och andra miljöstörande begränsas.

Vi kommer tillbaka till dricksvattnet i Stockholm som inte kostar mer än 1,8 öre per liter. I de flesta andra kommuner är priset minst det dubbla.

Är vattnet för billigt?

– Ja, det tycker jag, Det är inte reningen av dricksvatten som är dyr, utan den stora kostnaden är att rena avloppsvattnet, liksom att hålla ledningar i skick och andra investeringar i reningsanläggningar, som den i Henriksdal.
Att rena sjöar och att jobba förebyggande med att de inte förorenas kostar också.

– Vattenvård är ett viktigt uppdrag för oss och avgörande för att vi kan fortsätta bada och hämta dricksvatten från Mälaren.

För att säkra dricksvattnet i händelse av att Mälaren av något skäl skull bli otjänligt finns reservvattentäkter i bland annat Bornsjön. Där får man inte bada, och jord- och skogsbruket, som omgärdar sjön, bedrivs på ett sätt som gör att utsläppen närmar sig noll.

Det känns betryggande för en storstadsbo.

Citat från framtiden

"Jag tycker det är viktigt att lyfta vattenfrågor och värna om våra hav och vattendrag. Jag valde dels att studera marin vetenskap eftersom jag vill skydda och bevara marint liv. Men också för att jag älskar att spendera tid i vattnet och för mig är det viktigt att framtida generationer också ska kunna njuta av att surfa, snorkla och dyka i havet. Ju mer tid vi spenderar vid vattnet eller i naturen desto mer kommer vi förstå dess värde. Inte bara ur klimataspekter utan också kopplat till vårt eget mående. Havet har så mycket att ge. Det fungerar som en kolsänka, ger oss mat, reglerar temperaturen på jorden och har kulturellt värde.”

Oda Collberg, framtidens marinvetare vid Göteborgs universitet.