Många djurskyddsinspektörer utsätts för hot och våld

Arbetsgivarverket kräver i en hemställan till regeringen att regelverket bör ses över med syfte att öka skyddet för stats­anställda som utsätts för våld, hot och trakasserier. En problematik som enligt myndigheten ökat i omfattning under senare år. Verket menar att försöken att på detta sätt otillbörligt påverka hur statsanställda utför sitt arbete riskerar att bli ett hot mot hela det demokratiska systemet. Förutom att det är ett hot mot demokratin menar Arbetsgivarverket att problematiken även ska ses som en allvarlig arbetsmiljöfråga som påverkar statens kompetensförsörjning och viljan att arbeta statligt.

Naturvetarna instämmer i argumentationen och vi ställer oss bakom denna hemställan till justitiedepartementet. Vi har under flera års tid försökt påvisa att hot och våld mot statsanställda, förutom att det är en arbetsmiljöfråga som förtjänar att tas på största allvar, på sikt utgör ett hot mot demokratin. Djurskyddsinspektörer på läns­styrelserna är en profession som vi vid flertalet tillfällen identifierat som en yrkeskår som är utsatt för hot, våld och trakasserier i stor utsträckning.

Med anledning av att det nu har gått drygt ett år sedan vissa av Polismyndighetens arbetsuppgifter med djur flyttades över till länsstyrelserna, har vi därför frågat djurskyddsinspektörerna hur läget är. Bakgrunden till dessa förändringar var att renodla arbetsuppgifter och möjliggöra ett större fokus på kärnverksamheterna för polisen. Vår studie visar var denna förändring har fått en reell effekt, nämligen för djurskyddsinspektörers hot- och våldsproblematik, arbetsbelastning och effektivitet där den fått tydligt negativa konsekvenser.

Åtta av tio inspektörer svarar i vår undersökning att de utsatts för hot i tjänsten. Siffror för andra professioner inom offentlig sektor som har en utbredd hotproblematik brukar ligga någonstans runt 30 procent i regel, så detta är alarmerande. Än värre är att en intern redovisning konstaterat att arbetsmiljön i denna aspekt också påverkats negativt på länsstyrelserna som en direkt konsekvens av övergången. Man skriver att djurskyddsinspektörer i dagsläget i högre grad tvingas hantera direkta konflikter och är mer utsatta både i fält vid verkställigheter och i telefon. Förutom detta konstateras att risken att skadas fysiskt i arbetet också ökat. Detta är naturligtvis helt ohållbart.

Även om det skedde en ökning av 17 årsarbetskrafter inom djurskyddet under 2018, enligt Jordbruksverket, svarar nu också över hälften av djurskyddsinspektörerna i vår studie att resurserna som tillfördes inte är tillräckliga. Åtta av tio respondenter har vidare uppgivit att de upplever att den administrativa bördan har ökat. När det gäller hur man ser på sin egen arbetsbelastning har 77 procent svarat att man anser att även denna har ökat sedan arbetsuppgifterna togs över från polisen.

Möjligtvis skulle man kunna hävda att det ändå går åt rätt håll om man kunde påvisa att antalet kontroller har ökat, nu när länsstyrelserna har fått resurstillskott i form av fler årsarbetskrafter. Det finns bara ett problem, enligt Jordbruksverket har antalet kontroller och beslut i stället minskat under 2018. 

Att över hälften av inspektörerna trots allt uttryckt att samarbetet med polisen fungerar bra eller mycket bra är ändå ett ljus i mörkret. Men då denna fråga i vår studie bland annat avsåg hur det fungerar med handräckning från polisen, alltså att polisen är med i fält vid hotfulla situationer, kan man likväl se det som problematiskt. I en yrkeskår som i hög utsträckning är utsatt för hotfulla situationer vore det eftersträvansvärt om betydligt fler än 53 procent ansåg att samarbetet med polisen fungerar. Polisen har våldsmonopol i samhället och djurskyddsinspektörer är i stor utsträckning beroende av att samarbetet med polisen flyter på bra, inte minst vad avser handräckning. Förutom detta är det viktigt då våld, hot och trakasserier mot statsanställda ytterst utgör ett hot mot demokratin, i den otillbörliga påverkan det kan innebära.

Det här är en situation som inte kan bestå, åtminstone inte om grund­tanken från regeringen är att den förändrade djurskyddslagstiftning som trädde i kraft så sent som i april 2019 ska efterlevas. För att återknyta till Arbetsgivarverkets hemställan kan heller inte denna utveckling för statsanställda överlag fortgå. Vi kan inte i vårt samhälle ha en utveckling där våld, hot och trakasserier mot statsanställda ökar i omfattning utan att regeringen agerar.

Regelverket måste ses över och precis som Arbetsgivarverket uttryckt i sin skrivelse bör bland annat en översyn av den straffrättsliga regleringen i 17 kap. 2 § i brottsbalken om förgripelse mot tjänsteman genomföras. Många av trakasserierna och hoten mot statstjänstemän sker i sociala medier och nuvarande straffrättsliga reglering kan inte hantera denna problematik.

Enligt Naturvetarna är det förutom detta även tre saker som krävs specifikt inom djurskyddet för att arbetsmiljön ska bli dräglig för djurskyddsinspektörer på sikt och för att nivån av kontroller ska komma upp på en acceptabel nivå:

1. Fler årsarbetskrafter.
2. Arbetsgivare som arbetar mer aktivt med hot- och våldsproblematiken samt med att ta fram hållbara arbetsrutiner.
3. Ett bättre samarbete mellan länsstyrelserna och polisen i alla län runt om i Sverige.

Per Klingbjer
Förbundsdirektör, Naturvetarna

Kristofer Jervinge
Utredare, Naturvetarna

Debattartikeln publicerades i Dagens Nyheter den 7 juli 2019

Läs vårt pressmeddelande från 8 juli: Djurskyddsinspektörer är utsatta för hot och våld i sitt arbete

Lyssna på radiointervjun med Per Klingbjer på Sveriges Radio P3, med anledning av djurskyddsinspektörernas arbetsmiljö

Rapporten Djurskyddsinspektörers arbetsmiljö 2019