Svart hål ger fysikpris

Svarta hål långt ute i rymden har länge fascinerat människor. Att det skulle finnas svarta hål var en av de första slutsatserna av Einsteins relativitetsteori 1915.

Tio år efter Einsteins död, 1965, visade en av pristagarna, Roger Penrose att svarta hål kan bildas och beskrev dem så här: ”inne i alla svarta hål göms en singularitet där alla de kända naturlagarna upphör”.

– Gravitationskrafterna är extremt starka nära ett svart hål. Till exempel kan en stjärna slitas sönder och omvandlas till gas. Även ljus kan upphöra och tiden saktar ner och slutligen stannar när man närmar sig ett svart hål, säger Stephen Rosswog, professor i astrofysik på Stockholms universitet.

Stjärnor i fokus

Han är förstås glad över att hans forskningsfält uppmärksammas med ett Nobelpris.

– Jätteroligt och spännande. Det här kan ytterligare öka intresset för astronomi.

Hans fokus ligger på stjärnorna som kretsar kring svarta hål. Men han använder sig inte av teleskop för att kika på dem.

– Med datorns hjälp gör jag simuleringar för vad som händer med stjärnorna som rör sig i en bana runt ett svart hål, och hur de strimlas när de av misstag kommer för nära.

Stephan Rosswog kommer från Tyskland och stortrivs på Stockholms universitet.

– På AlbaNovas vetenskapliga center finns mycket kompetens och villkoren för att bedriva forskning är excellenta, säger han övertygande.

Slutliga beviset

Som så ofta i vetenskapens värld leder en upptäckt till en annan. Så var det här också. Med Roger Penroses beskrivning av svarta hål, som springer ur matematiska beräkningar, tog de andra två pristagarna vid.

På var sitt håll fann Reinhard Genzel och Andrea Ghes att stjärnor kretsar runt den enorma osynliga massa som ett svart hål utgör. Cirka fyra miljoner solmassor trängs där inne inom ett område som inte är större än vårt solsystem.

Det räckte inte att använda världens största teleskop för att se ända in i centrum av Vintergatan, utan de byggde själva avancerade instrument som bevisar att det finns ett supermassivt svart hål.

– Det är en väldigt viktig upptäckt. Bilderna stämmer väldigt väl överens med hur vi förväntade oss att det skulle se ut, säger Stephan Rosswog, entusiastiskt.

Inspirera kvinnor

Däremot kan han inte direkt se hur upptäckten påverkar livet hör på jorden.

– Det ökar förståelsen för universum, ännu en pusselbit har fallit på plats.

En av Nobelpristagarna, Andrea Ghes, blev uppringd av Nobelkommittén och sa:

– Jag kände både en tveksamhet och upphetsning när jag såg det svarta hålet. Med priset hoppas jag kunna inspirera unga kvinnor att forska. För mig är det en passion.

Nobelpriset i fysik:

Med ena hälften till

Roger Penrose, University of Oxford, Storbritannien
”för upptäckten att bildandet av svarta hål är en robust förutsägelse av den allmänna relativitetsteorin”

och med andra hälften gemensamt till

Reinhard Genzel, Max-Planck-Institut für extraterrestrische Physik, Garching, Tyskland och University of California, Berkeley, USA och Andrea Ghez, University of California, Los Angeles, USA
”för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum”