Aron Anderson är en förebild när det handlar om mental styrka och att aldrig ge upp. Trots motgångar har han alltid haft förmågan att se möjligheter och hittat nyckeln till en positiv inställning. Idag är han en professionell äventyrare och inspiratör som har tagit sig an utmaningar som de flesta av oss inte ens kan drömma om.
Publicerad:
Som sjuåring var Aron som vilket barn som helst. Men det var en verklighet som snabbt förändrades då han drabbades av en elakartad tumör.
– När jag var sju år fick jag ont av att sitta ned. Det var en jättekonstig smärta och en värk som inte gav med sig. Till slut tog min mamma med mig in till sjukhuset och då kunde man konstatera att jag hade cancer, säger Aron.
Efter flera tester började snabbt behandlingen då tumören, stor som en knytnäve vid korsbenet i ländryggen, var elakartad.
– Man körde direkt igång med cellgifter och strålning. Till en början gick det bra, den krympte men till slut så märkte man att den inte längre gjorde det. Läkarna försökte med mer strålning och olika mediciner men ingenting hände.
Som en sista utväg blev det en operation. När Aron var nio år gammal lades han på operationsbordet. En operation som kom till att påverka resten av hans liv.
– Sen den dagen har livet sett annorlunda ut. De tog bort cancern men de skar också bort en massa nerver till mina ben. Det är av den anledningen jag idag sitter i rullstol, säger Aron.
Vägen till rullstolen
Efter att ha tvingats ligga stilla i en säng i sex veckor, för att sen under ett år inte fått sitta upp började Arons resa tillbaka. En resa med som till en början innehöll mycket rädslor.
– Jag trodde först att om man sitter i rullstol är det kört. Då är det över, då kan man inte ha ett vettigt liv. I början gick jag knackigt med hjälp av en rullator. Jag tänkte, kan man gå med en rullator då är man inte handikappad. Sitter man i rullstol är man det, för då är det ju kört.
Men den inställningen ändrades snabbt när han under ett läger fick låna en ledares rullstol.
– När jag provade insåg jag väldigt snabbt att den där grejen var ju väldigt bra och tänkte att kanske jag skulle ha en sådan här. Jag hade mycket rädslor kring vad ett liv i en rullstol skulle innebära. Men det var viktigt att hon kunde visa vägen för mig där.
Idag flera år senare är Aron 32 år och föreläser mycket om sin bakgrund och hur man kan vända en motgång till en framgång.
Var får du din styrka ifrån?
– Från början kom styrkan från viljan att överleva. Att jag måste ta mig igenom det här, jag vill leva, för det är för kul att leva. Men sen efter det, många av de saker jag gör idag är väldigt glädjedrivna. Jag tycker det är roligt och det ger mig väldigt mycket tillbaka, i det har jag hittat en styrka.
Arons stryka och positiva inställning till livet är beundransvärd. De utmaningar han tar sig an idag ser helt annorlunda ut mot när han var liten. Han har simmat 37 km över Ålands hav, armcyklat från Malmö till Paris, skidat 300 km över Antarktis till Sydpolen och som första person i rullstol bestigit Kebnekaise och Kilimanjaro. Dessa utmaningar kräver en enorm envishet. Frågan är, var kommer den envisheten ifrån?
– Jag lärde mig tidigt att kämpa för att få saker. När man som liten går igenom cancer blir man någonstans tvingad att lära sig att fortsätta även fast man inte vill fortsätta. Du ligger där på sjukhuset och får massa cellgifter och mår pyton, men du kan inte bara rycka ut slangarna och gå därifrån, säger Aron och fortsätter;
– Jag lärde mig under den här perioden om perspektiv. Jag delade rum med en annan pojke som också fick cellgifter. Han kräktes tre ggr mer än mig av sina behandlingar. Jag hade det då ganska ok i jämförelse. Han pallade, då kan jag också palla tänkte jag.
Möjligheter
Aron menar att hinder uppstår men att han väljer att istället fokusera på möjligheterna. Vi människor är byggda för att se faror, annars hade vi inte överlevt. Men sättet vi ser på dom idag påverkar oss negativt menar han.
– Jag har absolut misslyckas ibland. Men då gillar jag läget och ändrar strategi. Vi människor är så rädda för att misslyckas, men vad spelar det för roll? Om man frågar sig själv riktigt sanningsenligt: Vad är det värsta som kan hända? Oftast är det inte så farligt som vi tror. Det sättet vi ser på faror i dagens samhälle får oss inte att överleva, utan får oss bara att må dåligt.
Ditt bästa mentala knep för att komma över hinder?
– Jag tror mycket handlar om att zooma ut och få perspektiv på sin tillvaro. Att försöka sätta situationen i ett annat ljus. Många hinder är mentala och kan vi då hitta perspektiv på vår situation så blir det ofta mycket lättare. Kan man också hitta tacksamhet i de jobba situationerna så brukar det bli mycket enklare och då har du vunnit mycket på det.
Ångest, stress och prestationskrav är vardag för många studenter idag. Att inte har för bråttom och att ta sig själv för på så stort allvar är nyckeln för att klara dessa utmaningar menar Aron.
– Jag vet att allt verkar jobbigt just nu i situationen, men när man tittar tillbaka på livet sen ett par år senare så vad spelade det för roll om du misslyckades med den där tentan eller fick ta examen ett halvår senare? I det stora hela spelar det ingen roll. Istället för att stressa och ta dig själv på så stort allvar. Är det inte viktigare att du har kul och mår bra längs vägen?
Du är i fokus
Stressa ner och kom ihåg att du har tid menar Aron. Andra har inte tid att tycka till om dina prestationer. De är upptagna med sina egna.
– Någonstans tror jag att det är viktigt att komma ihåg att det är bara dig själv du presterar för. Många väver in ”Vad kommer folk tycka om jag missar det där.” Se istället till dig själv och ställ dig frågan ”Vad mår jag bra av?” De flesta är så upptagna av att oroa sig för sig själva, så de har inte tid att tänka på vad du gör och inte gör.
Slutligen, kanske det viktigaste av allt enligt Aron.
– Låt ingen annan bestämma vad som är möjligt för dig!
Nikita Zeiloth
Journalist & digital innehållsproducent