Gensaxen belönas med kemipriset

De första produkterna är redan ute på marknaden, och det finns stora förhoppningar om att tekniken kan bidra till nya cancerterapier och att bota ärftliga sjukdomar.

– Även om det har spekulerats om ett Nobelpris blev jag ändå överraskad när Göran Hansson från Kungliga Vetensaksakademien, KVA, ringde mig, säger Emmanuelle Charpentier på länk under presskonferensen.

Tiden på Umeå universitet var viktig för hennes karriär och hon stortrivdes där, även om några i hennes omgivning höjde på ögonbrynen när hon bestämde sig för att forska där.

Oväntad nytta

Som så ofta i banbrytande forskning var upptäckten oväntad och startade med studier av en bakteries immunförsvar mot virus. Genom att klippa sönder virusets dna kunde det oskadliggöras. Det var embryout till det som skulle bli gensaxen.

För att få den att fungera behövdes det en budbärare, RNA, mellan generna och det protein som generna kodar för. Då blev samarbetet med biokemisten Jennifer A. Doudna avgörande. I provrör fick de gensaxen att fungera 2012.
Bara några år senare kunde verktyget användas av forskare i hela världen.

En av dem är Stefan Jansson, professor och växtforskare vid Umeå universitet.

– Det här känns jättestort, säger han med darr i stämman. Som ledamot i KVA jag var själv med och tog beslutet om att de två kvinnliga forskarna skulle få priset. När upptäckten publicerades insåg vi snabbt potentialen i det nya verktyget.

Vilken hjälp har ni av det i växtforskningen?

– I stort sett kunde vi göra samma saker tidigare med ”gammal genteknik”, men det var bökigare och mer tidskrävande processer. Gensaxen är ett effektivare verktyg och mer precist. På köpet är det billigare och snabbare. Sedan kan det vara mycket svårt att få saker i kommersiell odling på grund av regelverket kring genmodifierade organismer (GMO).

Han beskriver det som att gensaxen gör det möjligt att själv kan bestämma vilka mutationer som ska göras. I naturen sker okontrollerade och spontana mutationer hela tiden.

Vilka är tillämpningarna?

– Inom växtförädlingen handlar det om att ta fram nya sorter med egenskaper som vi vill ha. Det gäller allt från torktålighet och resistens mot skadegörare till snabbare tillväxt och högre näringsinnehåll.

I dag finns en sojasort med förändrad fettsyrasammansättning ute på marknaden. Men den finns inte i Europa, där växtsorter som tas fram med gensaxen i realiteten är förbjudna att odla, både i fältförsök och för kommersiellt bruk, eftersom de klassificeras som GMO. Däremot är grundforskning tillåten.

– Det ställer till problem. Vissa menar att tåget har gått, där utvecklingen sker utanför Europa, även om vi kan lägga ut försök i till exempel Argentina. Men utan företag som kan ta grundforskningen vidare blir det ingen utveckling.

Stefan Jansson, som forskar på träd, är ändå optimist och övertygad om att en vändning kommer att ske.

– Vi kan inte säga nej till en metod som kan bidra till att rädda världen.

Pristagarna är:

Emmanuelle Charpentier, född 1968 i Juvisy-sur-Orge, Frankrike. Fil.dr 1995 vid Institut Pasteur, Paris, Frankrike. Director för Max Planck Unit for the Science of Pathogens, Berlin, Tyskland.

Jennifer A. Doudna, född 1964 i Washington, D.C, USA. Fil.dr 1989 vid Harvard Medical School, Boston, USA. Professor vid University of California, Berkeley, USA och Investigator, Howard Hughes Medical Institute.