Ellen jagar miljöbovarna som dumpar avfall: ”Väckarklocka för samhället”

En anmälan om misstänkt miljöbrott kommer in till polisen. En av kommunens miljöinspektörer larmar om lakvatten som sipprar ut från en bullervall vid en cykelbana nära en lekplats.

Det är en potentiell risk för barns hälsa, men också för miljön då en å rinner alldeles intill. Där är populärt att fiska med gott om öring och abborre.

Detta är ett tänkbart scenario för Ellen Forsberg, som är utredare av miljöbrott hos Polisen.

– Mycket talar för att bullervallen innehåller dumpat avfall som är en del av den organiserade brottsligheten.

I skogen och på vägar

Hon förklarar att det lika ofta händer att avfall deponeras långt ute i skogen, där risken för upptäckt är liten. Detsamma gäller på byggen, där avfallet dumpas under husbyggen eller som bärlager under asfalten på vägar.

Men innan fallet med bullervallen kan leda till åtal återstår ett detektivarbete. Det handlar om att granska dokument och handlingar, liksom att förhöra misstänkta personer. Själva förundersökningen leds av åklagare som fattar beslut om huruvida åtal ska väckas.

– Lika viktigt är att åka ut på plats och göra provtagningar av både lakvatten och det fasta materialet. Det gör man med avseende på allt från PFAS och PCB till zink, koppar och bly.

Men hur kan detta få pågå i det fördolda utan att någon ingriper? Minns Think pinks dumpning av avfall på olika platser i Mellansverige. Avfallshögarna växte med förödande konsekvenser för miljö och människors dricksvatten.

– De fallen blev något av en väckarklocka för samhället, som med draghjälp från media har fått upp ögonen för den här typen av brott. Glädjande nog har uppklarningsprocenten ökat så att de skyldiga i högre grad kan dömas.

Pengar att tjäna

Hur ser upplägget ut i normalfallet?

– Ytterst handlar det om att tjäna pengar. Det finns en systematik i de här brotten som kan ha kopplingar till kriminella gäng och nätverk. En förutsättning är att det finns så kallade möjliggörare, som kan vara miljökonsulter, transportföretag eller andra registrerade företag.

De oseriösa företagen vinner upphandlingar tack vare lägsta pris och lovar att de ska behandla avfallet på ett miljösäkert sätt. För att göra det får de betalt av uppdragsgivaren. Men i stället dumpas avfallet i miljön och de behöver inte betala en krona.

Den illegala avfallshanteringen är en lukrativ bransch som uppskattas omsätta mellan 2,2 och 7,3 miljarder kronor per år i Sverige. Vinsterna uppgår till närmare halva de beloppen.

Hur ser straffen ut för de som döms?

– För grovt miljöbrott gäller två till sex års fängelse, enligt miljöbalken. I lindrigare fall döms man till böter eller fängelse upp till två år. Men det finns inte så många fall att luta sig emot.

Brinner för miljön

Ellen förklarar att många av miljöbrotten är sammankopplade med ekonomisk brottslighet. I de fallen blir straffsatserna högre och kan bland annat handla om penningtvätt och skattefusk.

Vad är tjusningen i jobbet?

– Jag brinner för miljön och gillar mixen av att granska handlingar, förhöra misstänkta gärningsmän och att vara ute på plats och ta prover. Känslan av att göra nytta är påtaglig.

Vilka är utmaningarna?

– Lagstiftningen kring miljöbrott – miljöbalken - kan tolkas olika och borde bli skarpare. Det innebär att det kan skilja i bedömningen från tillsynsmyndigheten och domstolen. Vi ser också att anmälningarna blir fler utan att nya resurser skjuts till.

Mer resurser, menar hon, skulle snabba upp utredningarna och göra dem mer rättssäkra – som i fallet med bullervallen – och leda till att fler gärningsmän fälls.

Författare: Palle Liljebäck