Forskningens excellens har ett högt pris: ”Tuff verklighet”

Sveriges styrka är att det finns ett fungerande ekosystem där idéer föds på universiteten och fångas upp av näringsliv och samhälle. Resultatet syns i läkemedel, fordon, dataspel och militär teknik i världsklass, för att nämna några.

Så långt är allt frid och fröjd. Men under ytan jäser missnöjet i delar av den tidiga forskningen inom akademin. Konkurrensen om de knappa resurserna är tuff och karriärvägarna är osäkra.

– Villkoren för doktorander och postdoktorer med tidsbegränsade anställningar pratar man ofta om, vilket är viktigt. Men forskare och forskargruppsledare är en bortglömd grupp trots att de utgör en central del av det akademiska systemet, säger docent Helin Norberg som leder en forskargrupp inom cell- och molekylärbiologi vid Karolinska institutet

Håller tummarna

Hennes forskning är helt beroende av extern finansiering. Om forskningsmedlen minskar eller försvinner kan hon bli uppsagd på grund av arbetsbrist. Men det finns öppningar genom nya avtal som Naturvetarna har varit med och tecknat.

– En tillsvidareanställd forskare som förlorar extern finansiering kan i vissa fall omplaceras till andra arbetsuppgifter inom lärosätet, beroende på lokala avtal och verksamhetens behov. Möjligheten att stapla tillfälliga anställningar ovanpå varandra har också begränsats, säger Pantea Ansari, teamchef offentlig sektor på Naturvetarna.

Helin Norbergs egen forskargrupp som hon har haft sedan 2014 har både växt och krympt genom åren. Nu håller hon tummarna för positiva besked i höst om de anslag hon har sökt. Då kan gruppen utökas igen med fler unga forskare. I dagsläget har hon finansiering för några år till.

– Jag älskar mitt jobb – särskilt att undervisa studenter - men det är en ganska tuff verklighet för oss forskargruppledare.

Den handlar också om att bygga forskningsprogram, säkra finansiering, publicera forskningsartiklar, handleda unga forskare och bidra till akademisk utveckling.

– Våra arbetsvillkor, karriärmöjligheter och psykiska välmående är inte bara en fråga för individen, utan också för att säkerställa forskningens kvalitet och framtiden för svensk forskning, säger Helin Norberg.

Två flaskhalsar

Hon pekar ut två flaskhalsar i den akademiska karriären. Den första inträffar direkt efter postdok då man som ung forskare ska bygga upp en egen forskargrupp. I det läget finns startup-anslag att söka. Det fungerar lite som startbränsle innan gruppen är etablerad.

I nästa fas är tanken att man ska visa att man kan stå på egna ben och söka anslag i konkurrens med andra etablerade forskare.

– Det är en bra modell för att säkra kvalitet och innovation. Men den stenhårda konkurrensen gör att lovande projekt faller bort i ett tidigt skede och skapar osäkerhet kring framtida finansiering.

Ännu en konsekvens är att många forskare går på säkra kort i stället för att satsa på mer riskfyllda projekt som skulle kunna leda till banbrytande upptäckter.

– Sedan gäller det att anslagsbedömningarna är transparenta och fria från jäv, säger Helin Norberg som också sitter i styrelsen för Saco-S vid Karolinska institutet.

Inhyrd konsult

Att systemet har sina brister har även Anna Johnning fått känna på. Hon byggde på sin kompetens inom bioteknik med dataanalys och statistik. Resultatet blev bioinformatik, som är en eftertraktad kompetens.

Kruxet var att hon inte fick någon fast tjänst på Chalmers fast det fanns pengar och att hennes kompetens behövdes.

– Jag hade jobbat där i två år och skulle ha blivit inlasad och fått en fast tjänst om det hade blivit en förlängning. Men det ville inte arbetsgivaren, vilket innebar att jag i stället blev anställd av ett forskningsinstitut, Fraunhofer – Chalmers Centre som sålde sina tjänster till Chalmers.

Till saken hör att hon inte är intresserad av att följa karriärstegen inom akademin och starta en egen forskargrupp. Däremot har hon prövat på att leda juniora forskare.

– Det är jag tacksam för, men ansvaret passar inte mig. Jag gillar att forska och analysera data snarare än att jaga anslag.

Ännu en sak som Anna Johnning brinner för är undervisning. Efter årsskiftet börjat hon en tjänst som fakultetslärare vid Chalmers.

Hur går det då med forskningen?

– Upp till 20 procent av min arbetstid är öronmärkt för forskning och pedagogisk utveckling. I samarbete med andra forskare har vi tagit fram en AI-modell som syftar till att snabbt matcha antibiotika till olika infektioner.

Resultat överdrivs

Att den hårda konkurrensen kan slå hårt fick Farshid Jalalvand erfara. Trots lovord om en framtida lysande karriär fick han lämna Lunds universitet för några år sedan. Han hade gjort allt rätt och skulle förverkliga sin dröm att bygga upp en egen grupp inom molekylär mikrobiologi.

– Jag sökte startup-bidrag utan framgång och upplevde senare att jag blev utkonkurrerad i ett system där alla inte spelar efter samma regler.

Enligt Farshid Jalalvand skapar den extrema konkurrensen incitament att överdriva resultat och bygga upp ett akademiskt stjärnsystem där riskerna för felsteg ökar.

– Men det stora flertalet är hederliga, vilket systemet bygger på samtidigt som resultat och data granskas av andra forskare.

Farshid Jalalvand inser att alla inte kan få pengar. Hans poäng är att konkurrensen måste ske på ett rättvist och transparent sätt.

– Framgångarna för svensk forskning har ett högt pris och bygger på ett system som exploaterar de längst ner i hierarkin, säger han.

Lämnade akademin

Han beskriver en situation där man helst ska jobba 80 timmar per vecka, inte vara sjuk eller vabba. Samtidigt förväntas man bedriva spjutspetsforskning och publicera sig.

På Läkemedelsverket där han i dag jobbar med vetenskaplig rådgivning i regulatoriska frågor till företag är läget ett helt annat.

– Jag blev positivt överraskad över att alla hjälper varandra. Jag uppmuntras att vabba och ta ut semester. Arbetsmiljön är så mycket bättre här och jag mår psykiskt bättre än tidigare.

Men det är inte bara forskningsrådens anslag som det konkurreras om. Det gäller också delar av de så kallade basanslagen – direkta pengar från statskassan till universiteten för forskning och forskarutbildning.

– Även här är konkurrensen stenhård, både inom och mellan universitet, där starka forskningsområden prioriteras, säger Thomas Olofsson, vice rektor på Umeå universitet.

Han menar att basanslagen är viktiga för att kunna stödja forskning långsiktigt.

– De behövs för att klara bredden. Kom ihåg att det är ur bredden genombrotten och spetsen kommer. Basanslagen är också viktiga för forskarnas trygghet och för investeringar i infrastruktur och personal.

Svag återväxt av svenskar

Den ofta framförda kritiken om att söka anslag stjäl tid från forskningen tar han lätt på.

– Det är inte bortkastad tid, utan är en del av processen där man formulerar sin forskning. Det fungerar så att forskarna utvärderar varandra, vilket bäddar för en transparent och rättvis process.

Desto mer bekymrad är Thomas Olofsson för återväxten av doktorander från Sverige.

– Dessa är svåra att rekrytera och vi vill ha många fler. I dagsläget är de utländska doktoranderna i majoritet inom naturvetenskap och teknik.

Samtidigt gläds han över att kunna locka hit utländska talanger.

– Mobilitet är inget hot, utan en styrka. Ett exempel är genombrottet för gensaxen CRISPR/Cas9, som delvis utvecklades vid Umeå universitet, och som vann Nobelpris.

Han påminner om möjligheten att söka EU-medel för forskning. Sverige är redan i dag framgångsrika där inom bland annat life science, teknik och excellensforskning.

– Där finns en stor potential hämta hem mer EU-medel, vilket vi jobbar hårt med. Svensk grundforskning ligger bra till och har goda chanser, både när det gäller enskilda forskare och konsortier som söker anslag för större projekt.

Äts upp av lokalhyror

Men är det inte så att en allt större del av anslagen till universiteten äts upp av lokalhyror?

– Visst är det så, men vi jobbar på att hålla kostnaderna nere, bland annat genom att optimera lokalerna och hitta samordningsvinster.

Även om det finns brister i det akademiska systemet är Sverige en av EU:s starkaste forskningsnationer och har gott rykte internationellt. Det kan två forskare på Karolinska institutet bekräfta.

– KI erbjuder utmärkt forskningsinfrastruktur, många samarbeten och en mycket internationell forskningsmiljö. Sverige har också ett rykte om sig att främja en god balans mellan arbete och privatliv, säger Eva Berenger från Frankrike som är i slutfasen av sina doktorandstudier inom cell- och molekylärbiologi.

En färsk undersökning visar att utländska doktorander – särskilt de utanför EU – upplever sig diskriminerade i Sverige. Men det känner hon inte riktigt igen sig i.

– Jag har inte upplevt det när det gäller lön och arbetsvillkor. Däremot finns det hinder i att delta i beslutsprocesser som ofta förutsätter kunskaper i svenska. Det kan också brista i informationen för nyanlända, som nyttan av att gå med i facket och a-kassan.

Hög vetenskaplig nivå

Hennes plan framåt är att ta en postdok för att på sikt kunna leda en egen forskargrupp.

Kan du tänka dig att komma tillbaka till Sverige och forska?

– Ja absolut, det enda som får mig att tveka är de långa och mörka vintrarna. I övrigt har jag en mycket positiv erfarenhet av Sverige och skulle gärna återvända om rätt möjlighet dyker upp.

Vitaly Kaminsky från Ukraina instämmer i lovsången till den excellenta forskningsmiljön. Han kom till Sverige för snart femton år sedan för att göra sin postdok, men har blivit kvar.

I hans roll som forskningsspecialist undersöker han de molekylära mekanismerna bakom celldöd, proteinaggregering och nedbrytningsprocesser i celler, processer som är avgörande för att förstå olika sjukdomar.

– Jag är mycket imponerad över den höga vetenskapliga nivån och den toppmoderna forskningsinfrastrukturen.

Välkomnar fler

Inte heller Vitaly Kaminsky har upplevt diskriminering i någon av de olika forskargrupper han har ingått i på KI. Hans uppfattning är att internationella forskare som bidrar med värdefull kompetens har samma rättigheter som deras svenska kollegor.

Däremot håller han med om det generella problemet med bristen på trygga och långsiktiga tjänster, vilket skapar en osäkerhet kring karriären. Det menar han gör det svårt att planera en framtid inom akademin.

Men han vill inte avskräcka andra från att komma hit. Tvärtom.

– Jag rekommenderar varmt Sverige som destination för doktorand- och postdoktorala studier. Men det är viktigt att ha en realistisk bild av situationen, säger Vitaly Kaminsky.

Karriärvägen inom akademin

Doktorand 4 år heltidsstudier

• Forskarutbildning som leder till doktorsexamen.

↓

Postdoc 2-5 år i Sverige, i USA upp till 8 år

• Tidsbegränsad forskningstjänst, ofta vid annat lärosäte eller i annat land.

↓

Forskningsledare/biträdande lektor

• Bygger upp egen forskargrupp och forskningslinje.
• Söker startup-anslag och rekryterar doktorander och postdoktorer.

↓

Lektor

• Vetenskaplig meritering som visar självständig forskningsförmåga. Ett kvitto på vetenskaplig och pedagogisk skicklighet.

↓

Professor

• Högsta akademiska tjänsten.
• Ofta större möjlighet till långsiktig finansiering och starkare ställning i organisationen. Men många är ändå beroende av externa anslag.

Vad säger forskningsministern?

Lotta Edholm (L) vill skapa förutsägbara karriärvägar för forskare.

1. Är otryggheten ett pris man får betala för att hålla världsklass?

Vår ambition är att forskningsmedlen ska vara långsiktiga, vilket är bra både för den enskilde forskaren och för forskningen som sådan. Sedan behövs det en konkurrensaspekt då det stärker forskningens kvalitet.

2. Hur får vi tydligare karriärvägar?

Regeringen har satsat stort på biträdande lektorat, och framöver ser vi ett fortsatt behov av att stärka tenure track för att skapa förutsägbara karriärvägar för forskare.

3. Borde mer pengar gå direkt till universiteten (basanslag)?

Både riktade satsningar och basanslag har en viktig plats i forskningsfinansieringen, men basanslag bör prioriteras ytterligare samtidigt som de ska vara fortsatt konkurrensutsatta.

4. Hur ser du på nuvarande hyresmodell?

Den har flera utmaningar, bland annat för att mycket pengar går från forskning och utbildning går tillbaka in i statskassan. Därför driver Liberalerna att Akademiska Hus på sikt ska avvecklas. Utöver det vill vi i avskaffa produktivitetsavdraget för lärosätena.

5. Borde Sverige satsa mer på forskning?

I regeringen har vi lagt fram den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin i löpande priser, men mer behövs.

Författare: Palle Liljebäck