Vi erbjuder

Havets hjältar på Zanzibar

Zanzibars marinforskning är en klart lysande fyr i östra Afrika. Tack vare lokala forskare och svenskt stöd har institut gett ökad förståelse om hur de livsviktiga korallreven fungerar och hur de kan räddas.

Av Joakim Rådström

Publicerad:

Mina fördomar om Tanzania kommer på skam direkt. Vid hamnen i den största staden i landet, Dar es-Salaam, avgår moderna snabbfärjor punktligt flera gånger om dagen till ögruppen Zanzibar. Man är där redan efter två timmar, vilket i den härligt tropiska havsbrisen känns som för kort tid.

Och väl framme på huvudön i Zanzibar ligger det viktiga forskningsinstitutet Institute of Marine Sciences (IMS; som är en del av University of Dar es-Salaam). Institutet har producerat många internationella peer reviewade artiklar och är ett av endast fyra "Program Centres of Excellence" kring korallrevsforskning och kapacitetsuppbyggnad i världen.

– Det kommer många svenska studenter hit för att göra Minor Field Studies! säger Christopher Muhando, lektor vid institutet och doktor i marinbiologi.

Stöd från Sida

Christopher Muhando har god kännedom om Sverige och fick faktiskt sina doktorandstudier finansierade genom den svenska biståndsmyndigheten Sida. Sverige har redan sedan 1990 samarbetat med marinforskningsinstitutet på Zanzibar och kunnat bidra till framväxten av en forskningsmiljö i god internationell klass.

– Det svenska stödet har funnits länge och har bidragit med väldigt mycket, bekräftar Muhando angående uppbyggnaden av IMS, som sedan 1990 har fått 184,3 miljoner kronor från Sverige.

Under innevarande avtalsperiod uppgår stödet till över 22 miljoner kronor. Och genom åren har IMS tack vare svensk hjälp kunnat utbilda 30 doktorer och 67 magisterstudenter. En stor del av stödet har gått till laboratorieutrustning samt kunskapsöverföring och samarbete med företagskluster.

Flitigt citerad

Christopher Muhando själv har ett så kallat citeringsindex ("h-index") på 13, vilket innebär 670 citeringar i internationella vetenskapliga tidskrifter. Han är känd bland annat för en artikel i amerikanska Ecological Monographs där han visar hur korallblekning inte behöver vara definitiv utan kan reverseras.

– Det är mycket tydligt att korallrestaurering är möjlig; 1998 var det mycket korallblekning i Tanzania, men 2009-2010 hade korallerna återhämtat sig på de flesta ställen, säger Christopher Muhando.

För sin forskning har Christopher Muhando genomfört en sorts koralltransplantationer där han planterat in friska koraller bland blekta och sjuka. Försöken har varit lyckade, och han menar att hindren för att sätta upp nya korallpopulationer idag främst handlar om att hitta passande livsmiljöer för korallerna.

– Och en annan missräkning är att bidraget som kan göras genom korallrestaurering är litet jämfört med den naturliga återväxten.

Koraller restaureras

Tillgången till korallarver är dock inget problem, menar Christopher Muhando. Koraller sprider sig nämligen genom larver, som i sin tur blir till av spermier och ägg antingen från en och samma korall eller från en "mamma"- och "pappa"-korall.

Korallrestaurering kan bli ett relevant verktyg i avgränsade områden där mycket turister rör sig, menar forskarna vid IMS.

– Men när det gäller fiskeområden skulle effekten bli väldigt liten, om inte restaureringen skulle göras av alla fiskarna, på grund av den stora ytan som berörs.

Hänsynslöst fiske har i många områden angetts vara en stor källa till korallförstörelse. Särskilt destruktivt har dynamitfiske varit, då man avfyrar sprängladdningar i vattnet, varpå fiskar och massor av andra levande varelser dör och flyter upp mot ytan.

– Dynamitfiske har funnits sedan flera år tillbaka, vid fastlandet men inte på Zanzibar. Det har gjort stor skada på vissa håll. Det är få som håller på med det, men de är mäktiga och har kontakter med polis och rättsväsende. Så det är en sorts brottsverksamhet, säger Christopher Muhando.

Förstörda miljöer

Även så kallad bottentrålning förekommer, men inte i samma utsträckning eftersom fiskemetoden skadar även fiskeutrustningen om den används exempelvis vid korallrev eller andra områden med ojämn och "taggig" botten.

Christopher Muhando menar dock att fiskarna runt Zanzibar känner till korallrevens stora betydelse för fiskåterväxten.

– Det är väldigt tydligt att de här männen har kunskap om miljön. De har fiskat länge, och vet hur betydelsefulla sjögräsängar, korallrev och mangrove är. Och om man frågar dem säger de att nedgångar i fångst beror på att sådana miljöer har förstörts, säger Muhando.

Emellertid känner inte fiskarna till vad korallblekningen innebär, och har enligt IMS-forskarna haft svårt att skilja mellan korallblekning och koralldöd. Och även om korallblekningen inte alltid medför en nedgång i fiskförekomst har sammansättningen av fiskarter förändrats i blekta korallrev och antalet arter blivit färre.

Oväntat livskraftiga

En annan utmaning är inträngning av sötvatten och lerigt vatten med hög partikelhalt från land, som inte tolereras väl av de ljustörstiga korallerna. Om villkoren är de rätta framstår dock korallerna som överraskande livskraftiga.

– Korallblekningen 2016 var också allvarlig: på vissa ställen blektes bortåt 90 procent. Men det varma vattnet stannade inte lika länge som 1998, så korallerna återhämtade sig till stor del, säger Saleh Yahya, också han lektor samt doktor i marinbiologi vid IMS.

Christopher Muhandos, Saleh Yahyas och deras kollegors forskning visar också att koraller kan "lära sig" att tolerera högre temperaturer, förutsatt att ökningen sker i små steg.

– Vi tror att reven "acklimatiserar" sig! säger Christopher Muhando. Klimatförändringen sker, men vi trodde att effekten skulle vara större.

Marina skyddsområden

Resultaten från Zanzibars marinforskningsinstitut har väckt intresse och lett fram till viktiga åtgärder såväl i Tanzania som utomlands.

– Policyinflytandet har varit ganska stort, som till exempel när det gäller avsättning av fler marina skyddsområden, berättar Inger Lundgren, forskningssamordnare på den svenska ambassaden i Dar es-Salaam.

IMS har även samarbetat med ekoturismhotell i området för att tillse att inte människors påverkan blir för stor på korallreven vid Zanzibar. Och man har kartlagt ett antal viktiga arters upp- och nedgång genom åren för att se till att inte någon ekologisk utarmning äger rum.

Hoppet lever

Det har nu blivit dags att ta pulsen på det marina livet utanför Zanzibar. I vattnen runt "Prison Island", en liten ö med befästningar från kolonialtiden fem kilometer från huvudön, snorklar vi bland koraller och fiskstim.

Många koraller är dessvärre rejält blekta, men här och där tränger färgglada exemplar av både mjuka och hårda koraller fram. Clownfiskar bevakar sitt hem bland koralltentaklerna, jättemusslor öppnar och stänger sina färgglada gap och gula småfiskar bevakar oss nyfiket.

Korallreven utanför Zanzibar lever. Frågan är dock hur länge?

 

Forskningssamarbete firar 40 år

Under fyrtio år har Sverige finansierat forskning i Tanzania. Det har gett avtryck med forskning inom marinbiologi, malaria och jordbruk.

När Tanzania blev självständigt 1961 fanns det endast tolv läkare för nio miljoner invånare. Och vid landets "universitet" gick det nästan bara att bedriva enklare juridikstudier. Sedan 1977 är Sverige med och bygger upp den tanzaniska forskningen.

– Tanken var att alla länder behöver egna stabila kunskapssystem för att kunna tackla sina problem och utvecklas, säger Inger Lundgren, handläggare för forskningssamarbetet vid svenska ambassaden i Tanzania.

Vi möter Inger Lundgren vid den lummigt inbäddade ambassaden i ett på samma gång värmelojt och trafikstimmigt Dar es-Salaam.
– Att bygga upp forskningen var framför allt drivet av svenska forskare, säger Lundgren, som också är doktor i antropologi från Stockholms universitet.

Uppdraget hamnade hos SAREC, en svensk statlig myndighet för forskningssamarbete. Tanzania blev ett av de första programländerna.

– Sedan bestämde sig SAREC för att utbilda utländska forskare i Sverige – främst anställda universitetslektorer, som garant för att de också skulle åka tillbaka.

Avsikten var att få en kritisk massa av forskare i biståndsländerna. Ett allvarligt problem har annars varit brain drain. Den svenska modellen har funkat: imponerande 97 procent av alla tanzaniska forskare som utbildats genom samarbetet med Sverige har återvänt till sitt hemland.

Andra siffror gör också intryck. Bland annat beräknas 2 000 vetenskapliga publikationer ha kommit till tack vare det svenska stödet och över 200 tanzanier har disputerat. Och forskning från Tanzania har fått genomslag på den internationella arenan inom ett flertal områden, menar Inger Lundgren.

Malariaforskningen är framstående, liksom den inom samhällsvetenskap.

– Vi skulle ha velat åka till månen, man har tillräckligt många utmaningar att tackla här. Så vi har lyckats stödja produktion av nya frövarianter, jordbruk för större skördar och sådant, förklarar Joyce Nyoni.

Forskningens prioritet märks i Tanzania. Det finns till exempel fler disputerade ministrar i den tanzaniska regeringen än i den svenska!

FAKTA: Tanzania

Befolkning: 56 miljoner invånare

Yta: 945 087 km2 (lite mer än dubbla Sveriges yta, som är 447 000 km2)

Huvudstad: Dodoma (befolkning 400 000). Största stadenDar es-Salaam; 5 miljoner invånare.

Historia: Tanzania var från slutet av 1800-talet en koloni, först under tyskarna, sedan under britterna. Zanzibar styrdes som ett separat område. Tanzania blev självständigt 1961, Zanzibar 1963. I april 1964 slogs fastlands-Tanzania och Zanzibar ihop till Förenade republiken Tanzania.

Politik: Tanzania är auktoritärt styrt under partiet CCM (Chama Cha Mapinduzi). Sittande president idag är John Magufuli.

Ekonomi: Cirka 23 procent av Tanzanias befolkning faller under fattigdomsgränsen. Landet upplever dock sedan flera år tillbaka stark ekonomisk tillväxt. Regeringen vill att landet redan till år 2025 ska vara ett mellaninkomstland (det är idag ett låginkomstland).

FAKTA: Blekning som kan leda till död

Koraller lever i symbios med mikroskopiska alger, kallade zooxantheller, som lever i korallens vävnad. Algerna är också korallens främsta källa till mat och ger den dess färger.

När symbiosen stressas på grund av högre havsvattentemperaturer eller miljöföroreningar lämnar algerna korallens vävnad.

Korallen förlorar då sin främsta näringskälla och blir vit eller mycket blek. Den blir också känsligare för sjukdom och död.

Korallblekning är emellertid inte detsamma som koralldöd. Korallblekning är en i bästa fall en reversibel process, medan koralldöd är definitiv.

Några anledningar till korallblekning är:
• Förändrade havsvattentemperaturer, genom framför allt växthuseffekten
• Smutsvatteninträngning och föroreningar. Sker ofta i samband med stormar och häftiga skyfall, och kan föra med sig lervatten och miljögifter.
• Överexponering för solljus. När temperaturen ökar kan solen bidra till blekning av koraller.
• Extremt lågt tidvatten, om vattenytan hamnar lägre än korallerna.