Vi erbjuder

Lena går på djupet i glaciärer

Glaciärforskaren Lena Håkansson har hittat sin drömtjänst. Föga förvånande fanns den på världens nordligaste universitet UNIS på den arktiska ögruppen Svalbard.

Publicerad: Uppdaterad:

Det är slutet av november och polarnatten har precis lagt sig över fjordarna, glaciärerna och Svalbards bottenfrusna tundra. Det är beckmörkt i centralorten Longyearbyen vars 2 000 invånare nu får vänta i fyra månader innan solen kommer tillbaka.

Men inifrån universitet UNIS – beläget i en futuristisk träbyggnad i utkanten av samhället – lyser ett varmt, gulaktigt sken. Glaciärforskaren Lena Håkansson hälsar oss välkomna i strumplästen. Som Svalbardstraditionen bjuder är skor bannlysta inomhus, till och med i offentliga miljöer. Lena Håkansson är en smula nervös. Om knappt ett dygn ska hon hålla en provföreläsning inför studenter, kolleger och universitetstoppar. En fast tjänst på institutionen för arktisk geologi står på spel.

Glaciärer inpå knuten

Något av ett drömjobb för Lena Håkansson som inte kan tänka sig en bättre bas för sin forskning:

– Jag jobbar ju med glaciärer. Det är fantastiskt att bara kunna gå utanför dörren och studera naturen. Universitet har en jättebra logistikavdelning som fixar båttransporter och säkerhetsgrejer, säger hon.

Intresset för berg och geologi väcktes när Norrköpingsbördiga Lena Håkansson som 13-åring såg ett bildspel om en svensk expedition till K2. Hon började själv att klättra och åka alpint och sökte sig efter gymnasiet till Lund där hon studerade geologi på universitetet. 2004 började hon doktorera på Grönlands inlandsis och dess historia.

Större is än man trott

Genom att samla och åldersbestämma stenprover och annat glacialt transporterat material undersökte hon hur isen utvecklats under de senaste 160 000 åren. I sin avhandling, som blev klar 2008, slog hon fast att Grönlandsisen, under en period för cirka 20 000 år sedan, hade varit betydligt större än vad forskare tidigare trott.

– Vissa undrar vad den här typen av istidshistoria spelar för roll. Men vår forskning är viktig för att öka förståelsen för hur glaciärer och inlandsisar reagerar på klimatförändringar, säger hon.

Efter att ha arbetat vidare på Grönland – men också i nordvästra Ryssland, Island och Kirgizistan – kom Lena Håkansson till UNIS i augusti för en tidsbegränsad tjänst som forskare och lärare på en kurs i glacial geologi.

Motiverade studenter

Vid vårt besök håller hennes studenter på att skriva sina examensarbeten och sitter utplacerade lite här och där i de ljusa lokalerna. Lena Håkansson berättar att studenterna, som kommer från åtta länder, är väldigt studiemotiverade. Något som gör hennes jobb inspirerande och givande:

– Studenterna har aktivt sökt sig hit för att vara just här! Det är stor skillnad från min tidigare undervisningserfarenhet, säger hon.

Studerar sediment

Parallellt med undervisningen är Lena Håkansson inblandad i två större geologiska forskningsprojekt. Det ena handlar om att göra en inlandsisrekonstruktion genom att studera sediment som avsattes i en fjord nära Longyearbyen. I det andra projektet undersöker Lena Håkansson och hennes kolleger ett system av mindre sjöar som finns på ön Nordaustlandet. Genom att analysera sedimentkärnor som borras upp från sjöbottnarna hoppas Håkansson att få fram ny information om hur glaciärerna reagerat vid olika historiska tidsperioder.

– Vi är speciellt intresserade av hur glaciärerna reagerade under de riktigt kalla perioderna. Vi hoppas kunna finna spår i de här sjöarna som låg väldigt nära den historiska iskanten, säger Lena Håkansson.

Smälter snabbt

Under den period för cirka 20 000 år sedan, som i forskarvärlden kallas för det sista istidsmaximat, var hela Svalbard och Barentsshelfen täckt av is. Idag är bara omkring 60 procent av Svalbards landområden täckta av glaciärer. En del av glaciärerna tros ha smält bort helt som en reaktion på ett varmare Arktis, men de växte till sig igen under den så kallade Lilla Istiden som kulminerade vid förra sekelskiftet.

– Forskning visar att den senaste tidens uppvärmning har lett till snabbt smältande glaciärer världen över. Vi är sju miljarder människor och måste göra något åt koldioxidutsläppen, säger hon.

Optimistisk

Lena Håkansson berättar om en studie där man nyligen lyckades borra sig extra långt ner i Antarktis inlandsis för att analysera små luftbubblor inneslutna i iskärnor. Forskningen gjorde det möjligt att skapa en 800 000 år lång rekonstruktion av hur koldioxidhalten i atmosfären har förändrats.

– Under de senaste 800 000 åren har koldioxidhalten aldrig varit så hög som idag.

Inlandsisarna i Arktis och på Antarktis håller enorma mängder färskvatten. Om all is på Grönland skulle smälta skulle havsnivån höjas med sju meter. Och om Antarktis is skulle smält hade havsytan höjts med 60 meter.

– En sådan utveckling är inte trolig. Men det behövs heller inga 60 meter för att konsekvenserna ska bli förödande. Snarare räcker det med en meter, säger hon.

Var ska det sluta någonstans?

– Det är skrämmande att det finns så starka ekonomiska intressen i oljeindustrin. Men jag är ändå ganska optimistisk inför framtiden. Jag vill gärna tro att folk är goda och skärper sig, säger Lena Håkansson.

 

Text: Johan Joelsson. Bilder: Jonatan Jacobson

Kommentarer

Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies