Vi erbjuder

Små nanopartiklar en växande hälsofara

Smutsavstötande tyg, luftrenande marksten, målsökande medicin... De så kallade nanopartiklarna ger många nya möjligheter. Men för dem som tillverkar dem kan de vara en hälsofara jämförbar med asbest.

Publicerad: Uppdaterad:

– Framförallt kolnanorör, som med sin avlånga form påminner om asbestfiber, kan ge inflammationer och i förlängningen en ökad risk för cancer, säger Maria Hedmer, forskare vid avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet.

Nanopartiklar mäts i miljarddelar av en meter. De uppkommer naturligt vid till exempel skogsbränder och piskande hav. Vi skapar dem också i svetsrök och dieselavgaser. Det nya är att vi tillverkar dem avsiktligt och i ett specifikt syfte.

Inga gränsvärden

– Exponering för partiklar är en av de största riskerna för ohälsa i arbetet. Och för nanopartiklar i arbetsmiljön finns i dag inga gränsvärden. Vi försöker lära oss mer genom att utveckla mätmetoder att mäta i de lokaler där man producerar partiklarna, säger Maria Hedmer.

Hon berättar om hur mätningar av kolnanorör med elektronmikroskop skiljer sig åt från analyser av elementärt kol i luften. Det är därför viktigt att veta att man mäter på rätt sätt.

– Vi såg också att det är viktigt att mäta både i luften och på ytor. För finns det på ytan så kommer det så småningom tillbaka till luften, säger hon.

Nya egenskaper

Tills det finns mer toxicitetsdata och gränsvärden för nanopartiklar i miljön tycker Maria Hedmer att försiktighetsprincipen ska råda. Och att man ska ta till de skyddsåtgärder som finns, till exempel att jobba i slutna system eller i dragbänkar. Och använda andningsskydd och skyddskläder. Även när produktionen står stilla.

Vad är det då som gör nanopartiklarna särskilt skadliga? Jo, när partiklarna blir tillräckligt små får de nya egenskaper. Det är just det som gör dem så intressanta att använda i olika produkter. Men det påverkar också hur giftiga de är.

Ökad exponering

– Partiklarnas storlek, form och struktur är viktigt för att bedöma deras risk för hälsan. Större partiklar som man andas in fastnar i näsan eller i luftrören, men de minsta partiklarna hamnar i lungalveolerna, säger Maria Hedmer.

Kroppens försvarssystem i form av makrofager kan bryta ner en del av partiklarna. Men de klarar inte av att omsluta fibrer och detta kan ge inflammationer, hjärt- och kärlsjukdomar eller cancer.

– Den ökande användningen av nanopartiklar ger en ökad yrkesmässig exponering. Det är därför viktigt att vi arbetar med att ta fram gränsvärden och arbetsmiljöföreskrifter för att inte upprepa problemen med asbest, säger Maria Hedmer. 

Anna Norberg

Jobbar inte längre på Naturvetarna

Kommentarer

Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies