Vi erbjuder

Kvinnor behöver inte slå i glastaket på labbet

Allt fler kvinnor forskar, men få gör karriär. Fortfarande är drygt sju av tio professorer män, och kvinnors forskning leder mer sällan till innovation. Men det finns de som går hela vägen med sin forskningsidé.

Av Frida Henningson Johnson

Publicerad: Uppdaterad:

Andelen kvinnor i branschen har ökat under de senaste 20 åren, enligt tidskriften Natures specialnummer om women in biotech. Men när det kommer till akademiker som patenterar sina upptäckter eller startar företag är inte bilden lika ljus. Här är kvinnliga forskare ofta frånvarande.

Någon som dock har tagit steget mot att kommersialisera sina forskningsidéer är Peetra Magnusson, docent vid Uppsala universitet. Tillsammans med sina medarbetare har hon utvecklat en uppfinning som bevarar kvaliteten på donerade organ fram till dess att transplantation sker.

Under två år finansieras hennes projekt av BIO-X/Vinnova. Men Peetra Magnusson har inte alltid arbetat med tillämpad forskning.

– Som doktorand tänkte jag inte så mycket på att nå ut till kliniken med mina resultat. När jag efter disputationen kom till institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi fick jag ett fokus bortom själva forskningsresultaten, närmare patienterna.

Brist på trygghet 

Men det är alltså färre kvinnor än män som går hela vägen med sin forskningsidé. Under 2012 gjordes en studie i Sverige där man analyserade varför färre kvinnor söker projektmedel inom BIO-X, det innovationsstöd som Peetra Magnusson har fått. Studien baserades på intervjuer med fem kvinnliga forskare som bland annat angav de otrygga villkoren i forskningen som en förklaring till kvinnors underrepresentation.

Just bristen på trygghet fick Susanna Tronnersjö, doktor i molekylär genetik att lämna universitetet efter många år.

– När man är över 40 år och aldrig haft en fast anställning, då börjar man fundera över vad man håller på med, säger hon. Det förväntas att forskningen ska vara ett kall, men de osäkra karriärvägarna gör att det blir väldigt kortsiktigt och svårt att satsa helt.

Vetenskapsrådet har i en analys tittat på hur forskarkarriären utvecklats för olika grupper, och kunde se att det tar längre tid för disputerade kvinnor att få fast anställning, som lektor eller professor, än vad det gör för män.

Förlegade mönster

Peetra Magnussons karriär inom universitetet har gått bra, men även hon håller delvis med de röster som framkom i undersökningen från 2012.

– Forskarsamhället speglar samhället i stort, med förlegade mönster där män hjälper män och kvinnorna hamnar på efterkälken.

Dock ser Peetra Magnusson positivt på sin egen ”karriär” inom innovationsfältet och som råd till kvinnliga forskare som vill ta sina upptäckter vidare säger hon:

– Våga ta steget! Ta kontakt med en företagsinkubator och kolla vad de kan erbjuda just dig. Att försöka nå ut med mina resultat fått mig att se på min forskning på ett helt annat sätt.

Näringslivet berikar

Någon som alltid haft lätt att nå ut med sin forskning är Emma Nehrenheim, docent i miljöteknik vid Mälardalens högskola och affärsutvecklare på ABB Power Generation.

– Vår forskning inom processvattenrening har mycket finansiering från industrin, berättar hon.

Kopplingen till näringslivet gör att Emma Nehrenheim lätt kan kommunicera sina forskningsresultat och och att hon trivs med att stanna på universitetet.  Att vara kvinna i ett mansdominerat område har inte besvärat henne.

– Visst kan jag känna av gamla strukturer som man inte kan få bukt med. Men jag ser också att det finns en efterfrågan på kvinnliga ledare i teknikbranschen, och jag känner mig väldigt välkommen på företagen vi samarbetar med.

Däremot tycker Emma Nehrenheim att jämställdhetsarbetet går långsammare på universitetet. 

– Det sägs att det kommer bli fler kvinnliga professorer bara de unga kvinnorna har hunnit meritera sig, men det går så långsamt.

Skev fördelning 

Det finns flera rapporter som bekräftar hennes observation. Carl Jacobsson, senior rådgivare på Vetenskapsrådet berättar att ju högre upp i karriärtrappan, desto skevare är fördelningen mellan kvinnor och män. Allra störst skillnad är det bland professorerna, med 24 procent kvinnor och 76 procent män.

– Trots att fler kvinnor disputerar ökar inte antalet kvinnliga professorer på det sätt som man skulle kunna förvänta sig, säger han.

Emma Nehrenheim konstaterar också att det det verkar som om kvinnor inom akademin tar mycket av det administrativt tunga arbetet medan männen får vara mer fria forskare.

– Om man vill göra en akademisk karriär är det allra viktigaste att meritera sig. Och det gör man inte på möten och i samverkansgrupper. Det gäller att producera forskning, som kan mätas i publikationer och anslag!

I en rapport från Vetenskapsrådet har man sett att kvinnor i högre utsträckning undervisar medan männen har sin tyngdpunkt inom forskningen, vilket styrker Emma Nehrenheims tes om att kvinnor inom akademin får ägna sig åt annat än att forska.

Utöver att meritera sig tipsar Emma Nehrenheim om att etablera en bra relation med sina chefer och nätverk med andra på arbetsplatsen för att få råd och hjälp på vägen.

Nätverk tar tid

Även för Maria Jonsson, doktor i skogshushållning var nätverken något av det viktigaste i sitt arbete som forskare vid SLU. Under tiden på universitetet fick hon tre barn och upplevde, utöver att man kommer efter med forskningen vid föräldraledighet, att det var svårt att upprätthålla de nödvändiga nätverken.

– När man söker anslag och tjänster får man ju dra av för föräldraledighet, men man tar inte med i beräkningen att det tar tid att ta upp alla professionella kontakter igen efter en ledighet.

Efter 40 år med en föräldraförsäkring där både mammor och pappor har möjlighet att vara föräldralediga, tar kvinnor fortfarande ut flest föräldradagar, 75 procent mot männens 25.

Till slut bestämde sig Maria Jonsson för att lämna akademin och läser i dag till lärare.

Svår miljö

Susanna Thörnqvist, doktor i organisk kemi, berättar hur bland annat föräldraledighet gjorde att hon hade svårt att identifiera sig med den akademiska miljön.

– Jag upplevde att jag var långt ifrån den ideala doktoranden. Jag var över 30 år när jag började doktorera, och dessutom valde jag att skaffa två barn under tiden. Det kändes som om jag var bättre på annat än akademisk forskning, det kändes inte som jag hade det.

Efter disputationen valde hon att pröva sina vingar i industrin. På GE Healthcare hade hon en hel rad tillfälliga anställningar inom forskningen, innan hon fick en tillsvidaretjänst på marknadsavdelningen.

– Det var mest kvinnor som hoppade runt på de här temporära tjänsterna. Det kan vara så att många kvinnor är tåligare, de är tacksamma över att få jobba över huvud taget, medan männen drar om de blir erbjudna så dåliga förhållanden.

Ändå började Susanna Thörnqvist nu känna glädjen i forskningen. Hon upplevde att hon passade bättre in på ett företag än på universitetet.

– Här fick jag interagera med människor på ett helt annat sätt, klimatet passade helt enkelt mig bättre.

No man is an island

Interaktioner med andra är något som även Anna Rising tycker är viktigt. Hon är en av de kvinnor som valt att stanna i akademin. Som docent i translationell medicin jobbar hon som forskarassistent vid KI och samverkanslektor på SLU. Allt sedan doktorandtiden har hon arbetat med att framställa spindeltråd i labbet. Efter disputationen startade hon företaget Spiber Technologies tillsammans med några kollegor. Mellan 2008 och 2012 var hon VD för företaget, parallellt med tjänster på universitetet.

– Jag gillade att verka i gränslandet mellan industrin och akademin, men det var också svårt att sitta på två stolar samtidigt.

Nätverk har alltid varit centrala i hennes yrkesliv.

– För mig har det varit väldigt viktigt att ha samarbetspartners som jag kan bolla idéer och problem med. Inom akademin är det fortfarande lite förlegat, det finns en inställning att man vill ha de ensamma strebrarna, men jag tror inte att det är det mest effektiva sättet att bedriva forskning på.

No man is an island. Eller i det här fallet ingen kvinna. För att få kvinnor och deras kompetenser att stanna på universiteten och våga satsa fullt ut borde den akademiska miljön vara mer interaktiv och framåtblickande. Med större anställningstrygghet och tydligare karriärvägar skulle kvinnor inte behöva slå i glastaket på labbet.

Varför söker inte kvinnor innovationsstöd?

De kvinnliga forskarna i den svenska studien angav dessa olika förklaringar till kvinnors underrepresentation bland de sökande av BIO-X:

  • villkoren i forskningen är otryggare för kvinnor än för män
  • teknik och entreprenörskap uppfattas i högre grad som mäns intressen
  • kvinnor sorteras bort
  • få kvinnor finns på positioner som forskningsledare
  • mäns forskning värderas högre och får mer resurser
  • mansdominerade nätverk är inkörsport för män till kommersialisering
  • kvinnors ansvar att kombinera karriär med familj medverkar till att kvinnor sorteras bort

 

Vad är en företagsinkubator?

Erbjuder rådgivning och stöd för framgångsrik affärsutveckling för idébärare, företagare, entreprenörer, forskare och tillväxtföretag som vill etablera sin idé på marknaden och utveckla sitt affärsmannaskap.

Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies