Vi erbjuder
Foto: Ola Öberg

Havsbruket kliver upp på land

I framtidens ladugårdar hittar vi både abborrar och tropiska räkor. Odlingarna blir sina egna kretslopp där så mycket som möjligt återvinns. In går restprodukter från samhället och ut kommer närproducerad nyttig mat.

Havet skvalpar mot klipporna och mot den snötäckta bryggan. Mitt minne tar mig till solglittrande skärgårdssomrar med kastspö på bryggan och turer med släktens lilla båt för att lägga nät. Fiska abborre och rycka strömming som sedan hamnade i stekpannan.

Men det är inte från havet vi kommer att hämta morgondagens fiskefångster. På land, bakom min rygg, i en faluröd ladugårdsliknande byggnad, finns tusentals abborrar och gösar på tillväxt.

– Här inne kan vi ha en längre odlingssäsong med reglerad temperatur och kontroll på vad fiskarna får i sig. Och det finns ett intresse för lokalodlad färsk fisk. Till exempel kan man köpa abborrburgare i kiosken här på ön, säger Ola Öberg på Svensk fiskodling AB.

Tio kubikmeter

Han visar runt i anläggningen. Vi passerar genom ett kombinerat fikarum och labb, med ett mikroskop och tester för fosfat- och nitrathalt på diskbänken, och en kontrollpanel för att följa syre och koldioxid i odlingsvattnet. Dörren in till yngelkammaren är stängd, men en annan dörr leder till ståltrappan ned till den stora odlingshallen.

Luften är sval, belysningen svag och det luktar fisk och akvarium. En abborre slår i ett stort blått plastkärl när vi närmar oss. Sex likadana kärl, med tio kubikmeter vatten i varje, står på rad och är sammankopplade med tegelröda ledningar.

Rosgödsel

– Vi renar och luftar vattnet så att vi kan återanvända det mesta. Slammet tar vi hand om och eftersom fiskarna inte får i sig miljögifter och metaller i odlingsbassängerna kan det användas som gödning. En bonde i närheten hämtar det nu, men man skulle kunna torka det och försöka sälja det som rosgödsel, säger Ola Öberg och skrattar.

Den stora utmaningen är att odla på ett hållbart sätt, med smart och energieffektiv vattenrening och att samtidigt få odlingen att gå runt ekonomiskt. Anläggningen är i pilotskala och behöver skalas upp för att kunna bära sig. Ola Öberg talar om de många myndighetskraven på anläggning, fiskhälsa, livsmedelsproduktion och arbetsmiljö. Han tror att konsumenterna måste bli mer medvetna om produktionsvillkoren för fisk för att de ska vilja betala ett högre kilopris.

Hållbar fiskförsörjning

Det här sättet att odla fisk kallas recirkulerande vattenbruk. Och det går att odla flera fiskarter än abborre och gös. Ola Öberg pratar ivrigt om harr, som måste ätas inom en timme, om piggvar, regnbåge och röding.

Fiskodlingen startade som ett projekt för att undersöka hur man kan skapa hållbar fiskförsörjning för Stockholm.

– Tekniken vi använder är som en skolboksanläggning som vi har trixat lite med. Vi har haft flera projekt för att optimera odlingen och anpassa utrustning, så nu har vi ett ganska robust system.

Hungriga sälar

I odlingstankarna klarar sig fiskarna från de smittor som kan finnas i sjöar och hav och dessutom från hungriga sälar och skarvar. Och stekpanneförluster, som Ola Öberg uttrycker det. Eftersom man återanvänder vattnet är man inte beroende av att ha ett vattendrag i närheten och kan därför placera odlingen nära kunder och arbetskraft.

– Man skulle kunna ställa en sån här odling på Järvafältet och sälja lokalproducerad fisk på torget. Kanske bor Sveriges bästa fiskodlare i Tensta, men man har ingen möjlighet att odla i dagsläget.

Pyssla om djuren

Den viktigaste kompetensen för att kunna driva en fiskodling är att kunna pyssla om djuren och att vara medveten om att man inte kan resa bort. Ola Öberg jämför med mjölkbonden som inte kan lämna sina kor.

– Man vill gärna odla fisk, men det är bra att samarbeta så att man inte blir så låst. Och så är fiskar inte så roliga att fika med, säger Ola Öberg och bjuder på pulverkaffe och drömmar.

Yngel kläcks på våren ur rom från vildfångad fisk, så just nu har Ola Öberg inga yngel i anläggningen. Det är också fullt i anläggningen så han har sänkt temperaturen för att fiskarna inte ska växa så fort. Efterfrågan på närodlad gös och abborre har inte riktigt kommit igång än. Förutom abborrburgarna i kiosken vid färjeläget serveras fisken på några lokala restauranger och säljs på Stockholms fiskmarknad.

11 663 ton matfisk...

... i ungefär 100 odlingar odlades för konsumtion i Sverige 2013.

En fiskodling kan vara allt från en liten jorddamm till en stor anläggning med tusentals fiskar.

Den vanligaste odlingsmetoden för matfisk är nätkassar i sötvattenssjöar.

Dessutom odlades:

1 702 ton musslor.

1 ton kräftor.

Ostron i en odlingsanläggning.

Inga alger eller räkor.

Konsumtionen av fisk och skaldjur...

...var 112 000 ton beredd eller konserverad, vilket är en knapp fördubbling på 20 år. För färska djur finns ingen säker statistik, men under 1990-talet låg siffran på minst 60 000 ton.

Källa: SCB och Jordbruksverket.

 

3 olika system för att odla fisk på land

Recirkulerande vattenbruk (Recirculating Aquaculture Systems – RAS)

Vattnet man har odlat i filtreras så att partiklar och lösta näringsämnen tas upp. Det luftas och syresätts sedan och återanvänds i odlingen. I Sverige används tekniken framförallt för odling av ostron, abborre, gös, tilapia, ål och regnbåge.

Akvaponi – kretsloppsodling

Näringsrikt vatten från fisktankar pumpas till växthus eller växtbäddar där växterna tar upp näring ur vattnet, som sedan kan återanvändas i fiskodlingen. I Sverige finns endast några få akvaponier i bruk.

Biofloc – renade system

Mikroorganismer tar upp och växer till av näringsämnen från foderspill och fekalier i vattnet. Fisk och skaldjur äter i sin tur mikroorganismerna. Biofloc-tekniken passar bäst i tropiska klimat eller där man har gott om billig värme.

Källa: Svenskt vattenbruk

Text: Anna Norberg

Senast uppdaterad:
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies