Vi erbjuder

Månadens fråga: Hur mår du på jobbet?

En del trivs med att jobba hårt, medan andra balanserar på randen till avgrunden. I båda fallen kan det vara en varningsklocka. Genom att kontinuerligt ha koll på arbetsmiljön kan man förhindra utbrändhet. Nu undrar vi hur ni jobbar med arbetsmiljö på din arbetsplats.

Publicerad: Uppdaterad:

Läs expertens råd hur man kontinuerligt jobbar med arbetsmiljön.

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör
08-466 24 19

Kommentarer

Lisan 2016-02-26

Hej! Intressant att få veta hur olika arbetsplatser fungerar. Har själv drabbats av utmattningsyndrom med sjukskrivning efter ett jobb där jag förväntas "lyda" både chef och underchef. Sitter i två arbetslag och när jag började fanns INGET förberett vad gäller dator och annan utrustning, fick fixa allt själv. Väldiga otydligheter i tjänstebeskrivning och utsatt för kränkningar av äldre arbetskollega, första gången redan efter två veckor. Tog det med chefen som menade att det var synd om kollegan. Har börjat jobba så smått, men tappar all kraft efter bara några timmar på jobbet. Har hjälp av facket, men inte mycket dom kan göra tyvärr. Undrar ibland vart dagens arbetslivet är på väg eftersom jag inte är ensam om denna behandling

LottaKristin 2015-02-23

Hej. Det är jättetråkigt att det är så många som mår dåligt på sina jobb. Det har jag också gjort, men nu trivs jag som fisken i vattnet. Frihet under ansvar, relevanta, spännande arbetsuppgifter, alltid glada nunor som möter en varje dag, chefer som lyssnar och stöttar men för övrigt lämnar en i fred, transparenta beslutsprocesser, flexibla arbetstider...Då är det toppen att vara naturvetare. Men jag har jobbat på knasiga arbetsplatser allt för många gånger. Prestige, revirpink, skitsnack, ingen insyn i processer eller bugdet, ingen som lyssnar,Hitlerchefer...det knäcker vem som helst...synd att det verkar går er och mer åt det hållet. Folk borde slappna av i största allmänhet..

Kristina 2015-02-23

Jag vantrivs på min arbetsplats. Jag är överkvalificerad för de arbetsuppgifter jag har ansvar över men känner inte att jag får gehör för mina idéer om förbättring/utveckling, organisationen här (delade kontor, delade labbänkar, möten om i princip allt) passar inte alls min introverta personlighetstyp, och det sliter enormt på min hälsa att försöka passa in i mallen. Som "the cherry on the top" har jag en tidsbegränsad anställning och har inte kunnat planera längre än 1-3 månader framåt i livet under flera år. På kvällarna stupar jag i säng, och gråtattacker tillhör vardagen. Jag har sökt många jobb vid sidan om men har aldrig blivit kallad till någon intervju.

Syndabocken 2015-02-23

Har blivit förtalad av min SACO-representant och blivit utsedd till arbetsplatsens syndabock. Tråkigt att en SACO-representant drivs av avund och såg sin chans att förstöra för mig. Fanns inget intresse i att göra det bättre på arbetsplatsen. Jag fick driva projekt i samband med omorganisation och neddragningar. Har inte fått något stöd från SACO centralt och ett mycket vekt stöd från mina chefer. Mår urdåligt av att gå till jobbet idag, fattar inte hur jag ska orka. Inte lätt att driva saker där det sitter starka kulturer i väggarna.

Kneget 2015-02-21

Jag var tvungen att sluta efter 4 år på min arbetsplats. Jag klarade helt enkelt inte av att vara kvar. Trycket på oss platschefer/arbetsledare var för stort enligt min mening. Kraven var skyhöga och det fanns ingen förståelse för detta. Jag kunde inte sova på nätterna och man var mer eller mindre tvungen att jobba 10-12 timmar om dagen eller helger om man ville få jobbet att flyta på. Jag försökte desperat behålla min fritid med hobbies och sociala möten med nära och kära. Vilket i slutändan ledde till att jag bokstavligt sket i allt och gjorde bara vad jag var tvungen att göra på jobbet och min fritid. Nu har jag som tur är hittat mig ett annat jobb. Kanske hade jag för höga ambitioner, men man kan ju inte göra mer än sitt bästa...

TG 2015-02-21

Vi var underbemannade på min arbetsplats när jag började arbeta där och personalomsättningen var hög, men sedan fick närmsta chefen gå och fler anställdes. När det fanns lite fler kolleger fick vi tid att börja med förbättringsarbete och kunde effektivisera arbetsuppgifterna och fördelningen, vilket har lett till att det går bra att jobba lite färre periodvis när många är frånvarande. Den nya chefen är mycket stöttande i förbättringsarbetet.

Anna 2015-02-20

Jag mår rätt bra på jobbet. För ett par år sedan, på en annan arbetsplats, var jag på väg in i väggen och hade situationer när jag satt och grät på kontoret, det har gjort att jag inte ställer upp på vad som helst längre och har blivit bättre på att sätta gränser. Min förra arbetsgivare lät mig gå i KBT ett antal gånger och det gav viss hjälp. Men jag vet att jag är lyckligt lottad, det är inte alla som har möjlighet att ställa krav. Det som gör mig stressad för närvarande är att vi genomgår en process som innebär viss personalminskning. För närvarande sitter jag tryggt, men vad händer framöver? Det är tungt när kollegor blir uppsagda - personer som gör bra jobb.

Någon 2015-02-20

Vi har under senare år fått allt fler arbetsuppgifter samtidigt som personalstyrkan minskat - det går naturligtvis inte ihop. Trycket är outhärdligt och det går inte känna sig nöjd över sin prestation - finns alltid mer man borde gjort. Ingen vet hur många som blivit utbrända; det förs ingen statistik över det, långt ifrån alla går till personalhälsovården och en del slutar ganska omgående efter att de blivit sjuka (det blir ingen långtidssjukskrivning på arbetsplatsen). Man blir utförsäkrad på Försäkringskassan efter 1 år, vilket har lett till att de som inte hinner tillfriskna blir fast i deltid (vanligen 75 %). Jag tror att utbrändhet är en fråga som samtliga aktörer helst undviker - både fackrepresentanter och chefer.

Lisa 2015-02-20

Jag upplever en stor stress och press från alla håll, både från mig själv och de runt mig, vilket är svårt att inte känna när vi lever i en tid av prestationspanik och där endast de som pallar det omänskliga trycket premieras. Jag vet att många med mig delar denna uppfattningen vilket är otroligt sorgligt. Det jag själv kan göra är att försöka distansera mig till stressen/pressen men, återigen, det är inte lätt när det är ständigt närvarande! Även det faktum att arbetsmarknaden ser ut som den gör för pre-kliniska forskare (som jag) gör inte att jag känner mindre stress och press.

? 2015-02-20

Frågan när den ställs från vårt fack är felställd. Frågan borde lyda hur arbetar din arbetsgivare med arbetsmiljön. Var tydlig med att ansvaret ligger där och fråga er vilket stöd ni kan ge skyddsombuden - när ska de reagera, hur kan de agera, vilket stöd kan de förvänta sig från facket osv Min bild är att arbetsgivaren gärna vill att det som görs i arbetsmiljöfrågor ska göras tillsammans eller av skyddsombuden och att rollerna därmed urholkas.

no more generics 2015-02-20

Har alarmerande många kollegor som gått in i kaklet på grund av en alltför stressad och pressad arbetssituation där det är en ständig resursbrist och frånvaro av prioriterinsansvar från ledningssidan. Företaget går med en bra vinst men vill inte anställa fler fastän behovet finns, istället sliter man ut de medarbetare man har och sen plockar man in nya, eller tar in konsulter. Varje år är det nya "cut and deliver more" krav... Jag jobbar inom generikaindustrin och har börjat att undra om den industrin har samma tänk kring sina medarbetare som kring sina läkemedel -att utbytbarhet är det som gäller även för människor när man maxat ut dem

NN 2015-02-20

Jag tänker att den som är intresserad borde väl börja med att höra hur man ser på att ta upp saker över huvud taget, och fråga om det finns något som någon inte tar upp, eller tycker sig inte kunna eller våga ta upp eller nämna i något sammanhang av någon anledning? Sen kan statistik på responsen från det ge en fingervisning om hur det generella läget ser ut, innan man går in på "detaljer" som är tillräckligt korrekta att ventileras någorlunda öppet, eller? Frågan jag ställer mig är om jag ens vågar nämna detta.

Ingrid 2015-02-19

den nya Svenska arbetsmiljölagen har kommunicerats ut till chefer på kontoret i Sverige. vi har en handfull arbetsmiljöombud på <100 anställda på kontoret. skyddsronder genomförs. vi klagar på dålig luft och fel på temperaturen, det felsöks och åtgärdas på ett lugnt vis. vi har öppet kontorslanskap, vilket ställer höga krav på respekt gentemot medarbetarna. detta har inte prioriterats. vi har dock flyttat runt lite. och då blev det bättre åtminstone för min grupp.

Lisa 2015-02-19

Vantrivs på mitt jobb och har gjort så sedan jag började. Första dagen inleddes med att min nya chef glömde allt vad välkomnande innebär av information om min nya arbetsplats, viktiga telefonnummer, friskvård, sjukvård mm. Har sökt massor med jobb under hela min anställningstid men blir inte ens kallad på intervju trots ett mycket bra CV. Är rädd för att bli kvar på ett jobb som knäcker mig både fysiskt och mentalt. Är överkvalificerad, mer än min chef, nekas kompetensutveckling och tagits ifrån all form av hopp för framtiden på denna arbetsplats. Mycket tråkigt.
Kommentera