Vi erbjuder

DUELLEN: Är syrepumpar en lösning för Östersjön?

Att pumpa ner syre på Östersjöns döda bottnar kan ge vissa platser nytt liv, menar en doktor i miljöanalys. Årets geolog 2014 ger tummen ner och menar att tillförseln av fosfor och kväve måste minska.

Publicerad: Uppdaterad:

 

NEJ

Daniel Conley, professor i biogeokemi vid Lunds universitet
1. Vilka problem skulle syrepumpar lösa?

Syftet med att pumpa ner syrerikt vatten med lägre salthalt till djupvattnet är att höja syrehalten i de syrefattiga bottnarna. Tanken är att det ska ändra redoxförhållandena så att fosfor binds till sedimenten och att torsken får tillräckligt med syre.

2. Finns det risker eller andra hinder med tekniken?

I själva verket vet vi nästan ingenting om hur ekosystemet kan komma att förändras. Frågan är till exempel hur mycket fosfor som skulle kunna bindas. Hur uppblandningen kan komma att påverka strömningen av vatten med olika salthalter vertikalt är också oklart, liksom hur den biologiska populationen förändras. Det finns också en risk för att den konstgjorda andningen minskar viljan att reducera tillförseln av näring. Hur vindkraftverk i haven kommer att påverka sjöfarten är ännu en osäkerhetsfaktor.

3. Är vinddrivna pumpar en möjlighet?

Vi har sänt män til månen och vi har dämt upp många stora floder I världen, som Coloradofloden och Gula floden så att det vattnet aldrig når oceanerna. Vi har förmågan att rent tekniskt bygga dessa pumpar, men frågan är till vilket pris?

4. Vilka andra lösningar är realistiska för att rädda Östersjön?

Det mest realistiska scenariet är att fortsätta reducera tillförseln av näring till Östersjön. Vi borde använda avancerad teknologi för att utvinna näring från restprodukter, särskilt från gödsel. Lika viktigt är att ytterligare förbättra de lösningar som tagits fram inom jordbruket för att minska tillförseln av näring från åkermark och att människor minskar sin konsumtion av kött. Som Byggare Bob säger: Återvinn, återbruka och återställ.

 

NJA, kanske på vissa platser

Magnus Karlsson, tekn. dr miljöanalys på IVL, Svenska Miljöinstitutet
1. Vilka problem skulle syrepumpar lösa?

Huvudsyftet är att åstadkomma en oxidering (syresättning) av bottensedimenten så att de i högre grad än idag binder fosfor, som löst i vatten gynnar produktionen av växtplankton. Teoretiskt är det möjligt att binda runt 100 000 ton fosfor på de delar Östersjöns botten som idag är syrefria, vilket kan jämföras med den årliga tillförseln av fosfor som uppgår till cirka 30 000 ton per år. Ett annat syfte är att förbättra livsbetingelserna för bottenlevande djur och fisk, som torsk, vars ägg kläcks längs botten eller på stort djup.

2. Finns det risker eller andra hinder med tekniken?

Inga direkta utöver att man riskerar att slänga pengar i sjön om tekniken ej visar sig fungera. Förbättrade syreförhållanden i belastade områden har gått hand i hand med lägre halter av miljöfarliga ämnen och minskande toxiska effekter. Syresättning riskerar att bygga upp ett förråd av fosfor i bottnarna som frigörs när pumpen stängs av. Men tanken är att parallellt minska tillförseln av fosfor så att man i framtiden har ett system, där en mindre mängd fosfor cirkulerar. Målet är att Egentliga Östersjön ska ha förhållanden som liknar de i Bottenhavet.

3. Är vinddrivna pumpar en möjlighet?

Särskilt i instängda kustområden där våghöjderna inte räcker till för att utnyttja vågkraft borde de vara ett intressant alternativ om tekniken går att utveckla. I utsjön bedömer jag dock att vågdrivna pumpar har en större potential men även i det fallet finns en hel del tekniska problem som behöver lösas innan tekniken blir tillämpbar.

4. Vilka andra lösningar är realistiska för att rädda Östersjön?

Östersjön behöver inte räddas från en förestående undergång. Det är en kraftig överdramatisering av problemet. Man skall dock fortsätta på den inslagna vägen och bygga ut kommunal avloppsvattenrening i Polen, Baltikum och Ryssland på samma sätt som vi i Sverige och andra nordiska länder gjorde på 1970-talet.

Kommentarer

Kommentera