Vi erbjuder

Bin fixar vår färgglada mat

De senaste åren har vi nåtts av larm om bidöd. Men hur är det egentligen? Är våra pollinerare på väg att försvinna, och bör vi oroa oss? Vi tar avstamp från ett hustak mitt i storstaden, där bina stortrivs.

Publicerad: Uppdaterad:

Vårsolens strålar värmer Kollektivet Färdknäppens takterrass på Söder i Stockholm. I ett lugnt hörn står en knallrosa bi-kupa som Karin Ståhle stolt visar upp.

– Jag går under namnet bi-drottningen här i vårt kollektiv.

Karin Ståhle har bott i kollektivet Färdknäppen i tolv år och hon är en av de drivande kring deras miljöarbete.

– Först fick jag igenom att vi skulle sortera vårt matavfall, och mitt nästa projekt blev att skaffa bin hit.

Bin på balkongen

En sommar la Karin Ståhle märkte till att det fanns bin i blommorna på balkongen, något hon inte trodde var möjligt mitt inne i staden. Hon började googla och fann företaget Bee Urban.

Det grundades av de två biologerna Karolina Lisssö och Josefina Oddberg och genom dem kan företag bli faddrar åt en bikupa. Karin Ståhle kontaktade Bee Urban, och lyckades få kollektivets hyresvärdar att bekosta en kupa uppe på taket.

– Det svåraste var inte att få med Familjebostäder på tåget, utan det var att övertyga alla i kollektivet.

Några har tyckt att bikupan ockuperar ett populärt hörn av terrassen, men ingen har känt sig hotad av bina. Så länge de får vara i fred attackerar bin inte människor.

– Jag har blivit stungen en gång, när ett bi trasslade in sig i mitt hår, men då lärde jag mig att jag inte är allergisk, och det känns skönt, berättar Karin Ståhle.

I dag är de flesta tidigare bimotståndarna i kollektivet, som bestod av människor från fyrtio-årsåldern och uppåt, omvända. Som fadder får man den honung som bina producerar. Karin Ståhle berättar att den första säsongen gav deras bikupa 30 kilo honung, som kollektivet, Familjebostäder och bina själva (de äter honungen under vintern) har delat upp mellan sig. Men honungen är inte huvudsaken med bikupan menar Karin Ståhle.

– Det är miljöaspekten som är det viktiga, vi måste alla göra vad vi kan för att bidra!

Andra bullar

Bee Urban är företaget som vill göra nytta för vår miljö. Det var under en guidad tur anordnad av Naturskyddsföreningen som Karolina Lissö, en av grundarna fick veta att det försvann växtarter i Nationalstadsparken som en följd av brist på pollinatörer.

Hon fick veta att honungsbin står för en stor del av växtpollineringen, men att de senaste åren har flera länder rapporterat om minskade antal bisamhällen på grund av sjukdomar och miljöförstöring. Karolina som läste biologi på universitet bestämde sig tillsammans med sin kursare Josefina Oddsberg för att börja sätta upp bikupor i Stockholm och försöka öka växtpollineringen.

– Vi bestämde oss därför för ha bin i parken och startade ett samarbete med Djurgårdsförvaltningen, berättar Josefina Oddsberg.

Till en början var det ett ideellt nätverk där de ville att andra skulle börja odla bin på fler ställen i staden med hjälp och stöd av oss. Det gick lite för långsamt tyckte de så de bestämde sig för att starta företag och be andra företag hjälpa oss genom att bli faddrar till våra kupor.

– Då blev det andra bullar! Nu har vi över 50 bikupor utplacerade.

För att få svar på hur viktiga bina är för den biologiska mångfalden drar vi söderut, till Lunds Universitet, där Georg Andersson är forskare vid Centrum för Miljö- och klimatforskning.

Fattig mattallrik

Pollinering och dess betydelse för vår miljö är Georg Anderssons favoritämne.

– Jag har alltid varit fascinerad av humlor, berättar han.

Via ett exjobb om just dessa insekter blev han intresserad av pollinering, och därifrån har han kommit in på flera frågeställningar kring detta.

Hur viktig är bin för den moderna livsmedelsproduktionen?

– Det är en intressant och komplex fråga, där man först måste utreda vad du menar med bin, svarar Georg Andersson.

Jag lär mig att i Sverige finns det, utöver de honungsbin vi främst tänker på som befruktare, 260 arter av vildbin, plus 40 arter av humlor. Dessutom kan andra insekter och till och med däggdjur pollinera växter.

– Men alla grödor vi äter är inte beroende av pollinerare. Till exempel är spannmål vindpollinerande, berättar Georg Andersson. Av det som odlas i världen kommer cirka 35 procent av skörden från växter som är helt eller delvis beroende av pollinering, och i Sverige rör det sig främst om raps, ryps, klöver, bönor samt frukt och grönsaker.

Om man ser till vitamininnehåll är produkter från pollinerade växter mycket viktiga.

– Man kan säga att mycket av allt färgglatt vi hittar i frukt- och grönsaksdiskarna kommer från växter som är beroende av pollinering.

Vi skulle alltså kanske överleva utan den typen av befruktning, men det kanske inte skulle vara så roligt.

– Man får ju tänka på att det finns en kulturell aspekt. Mat är inte bara energi och bukfylla utan även glädje. Utan bin kommer vi kanske inte att svälta ihjäl, men vi kommer att få en fattigare mattallrik.

Snyggare frukter

Ett äppelträd behöver alltså befruktas med hjälp av insekter för att bära frukt. Dessutom gör god pollinering att frukt, bär och vissa grönsaker blir större och mer regelbundna till formen. Anledningen är att varje frö som utvecklas optimalt stimulerar plantan att bilda växthormoner, som i gengäld säkrar tillväxten runt just det fröet.

Detta har bland annat stor betydelse för de ekonomiskt viktiga grödorna äpplen, päron och jordgubbar. I odling av frukt, bär och vissa arter av grönsaker blir fullgod pollinering därför inte enbart en fråga om skördens storlek, utan i minst lika hög grad en fråga om skördens kvalitet och därmed om odlarens intäkt.

Äter det mesta

Innan honungsbiet flyttades runt i världen av människan var det en del av den vilda

faunan i Europa, Afrika, och västra Asien. Med sin extraordinära förmåga att reproducera sig och snabbt skapa stora kolonier kombinerat med en oerhört bred diet, har honungsbiet kunnat anpassa sig till många olika miljöer. 

Att en enda art kan betyda så mycket beror på att varje bisamhälle har väldigt många individer. Även om honungsbiet inte är den mest effektiva pollineraren för alla växtarter, så gör den stora mängden individer att honungsbin ändå kan ge ett viktigt bidrag till lyckad korspollinering för ett flertal arter. Honungsbin besöker dessutom stora ytor runt sitt samhälle.

Massdöd i USA

Vid SLU i Uppsala forskar man också på bin, men med fokus på hälsa. Professor Ingemar Fries vid institutionen för ekologi har koll på den så kallade bidöden och hur den kan slå mot jordbruket.

– Vintern 2006 drabbades många nordamerikanska biodlare av ett fenomen som i USA fått namnet ”colony collapse disorder”, CCD, berättar Ingemar Fries.

 Det innebär att bina i ett samhälle försvinner och inte kommer tillbaka. Drottningen och kanske ett fåtal bin finns kvar, men nästan alla arbetsbin är borta och larverna har övergivits, vilket är onormalt för sociala insekter som honungsbin.

Vid en ”normal” massdöd i ett bisamhälle, till exempel efter en hård vinter, hittar man de döda bina i botten av kupan men i dessa fall har bina försvunnit spårlöst. En tredjedel av alla bisamhällen i USA, många klassade som fall av CCD, dog den vintern.

Stressas till döds

Många teorier om orsaken har debatterats, allt ifrån påverkan av mobilstrålning till genmodifierade grödor, men det finns inga belägg för sådana kopplingar. Studier har emellertid visat att stress i form av sjukdomar, parasiter och bekämpningsmedel har förekommit i större utsträckning i samhällen som drabbats av CCD än i dem som inte drabbats.

– Hajpen om bidöden bottnar till stor del i ett missförstånd med överförda hot från Nordamerika, säger Ingemar Fries.

I USA började CCD 2006 och har sedan fortsatt, men i Europa och Sverige har vi inte lika stora eller samma problem. Ett av problemen i USA är att man ger antibiotika till bisamhällen i förebyggande syfte och detta kan påverka bins hälsa negativt.

Bin har probiotiska laktobaciller i honungsmagen och dessa slås ut av antibiotika. Dessutom har man ett mycket högre kemikalietryck i jordbruket i USA. Det som vi har gemensamt är ett en parasit, ett kvalster från en asiatisk biart som heter varroa-kvalstret.

Större problem i USA

– Problemen med dessa kvalster är dock större i USA, främst på grund av hård bekämpning som lett till resistens hos kvalstren mot en rad läkemedel. Även i Sverige uppstår resistens när läkemedel används, men problematiken är mer begränsad här då många odlare bekämpar kvalstren med ekologiska metoder, menar Ingemar Fries.

I Sverige använder ungefär hälften av biodlarna ekologiska bekämpningsmedel mot kvalster. Metoderna bygger på att bin tål lägre pH än kvalster. De ekologiska medlen ger inte samma problem med resistens som de konventionella. Men på flera ställen i världen har det alltså blivit stor brist på bin. Ett exempel är i Kalifornien i USA.

Dyra bin

I februari varje år samlas två tredjedelar av alla bisamhällen i hela USA i Kalifornien för att pollinera stora odlingar av sötmandelträd. Så mycket som 90 procent av alla kommersiellt sålda mandlar beräknas komma från dessa odlingar, och pollineringen har blivit en produktionsbegränsande faktor.

Eftersom vilda bin i princip är utrotade på denna plats blev effekterna av CCD väldigt stora. Mandelodlarna måste betala stora summor varje år för att ha bisamhällen i närheten av odlingarna som är helt beroende av insektspollinering för att ge skörd. På andra ställen, där andra arter av pollinerare finns kvar i landskapet blir inte effekterna av bidöd lika stora.

– Bristen på pollinerare är redan i dag en produktionsbegränsande faktor, både i världen och lokalt, men ännu inte ett globalt problem, berättar Ingemar Fries.

Men både Ingemar Fries och Georg Andersson tycker att det finns ett hot mot världens bin och övriga pollinerare.

Tiotusenkronorsfrågan

– Pollinering har alltid varit en gratis ekosystemtjänst, så som luft. Man har tagit det för givet och det får ett värde först när det är brist. Jämför med hur mycket syre skulle kosta om det var brist! säger Ingemar Fries,

Vilka är då de största hotet mot världens pollinerare i dag?

– Det är som tiotusenkronorsfrågan! utbrister Georg Andersson

Han menar att det kan vara en kombination av landskapets intensifiering, bekämpningsmedel och parasiter.

Flyger vilse

Ingemar Fries och hans medarbetare vid SLU har forskat mycket kring den parasit som kallas varroakvalstret och menar att den enskilt viktigaste faktorn bakom den bidöd vi ser i världen är detta kvalster. Dessutom kan det finnas ett hot från neonikotinoider, ett gift som finns i betningsmedel.

– De har blivit en av de vanligaste jordbrukskemikalierna, och kan påvisas i små mängder  i såväl nektar som pollen. Även om halterna är för låga för att orsaka död kan det inte uteslutas att det finns negativa effekter och då i synnerhet i kombination med andra stressfaktorer säger Ingemar Fries.

Det är ännu inte bevisat exakt hur de påverkar bin, men i forskningsförsök där man gett bin höga doser i nektar har man sett att binas nervsystem påverkas så att de förlorar orienteringsförmågan och flyger vilse.

– De hittar inte hem till kupan. Hur effekterna är på friflygande samhällen som utsätts för exponering i fält är inte klarlagt, det håller vi på och utreder tillsammans med andra forskare.

Kemikalier på väg bort

EU-kommissionen beslutade i maj 2013 att så kallade neonikotinoider ska begränsas, men de används fortfarande till vissa saker. Kemikalieinspektionen har sett över dessa medel. Några av dem har nu fått nya villkor, andra har dragits tillbaka. Även handeln med betat utsäde påverkas. Utsäde som betats med dessa ämnen får inte säljas på den europeiska marknaden eller användas efter den 1 december 2013.

Georg Andersson vid Lunds Universitet arbetar mycket med frågor som rör biologisk mångfald och berättar att på slättbygden är det ofta dålig tillgång på pollen- och nektarväxter.

– Den dåliga tillgången på pollen- och nektarväxter kan vara negativt för mångfalden av vildbin.

Med enkla åtgärder är det dock möjligt att öka antalet pollen- och nektarväxter även på storskaliga lantbruk på slättbygden. Miljöersättningarna för bland annat skyddszoner behöver ses över för att uppmuntra lantbrukare på slättbygden att gynna och plantera lämpliga växter för såväl honungsbin som för vilda pollinerare.

Olagligt gift

Men hur är det då med bina inne i stan, kan de finna mat där? Tvärt om vad man kanske tror, så trivs bin faktiskt bra inne i stan. Det finns många olika typer av växter så där blommar nästan alltid något. Det gör att bina hittar pollen större del av året.

I staden finns blommor och andra växter på balkonger, terrasser, i rabatter och koloniträdgårdar. Här finns mer varierad bi-mat, så bina blir effektivare och kan producera mer honung i varje bikupa. Dessutom är det lite varmare än på landet, vilket underlättar för bina på vintern.

Stadsbina verkar inte påverkas nämnvärt av avgaser och slipper dessutom jordbruksgifterna på landsbygden.

– Vi har tagit prover på både våra bin och vår honung, berättar Josefina Oddsberg på Bee Urban.

De fann inga föroreningar i honungen och bina påvisade ett enda gift som dessutom är förbjudet i Sverige, ett medel mot Kolflugor, som förmodligen använts olagligt på någon koloniodling eller dylikt i närheten.

– Vi ska undersöka vilken och var!

Detta enda gift kan jämföras med påvisade tretton gifter i bin från skånska jordbrukslandskapet. Bina verkar alltså trivas och göra gott i staden, något som även bi-faddern Karin Ståhle också märkt av.

Fler och större hallon

– Jag har hallonplantor på min balkong, och nu när vi har en bikupa på taket har jag märkt att det blir större, och fler hallon, berättar Karin Ståhle.

Från terassen där den knallrosa bikupan står placerad ser man flera grönområden, både Tantolunden och Långholmen är inom binas flygradie. När Naturvetaren är på besök är det fortfarande tidig vår, men det går att ana sig till hur grönt det kommer bli när sommaren närmar sig.

Under vårt samtal värmer solen upp luften, och försiktigt börjar bina krypa ut ur kupan efter vinterdvalan. De surrar runt vårt huvud, och snart ger de sig i väg på jakt efter vårens första pollen.

Av Frida Henningson Johnsson

Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies