Vi erbjuder

Svenskt skogsplantage väcker kritik

Svenskägda Chikwetis skogsplantage i Moçambique skulle leda till social utvecklingen i ett av värdens fattigaste områden. Men investeringen har kantats av konflikter och anklagelser om land grabbbing. Svenske jägmästaren Per-Martin Jansson har varit med på hela resan.

Publicerad: Uppdaterad:

Under regnperioden är Niassaprovinsen i norra Moçambique ett fantastiskt vackert grönskande landskap med milsvid utsikt. Men det är också mycket fattigt. Utmed bilvägarna ligger byar som mest består av enkla lerhyddor med halmtak. De flesta människor är självförsörjande bönder som använder ett slags svedjebruk. Ungefär vart fjärde år flyttar de sina odlingslotter, så kallade machambas, till områden där jorden har återhämtat sig.

Svedjebruket och det faktum att Niassa är glesbefolkat gör att det finns stora arealer med underutnyttjad mark och de senaste åren har utländska investerare lockats hit med löften om att få tillgång till mark. Den största investeraren är den svenskbaserade fonden GSFF som initierades av Västerås stift år 2006 med det dubbla syftet att bidra med social utveckling samtidigt som man fick avkastning. Tillsammans med holländska och norska pensionsfonder har de investerat över 700 miljoner kronor i dotterbolaget Chikweti Forests.

En av dem som varit under många är svenske jägmästaren Per-Martin Jansson. Han gjorde sitt ex-jobb på jägarmästarutbildningen om just Chikweti 2007 och återvände 2010 för att arbeta här.

—   Det gäller att ta chansen när man får den. Jag är inte särskilt rädd av mig. Jag trivdes när jag gjorde mitt exjobb här och ville komma tillbaka. Det är ett roligt jobb. Vi startar upp något nytt och får hitta lösningar allt eftersom. I Sverige är arbetet mycket mer mekaniskt och styrt, säger Per-Martin.

Anklagelser om land grabbing

Investeringen har dock vara omgärdat av konflikter. Det som i kommersiella termer är underutnyttjad mark är i lokalbefolkningens ögon ofta mark som ligger i träda i väntan på att de ska flytta sin machamba eller så är det mark som används för att samla ved, plocka frukt eller medicinalväxter. När Chikweti åkte ut i byarna för att förhandla om marken, enligt Moçambique lag måste utländska investerare konsultera och få lokalbefolkningens godkännande, diskuterade de främst med byledarna och i flera såg de till att skaffa sig egna fördelar. I byn Licole gav byledarna till exempel bort mark där andra familjer hade sina machambas och de blev själva anställda av företaget för att jobba på plantagen. I bybornas ögon hade Chikweti mutat ledarna och dessutom hade Chikweti tagit mark de inte alls hade rätt till och skövlade banan – och mangoträd när de rensade marken för plantage.

När konflikterna var som värst brändes flera plantage upp eller så rycktes plantorna helt enkelt upp med rötterna. Till slut tvingades Chikwetis svenska vd, som också var ordförande i investeringsfonden, avgå.

Per-Martin anser dock att medierapportering varit överdriven och att många av de journalister och organisationer som varit här tittat på situationen förutfattade meningar.

—   Jag har inte märkt av konflikterna så mycket och har aldrig känt mig hotat. Vi har gått in med bulldozers och maskiner i områden med människor, machambas och stigar. Men i de fall vi råkat förstöra något har vi åtgärdat det. Våra anställda bor ju i byarna och kan diskutera med dem som drabbas, och företaget har också en särskild avdelning för att ta hand om det.

De flesta i Chikwetis ledning bor i en nybyggd villastad, ”Chikweti Village”, ett par kilometer utanför provinshuvudstaden Lichinga. Per-Martin bor dock mitt inne i staden med gångavstånd till den livliga marknaden och granne med stans största moské. Han säger att de skett en stor utveckling sedan han var här första gången. Det har kommit fler restauranger och affärer och det syns mer folk i staden.

Ekonomisk utveckling

Även landsbygden har utvecklats. Det har dykt upp en och annan kiosk och mindre marknader i byarna. En del hyddor har ersatts av enkla hus. De flesta byar har fått en egen moské. Tack vare utländska investeringar och biståndsprojekt har många familjer stigit in i pengaekonomi.

- Men det är fortfarande extremt fattigt. Särskilt ute i byarna. Det är inte roligt att se människor med trasiga kläder eller undernärda barn. Men man vänjer sig och det är tydligt vilken skillnad det gör när några får anställning och lön. De har råd med en cykel, kanske till och med en motorcykel och det kommer upp stånd där frukt och annat säljs. Därför är det viktigt att Chikweti finns. Vi är det största största företaget i regionen.

På grund av markkonflikterna har Chikweti inte fått mer mark att expandera på sedan 2011. Istället har den nya sydafrikanska ledningen fått förhandla om avtal med byar, infört sociala fonder för att leva upp investeringsfondens krav. De har också tvingats riva upp tallplanteringarna och ersätta dem med eukalyptus. Det visade sig nämligen att tallarnas tillväxt stannade efter ett par år då trädens rötter inte klarade av att utveckla sig i den kompakta jorden.

Med bättre markberedning har det dock blivit fart på eukalyptusplantagen. På två år har de nyplanterade träden vuxit 8-10 meter. Klimatet med milda vintrar och lång regnperiod gör området idealiskt för skogsbruk. Inom fem till tio år räknar man med att starta avverkningar och börja gå med vinst. Men det förutsätter att investerarna fortsätter projektet. Pengarna är i princip slut och om inget händer måste verksamheten säljas eller bantas rejält. Det skulle antagligen skapa nya konflikter eftersom det är mot löften eller förhoppningar om jobb som de flesta bybor idag accepterat att marken givits bort. Redan idag finns det kritik mot att Chikweti har skurit ned antalet anställda.

- Det vore synd om Chikweti ska tvingas skära ned eller stänga. Tidigare har vi haft pengar men ingen bra organisation. Nu är det tvärtom. Vi har äntligen en bra struktur, vi har entreprenörer som hjälper oss, vi kan hålla budget. Allt rullar nu.

Av Carl-Magnus Höglund

Kommentarer

Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies