Fråga oss här!
Vi erbjuder

Snacka om sifferlösa avtal – det gynnar alla

Vi behöver kollektivavtal som stödjer ett innovativt klimat, där individers drivkrafter stimuleras och goda prestationer belönas bättre. Därför bjuder vi in till rundabordssamtal om hur vi ska hantera sifferlösa avtal, skriver Saco-P, Saco-S och AkademikerAlliansen i en debattartikel i Arbetet.

Publicerad: Uppdaterad:

Debattartikel i Arbetet 2014-02-12

Utvecklingen mot allt fler så kallade sifferlösa avtal är en realitet. Åsikterna om dess fördelar och nackdelar går däremot isär. Tonläget i debatten har höjts men vi måste se till att det övergår till konstruktiva samtal. Vi i Saco-P, Saco-S och AkademikerAlliansen är övertygade om att avtal utan centralt bestämda löneökningsnivåer gynnar såväl våra medlemmar som arbetsgivarna och att de stärker samhällsutvecklingen i stort. Vi menar att olika typer av avtal får plats i den svenska lönebildningen.

Avtal utan angiven löneökningsnivå är en framgångsrik modell som gynnar våra medlemmar och verksamhetens effektivitet och produktivitet. Avtalens syfte är att lönebildningen ska vara ett verktyg för att nå målen för verksamheten. Då ska lönerna sättas lokalt, så nära själva arbetet och individen som möjligt. Chefen och medarbetaren ska genom lönesamtal komma överens om ny lön. Löneprocessen ska utgå från verksamhetens förutsättningar och medarbetarens skicklighet och resultat.

Individens möjligheter att påverka sitt eget lönekuvert ökar incitamenten för en fortsatt utveckling av verksamheten. Den lokala lönesättningen ska förstärka insikten om att medarbetarna är den viktigaste investeringen för att verksamheten ska utvecklas.

Men avtalen kräver tillit. Det är avgörande att det finns en tillit mellan arbetsgivare, medarbetare och fackliga organisationer. Arbetsgivaren måste stå för ett tydligt ledarskap och visa att man ser sina medarbetare och att resultat belönas. De fackliga organisationerna finns hela tiden med, men chefen måste bära huvudansvaret. Varje medarbetare ska vara informerad om på vilka grunder lönen sätts och hur man själv kan påverka lönen. Arbetsgivaren måste se till att cheferna har inflytande över lönesättningen och en gedigen kunskap och kompetens för att genomföra en bra lönedialog. Att använda avtalet på rätt sätt blir en vinstlott både för arbetsgivaren, de anställda och för hela Sveriges utveckling.

Visst finns det utmaningar. Vi har sett att vissa arbetsgivare inte förstått intentionen i avtalet. Kanske, av ren okunskap, använder siffror och procentsatser som utgångspunkt i löneprocessen i stället för att prata om verksamhetens mål och resultat, kompetensförsörjning på kort och lång sikt och medarbetares kompetens och resultat kopplat till löneutvecklingen. Detta måste förändras och vi är övertygade om att det är möjligt då det finns mycket att vinna på att låta avtalet verka fullt ut.

När lönebildningen sker lokalt är det naturligt att löneläget och löneutvecklingen varierar mellan olika individer och grupper, olika arbetsplatser och rent geografiskt. Sifferlösa avtal innebär inte automatiskt att löneökningarna blir större. Däremot kan det bli större variation. Sverige är ett litet, handelsberoende land och medvetenheten om att löneökningarna ska hållas på realistiska nivåer är stark. Ingenting pekar mot att löneökningsnivåerna seglar iväg långt över det så kallade märket.

Det finns ett motstånd mot löneavtal utan centralt bestämd nivå, framför allt från LO-förbunden. Vi respekterar det, men kräver samtidigt respekt för vår väg. Sverige behöver en stabil lönebildning och vi vill inte att motsättningarna på arbetsmarknaden ska växa.

Vi behöver kollektivavtal som möter ett arbetsliv i en globaliserad värld och som stödjer ett innovativt klimat. Kollektivavtal där individers drivkrafter stimuleras och goda prestationer belönas bättre.

Vi får inte blunda för utvecklingen. Därför behövs samtal om hur dagens och morgondagens avtal ser ut.

Den svenska modellen med överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter i kollektivavtal är en genial idé, men den måste ständigt förnyas och anpassas efter den verklighet vi lever i. Vårt gemensamma ansvar är stort och därför bjuder vi in till rundabordssamtal.

Lena Emanuelsson, ordförande Saco-S styrelse och förhandlingschef offentlig sektor Jusek
Mikael Rosengren, ordförande Saco-P:s styrgrupp och förhandlingschef tjänstesektorn Sveriges Ingenjörer
Eva Lindquist, ordförande AkademikerAlliansens förhandlingsdelegation och förhandlingschef offentlig sektor Sveriges Ingenjörer

Läs artikeln på arbetet.se

Kommentarer

Lotta 2014-02-20

Håller med Agneta att det "fria" avtalet inte funkar på statliga myndigheter. Årets procentsats 2 procent i snitt. Typ 500kr per person. På 10 st medarbetare var det 2 som "bumpa" upp sin lön "rejält med 1000 o 1500kr, Då blir det inte mycket över till oss andra. Då spelar prestationen ingen roll.

Bo Seving 2014-02-14

Tack för kommentarer i en viktig fråga. Den stora fördelen med den här typen av avtal är att medarbetarna själva får chans att diskutera och komma överens om sin lön med arbetsgivaren. Vår roll är att stötta medlemmarna i den processen så att lönesamtalen fungerar ännu bättre. Sifferlösa avtal har tillämpats under flera år i stat och kommuner. Erfarenheterna därifrån är positiva. Naturvetare och andra akademiker har höjt sina löner mer än det så kallade märket som andra grupper följer. Lönestatistik visar dessutom att det är främst kvinnor som gynnas av lönesamtal. Inom de avtalsområden där man har centralt förhandlade lönehöjningar blir märket ofta ett tak. Det gör det svårt att premiera de som gör goda insatser och det totala löneutfallet blir sämre. Samtidigt är vi medvetna om att det ännu inte fungerar på alla företag och myndigheter. En sådan här omställning tar tid och förutsätter att avtalen hela tiden utvecklas. Lika viktigt är att utbilda våra medlemmar och fackliga förtroendevalda. Men även chefer behöver utbildning för att tillämpa avtalen på rätt sätt så att lönesättningen blir ett verktyg för dem att styra verksamheten. Bo Seving, förhandlingschef på Naturvetarna

elink 2014-02-14

Varför ska man vara med i SACO om dom bara skriver sådana här icke-avtal?

Agneta 2014-02-14

Jag kan inte se att de sifferlösa avtalen gynnar oss i statlig verksamhet ute i landet.

PO 2014-02-14

Är mkt tveksam till detta för små och/eller konservativa företag som väljer att alltid hålla nere kostnader. Och på landsorten där valmöjligheterna till arbete är liten. Sifferlöst fungerar nog väl där det är brist på arbetskraft, där arbetskraftens rörlighet är en möjlighet. I små företag finns ofta ingen i administrationen / ledningen med kunskap inom HR hantering.

Alfonso 2014-02-13

Oj, vad är det som händer här? Att lokalt satta avtal skulle gynna arbetstagaren ser jag som mycket osannolikt. I förhållandet mellan chef och arbetstagare är det alltid arbetsgivaren som drar det längsta stråt. Facket borde lyfta blicken lite högre än att bara stirra på den delen av akademikers arbetsmarknad där maktförhållandet är något så när utjämnat - där t ex tillgången och efterfrågan av kompetens gör att arbetsgivaren är mera mån om att behålla sin personal. Men det finns andra delar av akademikers arbetsmarknad där det omvända gäller och där gränsen för livegenskap kommer närmare genom arbetsgivarens allt högre makt relativt den enskilda individen, som t ex bemanningsbranchen där många hamnar som den enda vägen till ett jobb. Inte vet jag villka företag författarna till artikeln har studerat när de påstår att "Individens möjligheter att påverka sitt eget lönekuvert ökar incitamenten för en fortsatt utveckling av verksamheten." De företag som jag t ex arbetat som chef inom, där har lönebildningen varit sådan att varje avdelning har fått X % som skall fördelas mellan medarbetarna. Utrymmet för att belöna någon extra har oftast i kronor rört sig om runt en hundralapp, och det beror inte på otydliga mål eller liknande utan att X:et har legat på 2-3 %. Att belöna någon enskild med dubblat lönepåslag har medfört att andra som utfört sitt jobb på förväntad nivå i så fall har behövt avstå från någon löneförhöjning alls. Att påstå att en lägre chef på ett företag kan utöka ramarna för löneökningar är bara något som man kan förväntar sig att höra från aningslösa Allianspolitiker. "Arbetsgivaren måste stå för ett tydligt ledarskap och visa att man ser sina medarbetare och att resultat belönas." Kopplingen mellan chefer som ser individers driv och framgång och de som sitter högre upp i företagens styrelser där nästkommande års budgetmål sätts, ärextremt svag. Jag tror nog det är mer troligt att man blir bönhörd av Gud än att en önskan om extra löneutrymme för att premiera individer lite extra, skulle nå så högt upp i chefshierarkin. I synnerhet som många bolag i Sverige numera ingår i stora koncerner, och det är där budgetramarna sätts i form av avkastningskrav. "De fackliga organisationerna finns hela tiden med, men chefen måste bära huvudansvaret." Och här kan vi se att SACO tydligen abdikerar från sin roll som fackförening och blir en slags intresseorganisation kuriösa intressen. Det var ju inte riktigt det som jag hade hoppats på av mitt fack.
Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies