Vi erbjuder

Månadens fråga: Har du upplevt dig diskriminerad på jobbet?

Det är förbjudet enligt lag att diskriminera någon på grund av bland annat kön, etnisk tillhörighet och ålder. Bland naturvetare är kön det vanligaste skälet till upplevd diskriminering, som gör att man tappar mark i karriären. Nu undrar vi om du har känt dig diskriminerad på jobbet.

Publicerad: Uppdaterad:

Läs om hur Naturveterna jobbar med diskriminering på arbetet.

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör
08-466 24 19

Kommentarer

D 2015-03-26

Hej, Jobbar på en plats där jag har få medarbetare. vid en nyanställning så sökte 3 personer varav 1 med utländsk bakgrund. både de som valdes som första val tackade nej till jobbet. när det var dags att gå vidare till den tredje så sa den andra kollegan och cheferna att vi har dålig känsla för den tredje, därför måste vi gå vidare och lägga ut ytterligare annons. När jag frågade om de hade en konkret argument för varför de inte gå vidare till den tredje personen, så tystnade var deras svar. vad ska man tro?

* 2014-12-10

Hej, jag jobbade på Lunds Universitet och jag upplevde det väldigt märkligt. Ingen i min forskningsgrupp var särskilt nöjda och klagade hela tiden. Som en svart kvinna hade jag upplevde innan att jag kunde inte säga eller göra vad de andra kunde, utan jag skulle 'know my place' liksom. Ett par “kollegor” hade svårt att komma till rätta att jag är välutbildade, och varenda kommentar jag gjorde missförstods eller togs ur sitt sammanhang och förvandlats till något det inte var. Sen blev jag utfryst av några i gruppen. På ett separat tillfälle, några bekanta som jag brukar snacka med – till och med lärare – ignorerar mig när de är i sällskap med en viss tjej. De människorna var för smart att komma ut med rasistiska kommentarer, så det är svårt för någon som inte har upplevt det att se detta som rasistiskt. Men flera gånger har det hänt och vad är oroande är att bekanta, lärare, till och med ett par f.d. kompisar gick in med det här i stället för att står emot det.

Naturvetare 2014-12-09

Diskriminering, Ja. det hade jag haft i mitt jobb. Det var en kille som skrek på mig som invandrare och var arg på mig på grund av att hon någon gång var i Stockholm och såg att den är smutsig. Enligt honom är det invandrare som gjort detta. Jag reagerade inte på detta och hölll det i mitt hjärta eftersom jag är säker att jag ska kastas från mitt jobb om jag gör detta. Jag vill bara säga att det är jobbigt att sätta någons fel på andra, om en invandrare gjorde fel så det är hans/hennes ansvarig och inte alla andra. Det är orättvis att man behandlas på detta sätten när man bor i demokratiskt samhälle!!!!!!!!

Stefan Blomquist 2014-11-19

Det är inte bara problem med diskriminering på jobbet, utan även diskriminering innan man får jobbet. Hade sökt ett job en gang som jag inte fick. När jag bad om feedback så fick jag reda på att jag hade för dålig utbildning och för lite erfarenhet. Fick även reda på vem som fått jobbet. Otur för rekryteraren så kände jag denna kille. Han och jag hade gått samma utbildning!!! Dessutom hade jag då 10 års erfarenhet medan han hade två år.

T.depsarium 2014-11-18

Om jag blivit diskriminerad på arbetsplatsen? JA! Diskriminerad av chefen, pga att jag påpekade att det inte såg så bra ut med tanke på lagar och sådant, på det sättet vi arbetade, och detta på den kommunala tillstånds och tillsynsmyndigheten (miljöavdelningen). Jag har nu slutat där, tvingades bort från jobbet, men chefen som under flera år har begått tjänstefel och fortfarande begår tjänstefel är kvar. Jag ruvar på hämnd mot min förra arbetsgivare (miljöavdelningen), jag kan inte släppa tanken på hämnd, efter att ha plågats i minst ett år av chefen. Jag är inte den enda hon har tvingat bort. Varning! sök ej arbete på denna arbetsplats, blir du kunnigare än chefen så blir du snabbt avskedad eller diskriminerad av chefen.

Abba 2014-11-18

Arbetade ett tag i slaktbranschen. Är ung, välutbildad med ganska stereotypt "snygg tjej-utseende". Har som tur är ett ordentligt lager skinn på näsan och vågar säga ifrån mot "gubbarna" , men det tycker inte jag att jag ska behöva göra. Har mött mkt "lilla gumman-attityder" och är less på att bli bedömd utifrån mitt utseende. I en jobbrelation mot kund vill (och ska jag inte behöva) höra kommentarer om mitt utseende (även om de kanske är välmenande). Det kändes som att jag ständigt var tvungen att börja varje ny kundrelation med att bevisa att jag inte är "en dum blondin". Behöver jag förresten ens påpeka hur vanligt det är att bli frågad angående eventuellt planerade graviditeter på arbetsintervjuer?

* 2014-11-17

Jag jobbar inom skogsbranchen. Mina kollegor både manliga och kvinnliga upplever jag aldrig känslan av att man gör skillnad på varandra. Men däremot så märker jag en skillnad uppifrån. Framförallt vid rekryteringar och lönefrågor. Jag har flera gånger kännt mig jobba i uppförsbacke redan vid första intervjun på grund av att jag inte är man och 50 år. Jag har flera gånger fått frågan hur min kille ser på att flytta, vad min kille arbetar med (under själva intervjun) mm. Låter kanske oskyldigt, men jag frågar mina manliga vänner om de fått samma utfrågningar om deras partner under anställningsintervjuer och svaret är alltid det samma, aldrig. På min senaste intervju så blev jag faktsikt så stött att jag sa åt högste chefen att det inte är min pojkväns meriter som skulle ge mig jobbet utan mina. Så kollegorna upplever jag aldrig som diskriminerande utan problemet kommer uppifrån, det är den attityden man ska jobba med.

"forskare" 2014-11-16

Min tidvisa höga sjukfrånvaro (jag har MS) har gjort jag ej fått löneförhöjning eller högre tjänst vilket övriga arbetskamrater fått efter slutförd forskarutbildning. Jag jobbar idag hemifrån en del och har halv fast sjukersättning, pga fatigue/trötthet. Känner mig instängd i ett hörn och helt maktlös - att anmäla diskriminering till chefen är meningslöst då det ju är hen som misskött detta. Fick till stånd ett rehabsamtal först 1½ år efter min senaste sjukskrivning och där kunde läkaren informera min chef om de förutsättningar jag har för mitt arbete. Trots dessa så drar jag in uppdrag som forskare och lön till större delen av min tjänst vilket inte alla gör.

Aelita G V 2014-11-16

Jag har blivit diskriminerad pga ville mig utbilda och nu är jag en medicinsk biolog, men jobbar som en personlig assistent. Jag söker ett jobb eller doktorand projekt nuförtiden och även i sådan utsatt situation har jag blivit diskriminerad pga mitt bakgrund, för att jag inte låter som en svensk!!

Lisa 2014-11-15

Som tjej har jag upplevt diskriminering på flera arbetsplatser. Den första var Länsstyrelsen som jag älskade att arbeta på men så fick vi en ny chef som inte ville ha kvinnor på sin arbetsplats. Efter 2 år orkade jag inte mer och trots anmälan till arbetsplatsens fackliga, inblandad psykolog för hela arbetsplatsen och många samtal med högre chefer fick jag gå och han stanna kvar. På nästa arbetsplats har jag en bättre befattning men jobbar med en kvinnlig chef som inte klarar att jag är mer kreativ än henne. Mina förslag hamnar i soptunnan. Nu letar jag nytt jobb igen... Jag vill i framtiden arbeta som chef och då vet jag hur jag inte ska vara eller hur jag inte ska behandla folk. Tack alla dåliga chefer för ert dåliga engagemang i era underlydande. Usch!

Karin 2014-11-14

Bytte bransch och utbildade mig till skogsmästare, vilket skulle visa sig vara fel val om avsikten var att få ett arbete där de nya kunskaperna kom till användning. En mycket sorglig bransch ur jämställdhetsperspektiv. Trodde inte att det fanns en sådan utpräglad manlig bransch fortfarande på 2000-talet. Det är helt otroligt. Har sökt massor av jobb, men det anställs nästan bara (vita) män i 30-40 års ålder som har jakt som intresse. Hos skogsbolagen finns bara några få procent kvinnor. Måste vara sämst i landet, mycket sämre än både polisen och militären t ex. Detta trots att nästan 40% av skogsägarna är kvinnor! Försökte få hjälp och informera NV när jag blev uppenbart diskriminerad, men de var måttligt intresserade tyvärr. Arbetar nu som Sfi-lärare, trots att jag inte har den utbildningen, men trivs mycket bra med ambitiösa och trevliga kolleger och elever.

naturlärare 2014-11-14

Jag har blivit diskriminerad pga min diagnos, asperger. Tydligen hindrar den mig från att göra karriär, både förstelärare och lektor är omöjligt. Detta trots att jag har doktorerat i mina ämnen och har fått "behörighet" från skolverket, och att jag jobbat som lärare i åtta år. Dessutom har jag bästa tänkbara resultat vid elevutvärderingar.

Anonym 2014-11-14

Är projektanställd upp till 2 år men alltid med några månader i taget på kontraktet som förnyas. Det gör att vi diskrimineras pga anställningsform. Vi får inte gå på kurser/utbildningar som de fast anställda får även om kursen skulle vara utvecklande i vårt arbete. Vi kanske ändå ska sluta snart. Vi behandlas som mindre värda på arbetet av vår chef. Bla diskuterar chefen fortsättningar och löner i korridoren, med öppna dörrar och utan förberedelse. Chefen bokar inte alltid möte utan kommer in i rummet bara. Så gör chefen inte med de "viktiga" fast anställda. Vi projektanställda på prata om vad vi gör i högst 1 min på mötena, de fast anställda får prata 30 min var om de vill. De projektanställda har plastiga mobiltelefoner, de fast anställda har smart phones. Detta är ett projekt som pågått i 18 år men där man inte fastanställer utan kör med 6-8 månader i taget i högst 2 år, sen kommer nästa in som får börja från början igen.

lärare 2014-11-14

På min arbetsplats har man nyanställt manliga personer som inte är behöriga att jobba som lärare med´en högre lön än vad jag har som kvinna efter 15 år i yrket som behörig. Cheferna har hållit kvinnorna konstant lägre i alla år utan skäl. Vi kvinnor har mer poäng, och har elever med betydligt högre slutbetyg än männens. Ändå är det så här och det slutar aldrig, är supertrött på denna diskriminering, facket gör inte ett skit åt det heller.

Billan 2014-11-14

Vad ska man säga! Är det att bli diskriminerad om man känner att man på grund av att man är tjej, nyligen återkommen från mammaledighet och dessutom över 40, blir löneomkörd av yngre killar med lägre utbildning och kortare arbetsliv som dessutom tagit över ens arbetsuppgifter? När jag tog upp problemet vid ett lönesamtal innan jag gick hem för mammaledigheten, fick jag till svar att vederbörande hade jobbat 3 år på verkstaden och hade maskinskötarkurs. Jag kontrade då med att jag faktiskt också har maskinskötarkurs och dessutom är utexaminerad Lantmästare, det vill säga högskoleutbildad. Detta togs ingen notis om. Killen i fråga, ca15 år yngre får vad jag vet i dag 4000:- sek mer på heltid än mig. Dessutom känner jag mig degraderade efter att jag kommit tillbaka. Har endast enklare arbetsuppgifter, förvisso ok för mig just nu, då jag inte behöver och anstränga mig mer än nödvändigt och jag kan med gott samvete säga nej till mer uppgifter. Dessutom jobbar jag deltid och söker andra mer intressanta jobb samtidigt. Jag ser mer jobbet som en dagverksamhet för att få in lite bidrag för min överlevnad. Jag går dit gör vad jag ska och går hem. Stämplar närvaro, något mer engagemang tänker jag inte lägga. :-(

Anna 2014-11-14

Som kvinna upplever jag att man bli mindre lyssnad på i den miljö jag jobbar i (som är inom forskning) med allt från arbetsmiljö till diskussioner och beslut. Jag upplever att vi som kvinnor är "lite jobbiga" eller "lite känsliga". Jag upplever även en skrämmande stark alienering hos männen som sitter på starka positioner, men även andra män de tar under sina vingar, och där dessa särbehandlas på ett positivt sätt (för dem själva) och får mycket större möjlighet till inflytande och tillgång till olika tjänster.

Emelie 2014-11-14

Min chef avfärdar mina åsikter om den dåliga arbetsmiljö vi har med "jag förstår att det är tufft att vara gravid.."

Rebecka 2014-11-14

Det jag stör mig på är den omedvetna lätt dolda diskrimineringen som sker på min arbetsplats. Där jag jobbar är det väldigt konservativt och hierarkiskt och gamla manligt/kvinnligt strukturtänk lever kvar. Vi tjejer förväntas inte ha någon karriärslängtan eller önskan om vidareutveckling och ber vi om det så möts vi ofta av inställningen att vi ber om för mycket ("vi har ju sökt den tjänst vi har"). Vid bedömning av arbetsuppgifter så döms vi även hårdare där man gärna fokuserar mer på det som inte fungerat (alltid personligt). Mellan manliga medarbetare och cheferna (nästan alltid manliga) har en kompiskultur skapats där man gärna umgås på luncher och raster och där kvinnor ofta glöms att bjudas med till. De manliga medarbetarna bedöms efter en annan måttstock där de förväntas vilja ha karriär och man sällan ser på det som inte fungerar (aldrig personligt) men gärna hyllar det som går bra. Kvinnor som försöker ta plats och bryta mönstret ses ofta som jobbiga. Damn if you do, damn if you don't liksom.

Evan 2014-11-14

Blir man allvarligt sjuk är man inte välkommen på min arbetsplats. Jag blev utesluten och baktalad. Duger inte längre trots att jag skulle klarat det mesta. Andra bestämmer hur jag mår och hur min personlighet är. Inte till hjälp när det redan är psykiskt jobbigt. Tack vara äkta vänner och familj reser jag mej igen. Lärdomen är att jag fått veta vilka som är vänner och vilka som bara är nyfikna och falska. Från facket har det inte kommit någon hjälp, trots att jag varit trogen medlem i många år. Har kommit fram till att statliga chefer har ett alldeles för stort skydd och kan bete sig hur som helst utan att ens få en tillsägelse. Hoppas fortfarande på att någon kan rätta till detta.

Ida 2014-11-14

Jag har upplevt diskriminering och sett diskriminering. Jag fick bra hjälp av naturvetarförbundet men tyvärr har jag fått "sår" i själen, som bubblar upp. Det är som att bli "märkt". Det är märkligt men jag skämdes för att jag blev utsatt. Och fick även kommentaren; "men är det inte två som "bråkar"?" Det var ju inte jag som fällde sexistiska, rasistiska kommentarer, eller uteslöt någon med att hålla inne med information, tex. Jag tycker att det är chefen som ska markera vad som är tillåtet och inte tillåtet på en arbetsplats. För om en medarbetare gör det kan det leda till mobbing.

Soheila 2014-11-14

Hej! jag jobbar på Sahlgrenska sjukhuset , hur ska man göra om det händer gång på gång av chefen? Bästa Hälsningar! Soheila

Alexandra 2014-11-13

På min arbetsplats är det skillnad på om man är professor, post doc, doktorand eller labbassistent. Doktoranderna och labbassistenterna är oftast jämna, medan post docs gärna kör med doktoranderna och knappt talar med labbassistenterna. Post docs och doktorander smörar också gärna för professorerna och de som smörar bäst får mest. Som labbassistent känner man sig då många gånger värdelös. Hierarki och konservativt tänk existerar trots vår moderna tid.
Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies