Vi erbjuder

I kommunikationens centrum

Kontakter mellan forskare och media är kniviga och kan resultera i missförstånd. Men de flesta vill gärna prata om sitt arbete, tycker både vetenskapsjournalisten Victoria Dyring och kommunikatören Anita Fors.

Publicerad: Uppdaterad:
Victoria Dyring, vetenskapsjournalist på SVT

– Jag har goda erfarenheter av forskare. Generellt tycker jag att vi journalister blir bemötta av en vilja att snabbt återkoppla och att göra sig förstådd.

Victoria Dyring. Foto: Carl Johan Söder, SVT

Det är en diger uppgift att göra sitt nischade område tillgängligt för grupper utanför. Det rör sig om fackspråk oavsett vilket område man sysslar med, men det är ju deras uppgift att uttrycka sig begripligt. Vissa är riktigt roade av att förklara och i viss mån förenkla. Så gott som alla vill försöka. Något som fortfarande är svårt att greppa sär att man måste uttrycka sig kort. Här skulle jag önska en ökad förståelse för media. Ibland måste vi redigera och förklara var forskarna menar genom speakerröster istället.

Om jag jämför med amerikaner, som tycks födda att uttrycka sig snärtigt, så skulle vi kunna bli bättre i Sverige. Många amerikaner är råduktiga på att tala och förstår att i tv måste det vara kort och koncist och uttrycksfullt. De värdesätter konsten att kommunicera högt och det kan svenskar gott inspireras av. Visst, information ska ut – men den måste kunna gå in också.

 

Anita Fors, forskningskommunikatör på Chalmers

Något jag gör varje dag är att läsa frågorna till Expertsvar (Vetenskapsrådets tjänst där högskolor hjälper journalister att hitta ämnesexperter). Ibland kommer frågorna direkt från media, i förrgår fick jag en fråga från Göteborgs-Posten. Det har varit mycket ståhej kring rostangrepp på de nya italienska spårvagnarna, och de sökte en expert på rost. Jag hittade en professor i atmosfärisk korrosion.

Anita Fors, Chalmers.

Utöver frågor från journalister kan det vara gymnasieelever som hör av sig när de har projektarbete. Då letar jag upp forskare på liknande sätt. Det är ett sätt för oss att uppmuntra ungdomar att utveckla sitt intresse för teknik och naturvetenskap.

En del forskare tycker det är jätteroligt att prata med media och en del tycker det är jättetråkigt. Det handlar om vikten av att kunna kommunicera populärvetenskap. Dels för att kunna samverka men också för att forskarna har glädje av det när de söker forskningsanslag. Allt fler finansiärer kräver att de kommunicerar sin forskning populärvetenskapligt.

När man är så inne i sitt ämne har man ibland svårt att avgöra vad som är en rimlig nivå. Dessutom har det hänt så oerhört mycket forskningsmässigt de senaste decennierna att forskare inte bara ska kompensera för att folk saknar utbildning på området utan även rikta sig till dem som inte alls har hört talas om det tidigare. Men det går åt rätt håll! En tävling som Forskar Grand Prix hade varit omöjlig att genomföra för tio år sedan. Det har skett en attitydförändring.

 

Läs mer: Vetenskap med gensvar och Initiativ för alla åldrar

Emmeli Nilsson

Jobbar inte längre på Naturvetarna

Kommentarer

Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies