Vi erbjuder

Spansk forskning hotas av krisen

Från storskaliga forskningssatsningar till varsel eller en tjugo procent lägre lön. Så ser verkligheten ut för forskare i Spanien, ett land i ekonomisk kris. Konsekvensen kan bli forskarflykt och en eftersatt infrastruktur för forskning.

Publicerad: Uppdaterad:

På ett soffbord i Maria Blascos kontor står den, Severo Ochoa-priset för excellens i Spanien som det nationella cancerforskningsinstitutet CNIO belönades med 2011. Maria Blasco är direktör och berättar stolt att institutet inte bara är bland de tretton center för excellens som utsetts i Spanien men att det även tillhör världseliten. CNIO rankas som ett av de bästa tio biomedicinska forskningsinstituten i hela världen, inom cancerforskning blir det till och med en första plats. Priset, som är värd en million Euro, kommer nu att användas för att betala en del av de anställdas löner under det kommande året.

 

 

Excellens i kristider

CNIO är ett av instituten som får vissa privilegier under den pågående ekonomiska krisen. De statliga medlen för forskning kortas med bara fem procent och det är möjligt att förlänga tidsbegränsade anställningar om institutet själv kan betala lönen med hjälp av extern finansiering eller andra medel. För att behålla excellensen måste institutet alltså samtidigt spara på utgifterna och få mer extern finansiering. Den externa finansieringen står just nu för hälften av institutets budget och kommer att spela en ännu större roll i framtiden.

– EU-finansiering har blivit extremt viktigt för oss, både vad det gäller löner och för att kunna finansiera utrustning och experiment, säger Maria Blasco.

 

En annan möjlighet är privata finansiärer, två kliniska forskningsgrupper inom prostata- och hjärncancer startades nyligen med hjälp av donationer. Maria Blasco vill helst att både de externa anslagen och donationerna ökar och efterlyser även fler samarbeten med kliniken och industrin.

– För två år sedan började vi med ett program för klinisk forskning i samarbete med sjukhuset. En viktig uppgift för vårt cancerinstitut är att omvandla forskningsresultat till patientnytta, det i sin tur genererar mer pengar till forskning, förklarar Maria Blasco.

Samtidigt betonar hon vikten av ett fortsatt fokus på grundforskningen.

 

 

Den stora forskarflykten

Förutom priset för excellens pryds Maria Blascos kontor, där hon tar emot i egenskap av direktör, med ett porträtt av nobelpristagaren James Watson framför CNIO. Hon har själv tillbringat några år vid forskningsinstitutet i Cold Spring Harbor där Watson har varit föreståndare, men kom hem till Spanien för att bidra till spansk och europeisk forskning. En våning ner finns hennes forskargrupp på ungefär 20 personer som forskar på hur förkortningen av ändarna av kromosomerna, de så kallade telomererna, påverkar cancerutveckling och livslängd.

– Trots den ekonomiska krisen pågår det mycket spännande forskning, säger hon och hennes ansikte lyser upp när hon får prata om forskning istället för politik.
Men hon förstår att forskarna vid hennes institut är oroliga för framtiden. Löneminskningen påverkar speciellt de grupperna som redan från början hade låga löner, bland annat doktorander och teknisk personal.

– Doktoranderna är viktiga för Spanien, de utför en stor del av forskningen genom sitt avhandlingsarbete. Det är klart att de ska åka iväg för att göra en postdoc i ett annat land men de ska gärna komma hem igen också, säger hon.
Hon menar att den största risken just nu är att de statliga medlen till forskning kapas ytterligare. Som konsekvens kan allt fler spanska forskare flytta utomlands samtidigt som det blir svårt att rekrytera nya talanger.

– Ungefär 60 procent av våra forskare kommer från andra länder. Om Spanien förlorar i attraktion som forskningsnation skulle det vara mycket skadligt, säger hon och förklarar att forskning och utveckling är en väg ur krisen.

– Forskning är en del av lösningen, inte av problemet. Jag försöker att förmedla det budskapet varje gång jag pratar med regeringens representanter.

 

 

 

Forskning för Europa

Inför beslutet av EU:s budget för 2014 skrev 42 nobelpristagare och fem Fields-medaljvinnare ett öppet brev till EU:s medlemsstaters stats- och regeringschefer där de varnade för att minskade medel till forskning skulle medföra en nedgång i antalet duktiga unga forskare.

– Vi har redan sett det i Italien, många italienska forskare har flyttat till andra länder, säger Serge Haroche, en av nobelpristagarna som har undertecknat brevet.

 

Han själv bor och verkar i Frankrike, enligt honom består vissa franska forskningsgrupper till en tredjedel av italienare. Han ser stora faror med det som kallas för ”brain drain”, den stora forskarflykten, från Europa.

– I Europa finns en kultur för forskning, ett sammanhang där den kan utvecklas, både inom humaniora och naturvetenskap. Det saknas i de nya forskningsländerna som nu satsar stora pengar och kan dra ifrån oss, säger han och refererar till expansionen av forskning och utveckling ibland annat Asien.

Europas framtid ligger i de unga forskarnas händer, menar Haroche. Därför är det viktigt att stödja unga forskare och forskning i huvudtaget.

– Jag kommer att använda min nya position som nobelpristagare för att upprepa detta tills regeringarna lyssnar.

 

 

Framtiden är redan här

En annan eldsjäl i debatten om forskningens framtid i Spanien och Europa är Amaya Moro-Martin, forskare vid forskningsinstitutet för rymdteknologi i Madrid. I början av 2012 skrev hon en debattartikel om det allvarliga läget i Spanien för den vetenskapliga tidskriften Nature. Hennes artikel bemöttes av regeringens forskningsansvarige Carmen Vela med förklaringen att det måste skäras överallt och att man i detta krisläge bör prioritera spjutspetsforskning och excellens. Uttalandet att sluta klaga och se krisen som en möjlighet upprörde många forskare, inte minst Amaya Moro-Martin själv.

– Det verkar som om regeringen inte tycker att forskningen är viktig för Spanien. Det vi ser nu är resultatet av kontinuerliga nedskärningar, inom loppet av några år har det som så mödosamt har byggts upp under flera decennier förstörts, säger hon och påpekar att budgeten för forskning har minskat med mer än 40 procent sedan 2009.

 

Hon själv återvände till sitt hemland efter elva års forskning i USA och finansieras av det tenure-track liknande programmet Ramon y Cajal (se faktaruta), som nu hotas av osäkerhet och nedläggning.

– Osäkerheten är det värsta, vi vet ingenting om hur möjligheterna för finansiering ser ut i framtiden, säger hon.

Även statsanställda med fast anställning drabbas. Medel som var tänkta för finansiering av experiment eller för inköp och underhåll av dyrbar utrustning har gått till att betala lönerna.

– Hela systemet är extremt ostabilt just nu och egentligen finns det inga framtidsutsikter inom forskningen, säger Amaya Moro-Martin.
Eftersom forskarna inte har tid att sitta och vänta på besked eller bättre tider planerar många att flytta. Amaya Moro-Martin själv kommer att ta med sig maken och den nyfödda dottern till USA för att kunna fortsätta med sin forskning.

– Det som alla befarar, den stora forskarflykten och en eftersatt infrastruktur för forskning, det håller redan på att hända. Framtiden är redan här.

 

 

Forskningsläget i Spanien

Budget

  • Minskningar i budgeten: 22,5% (475 millioner Euro) i forskningsbudgeten under 2012, 16% i övriga budgeten
  • 1,3 % av Spaniens BNP satsas på forskning. Målet inom EU är tre procent (Tyskland, Sverige och Finland uppnår nästan detta)
  • Antal forskare per tusen invånare (enligt statistik från 2009):
    - Spanien  9,6
    - EU 10,4
    - Tyskland 12,7
    - Sverige 15,4
    - Finland 20,8

Anställning

Två anställningsformer for forskare – ”funcionarios” (statsanställda med något som liknar ett livstidskontrakt) och tidsbegränsade anställningar som förlängs ett eller två år i taget

 

Karriärprogram

2001 instiftades programmet ”Ramon y Cajal” för unga forskare. Ett åttaårigt program som liknar tenure-track med utvärdering efter fem år. Många unga forskare återvände från sina postdoc-positioner i utlandet med hjälp av programmet. Antalet positioner har minskat:
 - 2010: 250 positioner, 45 miljoner Euro
 - 2012: 175 positioner, 54 miljoner Euro

Eftersom karriärprogrammet finansieras av staten är finansiering av forskare som har påbörjat programmet osäker under den pågående ekonomiska krisen.

 

Så påverkas forskningen

  • Statsanställda behåller sin anställning men har mindre resurser för forskning (experiment, instrument, anställning av personal)
  • Vid de flesta universitet får tidsbegränsade anställningar inte förlängas. I praktiken betyder detta att många postdocs och yngre forskare förlorar sina jobb.
  • Alla anställda (även statsanställda) har fått en löneminskning av först 5, sedan ytterligare 7 procent (i vissa fall kan det röra sig om så mycket som 20% totalt)

Ministeriet för forskningsfrågor

Lades ner i början av 2012, forskning och utveckling ligger numera under ministeriet för ekonomi. Ansvarig statssekreterare är Carmen Vela som i ett öppet brev i den vetenskapliga tidskriften Nature förklarade att man i det kärva ekonomiska läget bör prioritera spjutspetsforskning. Hennes uttalande att ”Spanien har för många forskare” upprörde många.

 

 

Text: Natalie von der Lehr

Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies