Vi erbjuder

Så kan hud bli en ny lever

Upptäckten av att celler kan gå ”bakåt” i utvecklingen har inte bara ökat förståelsen för grundläggande biologi och organismers utveckling. Det ger även förhoppningar om att i framtiden kunna bota sjukdomar. Årets Nobelpristagare i medicin är John B. Gurdon och Shinya Yamanaka.
Publicerad: Uppdaterad:

I början av livet består människor och andra organismers embryon av omogna celler, även så kallade pluripotenta stamceller. Stamceller utvecklas sedan till specialiserade mogna celltyper i kroppen, så som nervceller, muskelceller och hudceller.

1962 upptäckte John B. Gurdon att han kunde återskapa stamceller genom att ersätta kärnan i en grodas omogna äggcell med kärnan från en mogen tarmcell, något man tidigare trodde var omöjligt. Äggcellen utvecklades till en frisk groda med samma uppsättning DNA som tarmcellen. Gurdon hade klonat en groda och, inför en skeptisk skara forskare, bevisat att de gener som krävs för att återskapa stamceller finns kvar i mogna celltyper.

Men för att upptäckten skulle få praktiskt nytta krävdes ett enklare sätt att ”omprogrammera” cellerna. 2006 identifierade professor Shinya Yamanaka de gener som får celler att stanna i ett omoget tillstånd. Genom att kombinera fyra av dessa gener i mogna bindvävsceller, fick han bindvävscellerna att backa i utvecklingen och bli omogna stamceller, som i sin tur kunde utvecklas till olika celltyper och vävnader. Dessa kallas för inducerat pluripotenta stamceller (iPS‐celler). 

Fördelen med iPS-celler är att man inte behöver använda äggceller och embryon för att skapa stamceller, utan vilken cell som helst går bra. I dag används pPS-celler för att studera sjukdomsmodeller i arbetet med att ta fram nya botemedel. iPS-celler har också stor potential inom transplantationsmedicin då nya vävnader kan framställas av egna celler så att kroppens immunsystem inte stöter bort dem.

Som Gurdon själv uttryckte det i en artikel från Cambridge university; ”Det är framför allt glädjande att se hur grundforskning som till en början handlade om att undersöka gener i kroppens olika celltyper, har resulterat i hälsofrämjande möjligheter.”

 

Årets Nobelpristagare i medicin

John B. Gurdon
Född: 1933 i Dippenhall, United Kingdom.
Titel: Har varit professor i cellbiologi på Cambridge university.
Verksam vid: Gurdon Institute, Cambridge, United Kingdom.
Kuriosa: När Gurdon var 15 år gammal skrev hans lärare att Gurdons forskarambitioner var löjliga därför att han vägrade att lyssna och envisades med att arbeta på hans eget sätt.

Shinya Yamanaka
Född: 1962 i Osaka, Japan
Titel: Läkarexamen och utbildad ortopedkirurg men valde sedan att fortsätta med grundforskning.
Verksam vid: Kyoto University, Kyoto, Japan, Gladstone Institutes, San Francisco, CA, USA
Kuriosa: En dag efter att han fått Nobelpriset passade Yamanaka på att varna patienter för så kallad stamcellsterapi som erbjuds på kliniker och sjukhus runt om i världen, utan att vara kliniskt testat.


Kan nya organ verkligen skapas från vanliga celler?
Under åren som post dok på Gurdon Institute hade Catrolina Åstrand Nobelpristagaren John B. Gurdon som närmaste chef. I dag är hon post dok på Ludwig Institute for Cancer Research.

1. Hur stor är upptäckten?
– Upptäckterna är grundläggande för förståelsen av hur stamceller kan återbildas ur specialiserade celler. Tillsammans har Gurdons och Yamanakas upptäckter väldigt stor potential och iPS-teknologin tros bli en viktig del av modern medicinsk forskning. De är väldigt värda priset båda två.

2. Vad hoppas man på för praktisk tillämpning i framtiden?
– Redan i dag används iPS för att ta fram modeller av hur sjukdomar utvecklas. Det används för att förstå bakomliggande mekanismer så att bättre medicin kan tas fram. Ett annat tillämpningsområde är transplantationsmedicin där bortstötning av nya organ är ett problem. Med iPS-teknologin skulle nya organ kunna skapas utifrån kroppens egna celler så att kroppen inte reagerar på samma sätt. IPS-celler möjliggör också att man kan minska användningen av embryonala stamceller, vilket kritiserats av religiösa grupper.

3. Finns det några risker?
– Ja, absolut. Vid traditionell kloning, den teknik som Gurdon använde sig av, finns en överhängande risk att något går fel. Till exempel har man sett att olika däggdjur fått sjukdomar och förkortad livslängd. Om man använder iPS-celler istället för kloning för att framställa stamceller, finns risken att det uttryckta protein som omprogrammerar cellen kan verka som onkogener och i värsta fall ge upphov till tumörer. Hur man får iPS-celler att marschera i samma takt som vanliga celler, utan att ohämmat dela sig och orsaka cancer, är ett väldigt hett forskningsområde just nu.

Johanna Rösth

kommunikatör
08-466 24 57

Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies