Vi erbjuder

I Kobilkas fotspår

Jens Carlssons forskarkarriär tog en ny vändning tack vare Kobilkas genombrott. Jens är beräkningskemist och ägnar sig åt att förutsäga hur G-proteinkopplade receptorer binder till olika ämnen på atomär nivå. Grundforskning med det yttersta syftet att få fram nya läkemedelskandidater.
Publicerad: Uppdaterad:

Jens Carlsson forskning fick en annan inriktning när det stod klart att Kobilka löst kristallstukturen för den adrenerga receptorn. Vid den tiden hade han precis kommit till San Fransisco för att påbörja en postdok vid University of California. I och med Kobilkas genombrott öppnades en unik möjlighet att göra betydligt bättre datormodeller för hur receptorer binder till olika signalämnen.  Helt enkelt tack vare att det nu fanns betydligt mer data att utgå ifrån.
– Om inte Kobilka hade löst kristallstrukturen hade jag inte gjort det jag gör idag.

Egen forskargrupp

Idag har Jens sin egen forskargrupp vid institutionen för biokemi och biofysik på Stockholms universitet. En möjlighet han fått tack vare anslag från Stiftelsen för Strategisk Forskning till unga lovande forskare. Det han ägnar sig åt är att med hjälp av dator försöka modellera G-proteinkopplade receptorer struktur och vad den har för betydelse för funktionen, med andra ord forskning som är direkt knuten till årets Nobelpris i kemi. Det de försöker hitta svar på är dels hur aktiveringen av adrenerga receptorn fungerar mer i detalj, men också att försöka modellera andra receptorer i gruppen.
Det nuvarande anslaget finansierar de närmaste fyra åren och Jens gläds över att årets Nobelpris i kemi sätter strålkastarljus på ett område som han själv är så involverad i.
– Kobilka har gjort mycket av det grundläggande arbetet, men fortfarande publiceras alla nya strukturer i Nature eller Science.

Hett område

Kobilkas metodutveckling har bidragit till att vi idag känner till strukturen av så många som ett dussin olika receptorer. Att strukturbestämma receptorer är svårt i och med att de är inbäddade i cellväggen och dessutom förändrar struktur beroende på om de är aktiva eller inaktiva.
– Kobilka var på vår institution i somras. Han är väldigt trevlig, fokuserad och ödmjuk.  Jag passade förstås på att försöka luska ut vad som är på gång och vilken struktur som kan komma att lösas härnäst.
Just att få förhandsinformation om vad som är på gång är viktigt, eftersom det ger försprång. För gruppens forskningsframgång är till stor del beroende av hur snabbt de kan få med nya kunskaper i sina datormodeller.

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör
08-466 24 19

Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies