Vi erbjuder

Efter doktorshatten

Att svensk forskning tappar mark menar många beror på forskarnas låga rörlighet mellan akademi och näringsliv. Forskarna själva tycker att det är viktigt för kvaliteten att röra sig mellan de olika världarna, men få gör det, visar en färsk undersökning från Naturvetarna.
Publicerad: Uppdaterad:

Både för individen och samhället är det viktigt att investeringar i forskning lönar sig. En forskarutbildning kan komma till nytta direkt i forskningen eller i en annan roll på arbetsmarknaden.
Naturvetarna har borrat i frågan om var de forskarutbildade arbetar och hur de ser på frågan om mobilitet. Resultatet visar att akademin fortfarande är den enskilt största arbetsplatsen bland svenska forskare inom naturvetenskap. 39 procent arbetar inom akademin, 21 procent på ett större företag och 13 procent på en myndighet. Det innebär att så många som sex av tio, 61 procent, valt en karriär utanför akademin. 
  

Tre av fyra jobbar med forskning

Men betyder det att vi får dålig utdelning av forskarutbildningen? Ett annat sätt att mäta om investeringen lönar sig är att titta på hur många av de forskarutbildade som använder sin kompetens i jobbet. Undersökningen visar att nästan tre av fyra, 74 procent, arbetar med forskning på ett eller annat sätt.
Samtidigt svarar hela 22 procent nej på frågan om forskningsrelaterade moment ingår i deras tjänst. Det ska inte tolkas som att de inte har användning av sin utbildning. Tvärtom visar enkätsvaren att de har nytta av forskarutbildningen. Bara 6 procent svarar att den har liten eller obefintlig betydelse för deras nuvarande tjänst. 
 

God utdelning

Vi kan med andra ord dra slutsatsen att Sverige får ganska god utdelning av investeringen i forskarutbildningen. I de flesta fall kommer forskarkompetensen samhället till del, även om det inte nödvändigtvis sker inom forskningens traditionella, akademiska ramar. Borde svenska forskare röra på sig mer?
När Bo Rothstein och Mats Alvesson skrev om den intellektuella inaveln inom svensk forskning på DN Debatt i höstas rörde de upp en storm av protester. De hävdade att ”… svenska universitet […] anställer de forskare som de själva har utbildat. Det är vanligt att svenska forskare tillbringar hela sitt yrkesliv på samma institution, det gäller särskilt de äldre och tyngre universiteten, som står för huvuddelen av den inflytelserika kunskapsproduktionen”. 
Många menade att Alvesson och Rothstein ägnade sig åt en pseudofråga och att man hellre skulle prata om forskningens hårda finansiella villkor än hur många som blir kvar på sitt lärosäte. Alvesson och Rothsteins poäng var emellertid att den bristande rörligheten bland svenska forskare – det de kallar inavel – får negativa effekter för forskningens kvalitet. Frågan är om den bilden delas av andra forskare?
När Naturvetarna ställde frågan om hur viktig rörligheten är för forskningens kvalitet svarar en majoritet att den är viktig eller mycket viktig. Endast 5 procent uppger att de tycker att rörligheten är oviktig. 
 

Rörlighet ger kvalitet

Att de flesta svarar att svenska forskare borde byta arbetsplats oftare än vad de gör idag indikerar att Rothstein och Alvesson inte är ensamma i sin övertygelse om sambandet mellan rörlighet och forskningskvalitet.
En högst relevant fråga är därför hur stora möjligheterna är för svenska forskare att röra på sig och mer specifikthur forskarna själva ser på den möjligheten? Här är resultatet nedslående. Endast 11 procent anser att det finns goda eller mycket goda förutsättningarna för forskare att röra sig mellan olika delar av samhället. Men fler än hälften, 52 procent, anser att förutsättningarna är dåliga eller mycket dåliga. 

Borde röra på sig mer 

Om mobiliteten är så viktig för forskningens kvalitet som hävdas i den politiska debatten så ger undersökningen en dyster bild av utvecklingen. Svenska forskare borde röra på sig mer, men verkar inte kunna göra det. Men svaret på frågan om varför rörligheten är så låg tycks vara mer komplicerad än så. Om detta och mycket annat handlar rapporten om rörlighet och samverkan som Naturvetarna presenterar i slutet av september.
 

Sofie Andersson

utredare forskning- & utbildningspolitik
08-56 29 20 23, 0737-19 20 23

Kommentarer

Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies