Fråga oss här!
Vi erbjuder

Månadens fråga: Har du blivit utsatt för trakasserier på jobbet?

Det börjar med småsaker som växer och blir till konflikter. Om de inte hanteras rätt kan det övergå till skitsnack bakom ryggen och utfrysning. Nu undrar vi om du har blivit utsatt för trakasserier av chefen eller kollegor. Du kan svara anonymt på frågan.
Publicerad: Uppdaterad:

Läs mer om kränkande särbehandling och hur du som är utsatt ska agera.

Kommentarer

Hur länge till orkar jag 2015-08-28

På min arbetsplats har det pågått i många år, det började med att en person snackade skit om andra och sa sedan att det var jag, jag kunde inte försvara det. Det växte och helt plötsligt vittrade den sista golvplankan under mina fötter bort, till chefen haglade det beskyllningar om mig, och jag blev uthängd och senare uppsagd, jag gick under tiden på vuxen psyk, sökte mig dit själv. Min chef sjukskrev mig och jag fick inte kontakta kollegorna eller besöka arbetsplatsen, under min tid på psyk så insåg de att jag hade fått postraumatiskt stresssyndrom, min arbetsgivare ville att jag skulle träffa företagspsykologen och det mötet blev bra efter 25 min och 10-talet frågor säger han att jag var välkommen tillbaka till arbetet, men inte innan en ursäkt sa jag. Senare vid ett möte när de sagt upp mig pga personliga själ var min psykoterapeut med och hon såg och hörde tonen mot mig, då kom avrättningen företags psykologen hade skrivit att jag hade grov personlighetsstörning, vilket min pt motsatte. Sedan blev det ett par resor till piva pga suicide försök. Det blev en resa till ad men med alla de människor omkring mig, fick jag tillbaka min anställning, men blev omplacerad. I min nya grupp var jag redan dömd och helt plötsligt gick det rykten om att jag hade hotat någon och stulit, det tystades, sedan har det varit mest svartmålning om mig främst i form sv lappar där det står att jag inte gjort saker på rätt sätt, men på andra ställen står det att det var bra(svårt att förklara tystnadsplikt) rykten om att jag själ och hotar mm Nu är det igång igen någon har undanhållit pengar (eller hittat på) och det har försvunnit saker, jag har fått indikationer på att jag är misstänkt, attityden har hårdnat mot mig, iså fall har någon satt dit mig. Jag känner skam över att behöva leva samtidigt som den/dessa personer. Har otroligt ont i magen det är inte ångest verkar mest som katarr eller liknande. Jag började plugga för några årsedan och är klar om ett år, främst för att komma bort från dessa personer, men jag arbetar fortfarande. Det är fördjävligt att sånt får hända men vedervärdigare är att någon/några har planerat allt så väl och att folk tystats, jag får inte reda på någonting och är avskärmad. Väntar nu på nästa drag.

Angel 2014-03-24

Hej! Jag har blivit trakasserierad och även övergrepp av kollega! Tex han tryckte in mej i en dörr och förde ner handen innanför trosorna, fört upp handen mellan benen när jag stått på stege, flertal ggr, dagliga verbala kommentarer. Gick till chefen och berättade men han gjorde inget lr skrev tillbud. Nu är jag sjukskriven sen maj 2012. Polisanmälan blev nerlagd pga av bristande bevis. Facket kan inte förhandla. Fick själv skaffa psykolog, går på traumabehandling. Mina arbetskamrater har haft sorgearbete om mej. Ingen hör av sej från jobbet. Vad ska jag göra förlorar 7000kr i mån, pensionspengar. Mm vad är jag värd? Kollega får jobba som vanligt! Usch!!! Mvh Angel

Greta 2014-02-11

Min före detta handledare baktalar mig, både på den arbetsplats där vi båda arbetar, och i kontakter med andra forskare inom mitt fält. Han blockerar tillgång till forskningsmaterial, och flera medlemmar i hans grupp har en längre tid undvikit att prata med mig. Jag har försökt ta reda på vad som är problemet och åtgärda det, men alla försök att reda ut situationen leder till personangrepp på mig. Det finns ingen vilja att skapa en bättre arbetssituation. Därför har jag valt att lämna den här arbetsplatsen och söka jobb på annat håll. Jag ser fram emot att lämna, men tycker det är synd att offentliga arbetsgivare inte anstränger sig mer för att skapa en bra arbetsmiljö.

Johanna Rösth, kommunikatör Naturvetarna 2013-04-29

Hej Biggan! Jag tycker det låter som att du och andra i liknande situation bör ta kontakt med facket. Ring Naturvetarnas jour på telefon 08-466 24 80 eller mejla på jour@naturvetarna.se för att få rådgivning av vra ombudsmän.

Biggan 2013-04-28

Jag har blivit utsatt för kränkningar av en yngre arbetskollega som tycker att hon kan och vet mest, det finns ingenting på vår arbetsplats som hon inte klagat på och kritiserat, och hon tycker i princip att jag är totalt väderlös! Efter att ha tagit emot hennes klagomål vände jag mig till min chef, som var helt oförstående till detta, för hon hade ju fått så bra referenser från andra arbetsplatser!? Nu är jag kallad till ett möte där det troligtvis ska diskuteras om en ev förflyttning av mig, jag blev ju den stora boven i dramat och den yngre arbetskollegan får jobba kvar medan jag får stå där med hundhuvudet och bli stämplad som en besvärlig medarbetare bara för att jag tog upp om problemen med min chef. Blev för 8 år sen anklagad för att ha mobbat en annan arbetskollega vilket inte alls stämde med verkligheten, det enda vi ville göra var att förnya oss lite men hon vägrade gå med på sånt, då fick vi stöd av vår vice chef. men den kollegan stod på sig och vi blev anmälda fast det ledde inte inte till någonting alls, sen kom en annan arbetskollega med märkliga påståenden, men inte heller det ledde någonstans det enda som hände var att hon själv fick stämpeln paranoid. Och naturligtvis har den nya chefen talat om detta för den här nya medarbetaren så nu känns det som att man verkligen fått en dålig stämpel på sig, jag har ju faktiskt varit involverad i en massa tjafs enligt min nya chef och nu ser hon det som sin uppgift att bli av med besväret...dvs mig....ändå har jag ju blivit rentvådd från de andra anklagelserna. Jag är helt förtvivlad och vet inte riktigt hur jag ska agera, önskar en omplacering men vet inte hur det blir med det.

Hoppas att förnuftet segrar 2012-12-14

Hur kommer det sig att samma institution som Gerhard Bax nämner har fortsatt att sopa även nya fall under mattan? Har man inte lärt sig något på fem år? En del medarbetare och chefer uppsöker upprepade gånger olika arbetstagare på deras rum, stänger dörren och råskäller och ljuger. Man fortsätter manipulera med bokföringen. Universitetet centralt vill/vågar inte agera utan hänvisar till prefektens suveränitet i sann feodalanda. Detta är Sveriges "främsta" universitet anno 2012.

Bo Seving, förhandlingschef, Naturvetarna 2012-12-07

Tack för alla kommentarer som har kommit in i denna viktiga fråga. Låt oss slå fast att trakasserier och kränkningar i arbetslivet inte är acceptabelt. Arbetsmiljölagen är tydlig med att det är arbetsgivarens ansvar att alla mår bra och att ingen blir utsatt för kränkningar på jobbet. Att det ändå förekommer vittnar kommentarerna om. En slutsats man kan dra är att direkt ta tag i saken och inte låta oenigheter eskalera och utvecklas till konflikter. Här har chefen ett stort ansvar. Det har Naturvetarna tagit fasta på och anordnar regelbundet utbildningar och seminarier om konflikthantering för chefer. I det ligger att skapa en arbetsmiljö som förebygger konflikter och trakasserier. Läs mer i artikeln där två ombudsmän på Naturvetarna intervjuas. Länken hittar du i anslutning till Månadens fråga ovan. Där visar vi hur man som individ kan agera om man känner sig utsatt. I första hand kontaktar du skyddsombudet på arbetsplatsen. Om det saknas ringer du Naturvetarnas jour.

Gerhard Bax 2012-12-05

Vilken lång lista – och tänk på alla som inte vågar skriva vad de har varit med om! I mitt fall började trakasserierna på allvar när jag anmälde hur en kvinnlig professorskollega öppet trakasserades under lång tid av gruppchefen. Detta skedde för drygt 5 år sedan vid Uppsala universitet, men ledningen vägrar fortfarande att utreda anmälan som genast sopades under mattan. Istället riktades mobbningen mot mig och genom bokföringstricks hamnade hela pengarunderskottet av en större grupp inom min välmående avdelning Geoinformatik (många studenter, inkommande utbytesstudenter, externfinansierade projekt ---). Medelsbrist=arbetsbrist och jag fick sluta. Alla dessa trakasserier var inte direkt hälsosamt och jag var sjukskriven i omgånger – den värsta tiden av mitt liv! Jag var/är dessvärre långt ifrån ensamt om att har blivit utsatt för trakasserier vid detta ”fina” lärosätet. Till skillnad från många andra bloggade jag av mig på www.rockspace.se/geo och fick mycket stöd av mina läsare. Nu ska bloggen – av olika anledningar – uppdateras och återupplivas

Ibland fungerar det att gå till personalchefen 2012-12-04

Jag, mina kollegor och min chef var iväg efter jobbet, i slutet av kvällen var chefen den enda som var packad och jag upplevde att han gjorde ett närmande på mig. Jag valde att inte säga något men tyckte det som hänt var obehagligt. Bara att se sin chef packad är ganska otrevligt, speciellt när man är ny på jobbet. Händelsen ledde till att jag undvek min chef så gott jag kunde under drygt ett år. I samband med andra saker jag inte var nöjd med gick jag till personalchefen och berättade allt jag tyckte var fel med min chef. Den här händelsen tog hon fasta på och drev vidare. Jag fick berätta min upplevelse för diverse personer och till slut även för min chef. Personalchefen var med vid alla möten och det var inte alls trevligt efter jag hade berättat för min chef. Men sähär i efterhand känns det mycket bättre. Jag har slutat undvika min chef även om jag fortfarande inte har så stort förtroende för honom. Den här händelsen är ingenting mot vad många av er andra upplevt men jag ville visa ett exempel på att man ibland får hjälp när man berättar för någon högre upp i hierarkin. Jag kan också säga att jag fick ett förtroende för personalchefen, utan det hade jag aldrig gått så långt. Jag hade tex aldrig satt mig ensam med min chef för att prata om det här utan henne, eftersom jag vet att han kan säga precis vad som helst i en sådan situation.

Killen 2012-12-03

Jag har sådan tur att jag trivs utmärkt på mitt nuvarande jobb, både med arbetskamraterna och med jobbet som sådant. Har haft en del olika jobb sen jag tog examen för 14 år sedan och har trivts i varierande grad på dessa: Ett jobb var mycket trevligt med tanke på kontakten med arbetskamraterna, men arbetsuppgifterna kändes inte så intressanta så jag sökte mig vidare. Ett annat jobb var i och för sig mycket intressant, men jag hade en handledare som var väldigt dominant och styrde upp allting själv så jag kände att där ville jag inte stanna till pensionen. På ett tredje jobb trivdes jag inte lika bra och jag kände aldrig att jag passade in helt och hållet (men så hade jag också bara en tillfällig anställning där). Men nu, som sagt, känner jag att jag har hittat rätt, både vad gäller arbetsuppgifterna och arbetsklimatet. Ett privilegium som, tyvärr, inte är alla förunnat.

Grace Mulligan 2012-12-02

Jag jobbade i vad jag tänkte först var en trevlig arbetsplats. Då fick jag reda på att alla var inte nöjd och klagade/bråkade hela tiden. Jag blev lätt stressad för att jag måste ha koll på inte säga nånting som vill göra kollegor upprörda - feltolkningar hände hela tiden. Jag ger inga ursäkter när jag säger att mina kollegor verkade mycket osäker i sig själva; när jag pratade med andra f. d. anställda om arbetsmiljön sa de samma sak. En tjej började orsaka problem mot mig och pratade bakom min rygg till andra. En dag, utan varning, var jag utfryst från gruppen. Jag bestämde mig två saker: 1) jobbet var tillfällig och jag hade inte så långt kvar. Jag ska bara fokusera på mitt arbete, 2) jag har inte gjort nåt fel mot inga av mina kollegor och förtjänade inte det här. Jag har ingenting att skämmas för, jag ska rise above it. Efter tre veckor slutade utfrysningen, eftersom den flesta av kollegor inte var med. Hela arbetsgruppen var splittrade efter detta, så de två tjejerna som anstiftade utfrysningen hade uppnått ingenting.

Linda 2012-12-02

Jag har socialångest och ibland när jag är nervös säger jag nåt dumt. En gång gjorde jag ett misstag i en tävling på en fest på jobbet, och en tjej som ser misstag som en minskning av en persons värde klagade högt om mig till nån annan. Från dess utvecklade till ett gäng som jobbade med tjejen deltagit i trakasserier mot mig, inte minst en ex-kompis. Jag har inte med dem att göra nu och jobba inte på samma plats längre, men det gör mig upprörd och arg när jag tänker på vad hände.

Anon 2012-12-02

Jag blev mobbade av min biträdande handledare när jag var doktorand. Han var aggressiv mot mig framför andra; en gång jag presenterade vad jag har gjort på en kurs och han var entusiastisk för andra att lyssna på mig. Men han störde mig och försökte snäsa av mig hela tiden, och vill visa att han hade mycket mer kunskap. Efter jag konfronterade honom försökte han vända händelse så att han var offret. Han var mycket trevliga mot andra så jag kände mig utpekad. Både han och hans fru (en annan doktorand) försökte visa sig som bäst på allt. Han avböjde ge mig kredit för arbete eller idéer jag föreslog. Jag gjorde klagomål till min huvud handledare och senior personal i avdelningen. Jag fick stöd av dem, men till sist var bit. handledare och frun aggressiva.

skogsmulle 2012-11-30

Det beror säkert på vad man tål hur man uppfattar situationen. På nästan samtliga av mina kortare och längre anställningar inom skogsbranschen har jag utsatts för någon form av trakasserier. På en myndighet var det så illa att jag bad chefen att helt slippa jobba ihop med personen som behandlade alla kvinnor som sexobjekt. På anställningsintervjuer har man hört både det ena och det andra typ "här har vi en rå men hjärtlig stämning, man får tåla lite nyp i baken". (Den som anställdes slutade pga sexuella inviter från lokala chefen, med bland annat "porriga" sms på privata telefonen). Annars inte ovanligt med enklare typ av mansgris fasoner, "visst fixar du kaffegumman, det är väl därför du är här?" På min senaste arbetsplats var det en äldre pensionsmässig man som ständigt kommenterade storleken på brösten hos oss (3 av 40) kvinnliga anställda, pratade allmänt nedlåtande om alla "fruntimmer" och i största allmänhet skapade en otäck stämning när vi "kärringar" var med. Företaget och arbetet i övrigt var bra, men hans beteende (jag drog mig för att fara på jobbet för att slippa nästa dräpande kommentar och byggde upp någon form av rädsla för honom) i kombination med stress och småbarn gjorde att jag till sist gick in i väggen. Ett sjukskrivningsår senare har jag helt lämnat skogsbranschen och skolar nu om mig helt. Jag har aldrig anmält någon för något, och vet heller ingen annan av oss skogisar som gjort det, trots att jag vet många - långt ifrån alla - som blivit utsatta. Detta pga att branschen är liten - alla känner alla och man vill inte riskera sina framtida chanser till att få ett jobb.

Anonym 2012-11-29

Har varit förskonad länge från trakasserier men på mitt nuvarande jobb blev jag utsatt för detta för första gången. Trakasserierna från en kollega var initialt bara direkt riktat mot mig och det var nog ingen annan på kontoret som visste vad som pågick.Sedan eskalerade situationen dock då han började prata mycket skit om mig bakom min rygg, som det inte låg någon sanning i vad som helst, och lyckades t o m få en grupp med kollegor att faktiskt tro på vad han sa. Bland dessa personer ingick bl a HR representanten på kontoret, så hon tog öppet parti för honom. Det gick så långt att HR representanten slutatde hälsa på mig, det var som en systematisk utfrysning startades. Tack och lov hade jag de flesta andra kollegorna som stöd. Jag försökte få slut på situationen själv genom att prata med personen ifråga direkt, tänkte att man kunde prata som vuxna männsikor. Efter detta samtal märkte jag snabbt att det inte fungerat. Med stöd av ett par kollegor tog jag upp det hela med min chef som föreslog att jag skulle prata med HR på kontoret. Jag sa då att jag inte var bekväm med detta då det var allmänt känt av alla att hon och personen ifråga som trakasserade mig var vänner, de umgicks privat. Chefen sa att hon förstod. Jag fick därför prata med HR representant på huvudkontoret på Irland istället. Jag blev besviken av att se hur allt hanterades och jag mådde jättedåligt. Precis som en annan person redan nämnt så stämplas man lätt som problematisk. Jag fick inte tillräckligt med stöd från HR och chef alls. Själva trakasserierna var också jättesvåra att förklara på ett bra sätt då det jag utstattes för var väldigt utstuderat och svårt att bevisa. Ord stod mot ord. Personen ifråga slutade för ett år sedan då jag misstänker att det trots allt kom fram en hel del annat om personen, oprofessionellt beteende bl a. Jag kände mig lättad då det kändes som om problemet löst sig. Tyvärr är personen nu tillbaka, även om personen valt att inte jobba på kontoret utan hemifrån. För mig är tanken på att personen är tillbaka på företaget jobbigt och jag känner att jag trivs mkt mindre. Jag är orolig för att det ska börja igen och jag har tänkt tanken på att byta jobb.

LA 2012-11-29

Trakasserier- vardagsmat. Har varit på flera arbetsplatser som har varit både kvinno och mans dominerade. Trakasserier har förekommit på flera ställen men varierar beroende på könsdominans. Ibland har det gått att få ordning på men man stämplas som problematisk då det är svårt att få nån som lyssnar för ibland är det väldigt utstuderat det som sägs och görs. Men man blir känsligare om man varit med om flera händelser. Försöker nu konfrontera personen direkt om jag känner mig taskigt behandlad. Just nu är det problem på jobbet då jag sagt ifrån för några utnyttjar kollegerna i gruppen till att göra mer arbete för att en del inte vill eller har ont. Trött på att utföra andras sysslor för att de ska sitta och leka med mobiltelefoner eller sova! Är man inte arbetsför kan man stanna hemma och vara sjukskriven och inte tro att andra ska täcka upp år ut och år in. Eftersom jag råkade (eller vågade) vara kritisk så är jag inte heller platschefens favorit. Svag ledning har gjort att problemen fått fäste. Vart man ska vända sig har inte varit tydligt och som behovare kanske inte alltid så kul att vara obekväm. Kan bara konstatera:Vuxna människor är inte alltid så vuxna!

LL 2012-11-26

Jag tycker att jag blivit orättvist behandlad för att jag sagt vad jag tyckt där flera andra inte tyckt likadant. Efter det finns det vissa som inte hälsar och som pratar skit bakom ryggen. Nog måste man få säga sin åsikt utan att sedan bli trackad för det? Det gäller ju ändå vuxna människor - löjligt!

Anonym 2012-11-26

Efter 8 månader på mitt arbete kan jag äntligen känna att jag kanske kan trivas där. Respektlöst beteende, skitsnack, nedsättande kommentarer, elaka lappar, snokande i min väska m.m har varit vardag. Jag insåg dock att problemet gällde en generell attityd på denna arbetsplats, som ingen gjorde något åt, eftersom flera personer kände sig utsatta, och det var också flera olika personer som betedde sig dåligt. Jag vägrade ge upp, jag sa ifrån på ett så professionellt sätt som möjligt när något kändes fel utan att vara elak tillbaka och pratade också med cheferna. Det är fortfarande en hel del skitsnack och gapande på arbetsplatsen, men jag känner mig sällan personligen utsatt längre. Jag tänker fortsätta kämpa för att det ska bli bättre, jag vägrar bli utkörd. Det har faktiskt fungerat - skam den som ger sig.... Våld föder våld och hur mycket de än höll på att skrika och gapa så bestämde jag mig för att inte bli likadan utan visa hur jag vill ha det istället. Men det har varit fruktansvärt tungt.

Anonym 2012-11-26

Jag har en chef som tydligt favoriserar vissa av mina kollegor. Mig har hon valt att inte tycka om och behandlar mig därefter, vilket också påverkar min lön. Hennes standardreplik är att "vi har talat förbi varandra" som ett sätt att visa på att hon inte tycker om mitt sätt att arbeta - då spelar det ingen roll att jag följer tidigare tagna beslut eftersom hon gärna ändrar sig och glömmer bort vad som har sagts. Hon är också mån om att påpeka att jag har flera barn, även i lönesamtalet, på ett sätt som visar att hon förutsätter att jag gör ett sämre jobb på grund av detta, även om jag arbetar heltid, levererar det jag ska och ytterst sällan VAB:ar. Kort och gott är det kört för mig att göra ett bra jobb, även om viljan finns...

Anonym 2012-11-26

Jag har under en följd av år blivit utsatt för olika former av mobbning. Det har gällt tjänstetillsättningar där jag lämnat ansökan men inte ens fått något svar- än mindre kallats till intervju, organisatoriska förändringar där jag körts över utan vidare, lönesamtal med ett nonchalant bemötande, upprepade hot om uppsägning med tveksamma argument osv. Vid ett av dessa tillfällen anlitade jag Naturvetarna för att få hjälp, men ombudsmannen ifråga hade en tydlig intressegemenskap med vederbörande chef, och chefer överhuvudtaget, så det ledde ingenvart. F n är jag sedan länge tjänstledig eftersom jag inte orkar med att vistas på arbetsplatsen. Det värsta är väl att det i grund och botten inte handlar om enstaka chefer och min person, utan om en dålig ledningskultur där de tongivande cheferna utgör ett kotteri som ger stöd åt varandra i dessa typer av ageranden. Med påföljd att inte bara jag utan en majoritet av kollegerna idag har väldigt litet förtroende för ledningen.

anonym 2012-11-25

Ja, jag har blivit trakasserad av min programodförande. Hon skickar otrevliga mail och på möten och case så ser hon ut mig ur den stora massan och tvingar fram svar på svåra frågor. Hon hånar mig gärna om jag inte råkar kunna svaret. Om jag frivilligt vill svara på en fråga överser hon mig även om jag är den enda som verkar vilja svara. Hon får mig att må dåligt in för varje programråd och seminarium. Eftersom hon är programordförande kan jag inte göra något. Min kår kan inte heller göra något då de inte "vet" vems bord det ligger på.

Jan 2012-11-25

Jag känner med trakasera och mobbning på arbetsplats. Vår chef istället att reda ut saker har sagt till mig att la fram ett handlingsplan bara för mig. Han har inte riktigt förklara vad innebär med detta. Han menar att varför har jag bråkat med en av hans närmaste medarbetare och det var mitt fel. Fast han har inte frågat vems fel var det? För att tag sedan anställde han en tjej som har en kärlek relation med hans medarbetare och det känns att han börja favoritiserad henne och ville bli av med mig genom att hota mig sådant handlingsplan.Jag har redan jobbat fem år i detta företag och aldrig sådant hänt tidigare. Själv mår jag inte bra och vill inte sjukskriva sig eller säga upp arbete. Jag har inte ännu fått sådant handlingsplan. Jag bara försöker att jobb vidare i tanken på kärva tid att hitta något nytt.

Mikaela Rosander 2012-11-25

Jag blev utsatt for sexuella trakasserier pa mitt forsta riktiga arbete efter examen. En kollega till mig, som i mycket var min handledare (och darav var jag i beroendestallning) borjade tafsa pa mig. Det kunde vara en hand pa laret, sexuella anspelningar, eller nar han satte sig gransle over mig. Alltid skrattande, som om han skamtade. Men det var otackt. Jag blev sa chockad de ganger det hande att jag istallet for att saga stopp forsokte skamta bort det. Efterat onskade jag saklart att jag skulle sagt eller gjort nagot men man vet aldrig hur man reagerar i en sadan situation pa forhand. Istallet undvek jag honom. Och hade overseende for att han nog var ur balans da han gick igenom en skilsmassa. I efterhand en valdig larorik upplevelse, framforallt for att jag trodde jag skulle reagera pa ett helt annat satt an vad jag gjorde. Mikaela (Ps ursakta franvaro av en del bokstaver men jag skriver fran Bangkok pa thailandsk dator Ds)

anonym 2012-11-24

Trakasserier av chefen: definitivt. Kränkande särbehandling, tja kanske. Har själv drabbats svårt av en chef som vid ett otal tillfällen betett sig på märkvärdigt översittande sätt, svårt att tolka som annat än ren psykopati. Många kollegor har drabbats direkt betydligt värre än jag men jag har helt enkelt inte stått ut utan sökt mig därifrån. Fackligt engagerade har drabbats extra hårt. En chef som ständigt negligerar de synpunkter som inte passar, Som betonar gång på gång nåt så märkvärdigt otidsenligt som -"Jag är din chef. Jag behöver inte lyssna på dig." En chef som verkar helt omedveten om missnöje genom att helt enkelt vägra se, som hellre gång på gång tar in lojala dyra legoknektar än lyfter och uppmuntrar de egna medarbetare som inte fullständigt fogar sig i diktaturen. Vår förvaltning gör säkert enorma förluster på detta, inte minst genom minskad arbetslust och stressrelaterad ohälsa.

Nej 2012-11-23

Vi är två personer som varit med nästan från början i ett snabbt accelererande privat företag. I våra arbetsroller finns ingen som helst chans till utveckling, utan bygger på fasta/tvingande rutiner. Jobbkulturen är sådan att du ska vara snabbtänkt, överambitiös/-positiv, arbeta betydligt mer än heltid, inte komma med egna idéer/förslag, absolut inte skilja dig från mängden i ditt arbetssätt, absolut inte arbeta proaktivt (!) utan problem löses efter att de har uppstått. I takt med att fler anställda tillkommer har vår VD allt svårare att få grepp om vad som händer. Nyanställda blir inte informerade om kollektivavtal. En av oss blev kallade till samtal med VD´n som trasslade in sig för att säga; "Jag vill inte att du arbetar heltid vid kontoret, utan vill att du ser dig om efter ev. annat som du vill arbeta med". Hur tydligt kan något bli? Personalansvarig existerar (tror vi...) men h*n har ALDRIG ställt en enda fråga om hur någon av personalen mår! Någon har ifrågasatt sin arbetsmiljö, och tvingades försvara sin förfrågan, och blev ändå inte beviljad det som efterfrågades. Systematiskt arbetsmiljöarbete (ska ske enligt lag) vet ingen av cheferna ens vad det är... Jag är på håret att säga upp mig, varje dag! Enbart pga. att det är svårt att få ett annat arbete biter jag ihop och tvingas stå ut med eländet. Skandalöst.

anonym 2012-11-23

Jag trycker att det fruktansvärt tråkigt att höra om alla som blivit behandlade dåligt på sina arbetsplatser. Tyvärr verkar det på många arbetsplatser vara svårt att verkligen ta tag i sådana här problem, Om man tar upp sådana problem kan det leda till att man blir stämplad som problematisk för att man lyfter problem som vissa inte vill eller vågar se. Det är många som borde skämmas över hur de behandlar andra människor.....

Elba Rubilar-Abreu, ombudsman Naturvetarna 2012-11-23

Hej! På frågan om vad Naturvetarna gör när det gäller kränkande särbehandling framgår det i artikeln "När småsaker urartar i trakasserier". Länken hittar du direkt under "Månadens fråga" ovan. Ansvaret för en god arbetsmiljö ligger hos arbetsgivaren. I första hand ska du kontakta skyddsombudet på din arbetsplats när problem uppstår. Hjälper inte det kan du kontakta Naturvetarnas jour för att få råd och stöd. Elba Rubilar-Abreu, ombudsman på Naturvetarna

Anonym kvinna 2012-11-23

Jag har arbetat på både mansdominerade och kvinnodominerade arbetsplatser och kan konstatera att mansdominerade arbetsplatser är de i särklass värsta när det gäller trakasserier på arbetsplatsen. När det gäller sextrakasserier är det enligt min erfarenhet enbart på mansdominerade arbetsplatser som de förekommer. Om man utsätts för trakasserier på en arbetsplats skall man INTE tiga och lida. Försvara dig genom att utsätta den som trakasserar dig för samma metoder som han/hon använder sig av. Våga konfrontera den/de som trakasserar dig och förklara att du inte tänker finna dig i att bl trakasserad. Om det inte hjälper, kontakta arbetsledare, chef, arbetsgivare eller fackförening. Hjälper inte heller detta så återstår bara att lämna arbetsplatsen.

Anonym 2012-11-23

Jag har upplevt mobbing från min chef det här sista året. Det har känts som att hen vill "frysa ut" mig helt enkelt, få mig att sluta. Flera händelser under året har verkligen fått mig att känna mig ovälkommen på jobbet. Jag är dock inte ensam med att ha samarbetssvårigheter med denna chef, flertalet på vår arbetsplats har fårr uppleva det. Hen har varit väldigt enväldig, inte lyssnat på oss, utan kört genom sin vilja. En chef måste ju ha "skinn på näsan" men man måste också kunna lyssna och vara lyhörd mot dem man är chef över. Man måste kunna ge sig, och till och med erkänna sina fel när det behövs. Ingen är ju perfekt. Denna chef har nu slutat (av helt andra orsaker) och jag upplever tyvärr att nästa chef har blivit "färgad" av den första i sitt förhållande till mig. Men jag hoppas att jag orkar jobba kvar och visa att jag inte är så som chefen tror! Jag tycker att man ska kunna säga ifrån när man ser att man behandlas orättvist, utan att chefen börjar trakassera en för det!

Nora Sandström 2012-11-23

Jag anser att jag blir utsatt för kränkande särbehandling av min chef. Hon har förbjudit mig att arbeta på laboratoriet för att hon inte anser att mina analyser blir korrekta nog. Jag hade flera sanmtal med henne plus HR och fackrepresentant, men det hjälpte inte vad jag sade de övriga tog hennes version för den sanna. Nu återkommer hon gångn på gång till att det inte går att ha en person som inte laborerar i gruppen, och att det inte går att försvara för de högre upp i hierarkin. Nu senast när jag bad om ett möte för att diskutera mina arbetstider sade hon att hon har velat ha bort mig ända sedan hon tog över som chef för 1 1/2 år sedan. Hon sade ochså att det har varit en "lång, plågsam väntan" på att jag skall bli omplacerad men att ingenting har hänt. Jag har varit sjukskriven 25 % sedan i maj, och nu har jag fått 50 % sjukskrivning från första december. Min chef kommer ofta med små gliringar mot mig, flera andra i gruppen märker det också. Även om kraven uppifrån är stora och det är svårt att vara kvinnlig mellanchef, får väl inte en chef vara hur elak som helst och ta ut det på en enskild medarbetare.

anonym 2012-11-23

Har haft uppdraget att vara arbetslagsledare för ett arbetslag på en skola med 8 lärare under tio års tid. I gott samarbete med biträdande rektor har jag gjort en stor del av schema, planering mm. Detta fungerade väl tills jag fick en ny biträdande rektor 2009 som snabbt ville ta kontrollen över arbetslaget. Inget jag motsatte mig. När har förstod hur mycket inflytande jag hade över processerna i arbetslaget gick han in för att fullständigt "mosa mig", sätta mig på plats. Jag försökte ha en ödmjuk inställning, men upplyste honom om hur verksamheten fungerade. Han gjorde förstås allt tvärt om. Jag gav upp och försökte bara undvika honom, han svarade med att fylla scheman till bredden och sedan tala om hur undermålig jag var när jag blev sjuk och överarbetad eller protesterade. Varje medarbetar o lönesamtal har slutat i katastrof. Nu skall han sluta och arbetsplatsen är i kaos, eftersom han aldrig riktigt fick kläm på det där med schema o sådant. Jag orkar inte engagera mig för att rycka upp stället. Försöker att inte vara bitter trots att jag känner mig kränkt och nedtryckt i skorna.

Jämställdhet- rättvisa? 2012-11-23

Arbetade för några år sedan på en kvinnodominerad arbetsplats. Var av mina kollegor sedd som kunnig och blev ofta rådfrågad hur arbetsuppgifter skulle lösas. En kollega började göra närmanden, som jag avvisade. Efter en tid märkte jag att det tisslade och tasslades på kontoret och jag började känna mig allt mer utanför. Efter ytterligare en tid blev jag uppkallad till högsta chefen, där det framgick att jag blivit anmäld för sexuella trakasserier av denna kvinna. Jag valde att lämna arbetsplatsen omedelbart. Denna kvinna blev enhetschef en kort tid efter att jag gått därifrån.

Förbannad 2012-11-23

Otrevligt när en chef kommer med personliga hot. Tyvärr inte första gången varken mot mig eller flera av mina kollegor. Pågick i många år pga en hopplöst inkompetent skolledning.

Clarissa 2012-11-23

Ja har blivit kallat för en "rysshoran" bakom minn rygg av en alkoholpåverkad medarbetare på en årlig firmafest. Det fick jag vetskåp om senare, vågade anmäla honom till HR-chef efter en uppmuntran av en annan kollega. HR-chefen talade med några vittnen och det var bekräftat. Mannen fick en skriftlig erinran och en varning om att vid ev. nästa tillfälle av en olämpligt beteende kommer det att ske rättsliga påföljder. tillfälle

Malin 2012-11-23

Har som doktorand blivit utfryst av handledaren/chefen mycket pga av att jag skaffade barn under min doktroandperiod. Efter det fungerade inget och jag fick ingen hjälp eller stöd framåt medan andra var favoriserade och de hade små möten varje dag men om jag bad om ett möte så hade han inte tid på åtminstone några veckor. Efter något år insåg jag att andra såg vad som pågick och började prata med andra kollegor som inte fattade vad chefen höll på med. Detta ledde till att jag efter disputation inte ville vara kvar och är nu istället arbetslös.

Anonym 2012-11-23

Ja, av min närmaste chef, genom att tvinga mig jobba under min kompetens och förmåga, trots att möjlighter, chanser finns för en jämn, objektiv fördelning av arbetsuppgifterna mellan enhetens medarbetare. Han, liksom många andra chefer inom statlig sektor, har mer och mer tyraniska uppträdande vid hantering av sina chefsuppgifter, favoriserar en liten "slickargrupp" och utfryser den verkligt kompetenta gruppen. Detta är oerhört förnedrande mot mig och mina kolleger som är lojala mot arbetsgivaren och jobbar med högre kompetens och lägre lön än chefens sympatier. Som resultat blir en snedvriden lönesättning, kränkande särbehandlingar, allvarliga sociala problem som oftast ligger under ytan och exploderar vid minsta provokation. Lönegapet mellan å ena sidan chefer plus sina sympatier och å andra sidan baspersonalen ökar på skrämmande sätt för varje dag. Det är skrämmande att detta sker med utnyttjande av "individuella lönesättningen", vilket har blivit ett verktyg för chefer att göra som de vill, att favorisera sina sympatier. Det är klart att väldigt många av oss upplever som trakasserade, kränkta av det uppkomna läget, som följd av, för den offentliga sektorn, nuvarande utopiska lönesystem.

Bengt Ek 2012-11-23

Nej, inte vad jag kan minnas.

Alexandra 2012-11-23

På mitt jobb (där jag ska sluta nu tack och lov) blev jag utsatt för mobbning av fyra män. Pratade man med dem ensam så var de jättetrevliga men som grupp så slogs de om att få mest uppmärksamhet och därmed så kämpade de efter att vara så elaka som möjligt. Jag fick höra att jag såg lesbisk ut, att jag var platt, att jag hade ful frisyr, att jag hade fula kläder m.m. Det värsta var nog ändå att jag fick hot om att bli våldtagen om jag kom in och jobbade på helgerna. Min handledare tyckte att detta var förfärligt men hon ville inte bråka med de andra gruppcheferna då hon var ny på jobbet så därför bad hon mig att bara stå ut med allt. Jag tyckte om mitt jobb men kände mig både kränkt och otrygg när jag kom dit och nu kommer jag att vara arbetslös tills jag får nytt jobb p.g.a. några personer som inte växt ur sandlådan. Jag är ganska sportig som person så en sak jag är väldigt glad för är att jag aldrig har gått i utmanande kläder på jobbet, då hade det kunnat användas mot mig i efterhand. Enligt skyddsombudet kan jag anmäla både mina kollegor och min handledare men jag kommer inte att göra detta utan jag har valt att söka nytt jobb i stället.

anonym 2012-11-23

Jag jobbade under en period på en djurpark där chefen gjorde mycket väsen av det faktum att hen bara ville anställa mycket självständiga och initiativtagande personer med stor akademisk kunskap. Man kan säga att hen ljög ordentligt för sig själv, för när jag och andra visade prov på dessa egenskaper i vårt arbete blev hen agressiv och elak och synnerligen oproffesionell. En uppsjö av anställda har kommit och gått vad gäller dessa arbetsuppgifter.

Lisa 2012-11-23

Som ung nyutexaminerad magister i kemi blev jag introducerad till en av laben på min första arbetsplats. Det var bara det att mannen som fått i uppdrag att göra introduktionen var mer intresserad av min bakdel än själva introduktionen. Jag fick höra hur trevligt det var med unga "ärtiga" tjejer i industrin och som bevis på hans uppskattning fick jag ett ordentligt nyp i ändan.. Efter den dagen satt jag inte min fot på det labet igen!

Anonym statstjänsteman 2012-11-23

På min arbetsplats bedrevs svågerpolitik av värsta slag; de som chefen gillade fick högre lön, sin vilja igenom och mindre arbetsbelastning. Ingen vågade öppet protestera då man i så fall fick andra uppgifter, blev inkallad till chefen för samtal och fick gliringar om det. Detta bidrog till en arbetsplats där svkaller till chefen (om vilka som inte var nöjda) premierades, de som grät hos chefen fick bättre villkor och vi som höll ned huvudet och bara arbetade på blev illa behandlade och i vissa fall t.o.m. mobbade. Nu har chefen gått i pension och vi hoppas på en bättring, men skadan är tyvärr redan skedd och stämningen är i botten.

Anonym 2012-11-23

Har en kollega som styr och domderar på vår arbetsplats. Är otroligt respektlös mot mig och alla andra och dominerar totalt på arbetsplatsen. Det värsta är chefen som är så vek så att han tar kollegans parti, trots att det är uppenbart för alla att det är kollegan som är problemet. Han gått hem gråtande pga kollegans agerande och chefens hanterande.

Al 2012-11-23

Råkade ut för kränkande särbehandling för ett par år sedan. Fick hjälp av Naturvetarna i det akuta skedet men efterverkningarna fortsätter på så viss att jag flyttades neråt och har numera arbetsuppgifter under min kompetensnivå (allt medan inhyrda konsulter gör mina gamla arbetsuppgiter?). Försöker byta jobb men det går trögt, dels pga krisen men dels undrar man om ens rykte eller "varumärke" som det heter nuförtiden är skadat (för att inte tala om det yrkesmässiga självförtroendet). I mitt fall var det chefen som stod för trakasserierna. Men jag misstänker också att nån eller några "arbetskamrater" matade henne med falsk information. Att försöka få upprättelse var som att slåss mot väderkvarnar. Kommunens kaka smakar inte heller så gott.....

Anonym 2012-11-23

Trots att folk runt omkring kommenterar chefens särbehandling av mig förnekar han totalt att han ser annorlunda på mig jämfört med de andra på Lst. Det är utskällningar, projekt som andra får ta över just när det börjar bli kul och man ser mållinjen, upphandlingar som jag får göra allt grovjobbet med för att sen se chefen ta över och ta all kred för. Han är väldigt verbal och social och kan prata sig ur varenda anklagelse. Facket är inkopplat men eftersom han har sin chef som bästa kompis så glider allt ut i kvicksand. Håller med om att "Statens kaka är både liten, osäker och osmaklig." Dessutom ser man inte längre till kompetens, vilja och framförhållning utan bara till att det ska se bra ut uppåt. Den sämsta arbetsplats jag varit på.

Anonym 2012-11-22

Det här med trackasserier har ju eskalerat de senaste åren. Ju hårdare samhället blir med allt vad det innebär med arbetslöshet, ökade krav på perfektionism och überflexibilitet så är trackasserier och mobbing en symptom på denna sjukdom. Jag har själv blivit utsatt för det och det kostade mig mer än jag någonsin anade. Eftersom detta kostar både arbetsgivare, arbetstagare och samhället otroligt mycket tid och pengar kunde man ju önska att det gjordes mer för att upplysa arbetsgivare vad det egentligen kostar och leder till så kanske de skulle ta tag i detta på ett mer seriöst och målmedvetet sätt. Eller ska (ännu mer) folk behöva ta livet av sig för att något mer konkret ska hända, måntro. Facken idag är ju ganska tandlösa. Allt hänger på VEM från facket som förhandlar och har hand om fallet. Regler hålls inte alltid. Är den facklige inte helt mån om personen som är i behov av hjälp och inte inser allvaret fallerar alltihopa. Så, min fråga är: vad gör Naturvetarna rent konkret för att ta tag i denna fråga om trakasserier?

Per Folkeson 2012-11-22

Nej, upplever inte att jag blivit utsatt.

Rurik12 2012-11-22

Som f.d. "whistleblower" blir man hårt ansatt efteråt, oavsett hur det gått. Blir regelbundet baktalad av "motparten" och kretsen kring dem, även indirekt i vetenskapliga artiklar genom att plagiatet ständigt lyfts fram, trots att allt är fel i det! Universitetet avslog senare även min docentur-ansökan med hänvisning till en regel som ingen hittills kunnat bekräfta att den ens existerar, rena öststats-universitetet!

anonym 2012-11-22

Mycket snackades bakom ryggen och till slut blev jag flyttad till "andra arbetsuppgifter" av anledningar man inte ville specificera. Min yrkeskunskap var inte vatten värd för jag fjäskade inte som övriga. Kan tillägga att detta var på en skola där två av det skitsnackande kollegerna inlett sexuella relationer till elever utan att ledningen agerat. Jag är idag utköpt från mitt jobb (var tydligen för seriös) och de som har sex med elever är kvar...

Lars 2012-11-22

Jag går sjukskriven sedan den 26 oktober då jag klappade ihop och av läkaren fick diagnosen fysisk och psykisk utmattning. Detta var ett resultat av den behandling min chef på den statliga myndighet där jag är anställd, gav mig och min kollega p g a att vi vågat protestera emot hans förslag till chef över oss. Han tog helt enkelt och anställde en tjej på konsultbasis som under maj-september fullständigt tog över alla ansvarsuppgifter vi dittills haft och jävlades med oss så mycket som möjligt. Dock på ett mycket älskvärt sätt (djup ögonkontakt och låg och allvarlig röst). Hon fick uppgiften för att hon var den elakaste på hennes kontor (hennes chefs ord när han gav henne uppdraget). Jag har nu börjat arbetsträna inom en annan del av verket och förväntas gå tillbaka till min gamla arbetsplats i februari-mars. Detta är omöjligt eftersom man fullständigt ignorerar den yrkeskunskap jag har och istället hellre tar in konsulter för att göra arbete jag är mer än kunnig att utföra. Statens kaka är både liten, osäker och osmaklig.

Henrik Lindahl 2012-11-22

Har hört rykten om att jag skulle vara dum i huvudet. Många på arbetsplatsen pratar ofta negativt om andra. Man kan då med säkerhet, räkna med att de talar negativt om mig också, då jag inte är närvarande. Känner mig ibland utfryst, då personer inte talar med mig.

Anna 2012-11-22

På mitt förra jobb var det en kollega som under en längre tid pratade skit om mig inför övriga kollegor och chefer. Jag fick höra det i andra hand enbart och det var bara rena lögner han spred (det kunde jag bevisa med fakta). När jag konfronterade honom vågade han inte säga något. Skitsnacket fortsatte dock ändå utan att någon chef eller kollega ingrep och stöttade trots att jag bad om hjälp. Inte ens facket gick in när jag gick till dem. Alla stod obekväma bredvid och såg på tills jag sa upp mig och gick till en ny arbetsplats. Så här i efterhand har jag hört att samma person som svartmålade mig nu fortsätter att prata skit om andra utan att någon vågar ingripa.

Anonym 2012-11-22

Ja, det anser jag. Min chef har en väldigt tydlig favoriseringav en del av oss anställda, där vi andra utesluts ur exempelvis informationsmöten. Favoriterna överöses med beröm, komplimanger och stöd medan jag "bara är". Jag anförtros de stora, de svåra och de tråkiga ärendena medan andra sedan får skörda frukten av mitt arbete och ta vid där det skulle kunna börja bli kul. Jag vet att jag gör ett bra jobb och att jag besitter välbehövd kompetens, har aldrig fått ett enda klagomål varken från chef eller någon annan. Har försökt ta upp det för att se om jag kan ändra något men det hela skämtas bort, och det är svårt att inte falla i "du sade så till henne men inte till mig", vilket känns som lågstadienivå svår att ta på allvar. Det har fått mig att börja fundera på att söka nytt jobb, trots att jag egentligen trivs och är en väldigt lojal anställd.

Anonym 2012-11-22

Jag blev utsatt för trakasserier av min handledare under de 3 första åren av min doktorandutbildning. Hade jag en fråga om ämnet jag studerade, blev svaret allt för ofta att "han minsann inte hade behövt fråga sin handledare". Det var ett konstant idkande av nedlåtande kommentarer från honom dessutom, både vad gällde min insats, som andra gruppledare på institutionen. Trots att ledningen hade ögonen på honom, gjordes inget för att stötta mig förrän det var försent. Jag fick ett utmattningssyndrom och är fortfarande sjuk.

Per Löfgren 2012-11-22

Såg en gång för fem-sex år sedan till så att jobbet på SLU tog slut, utifrån att dåvarande prefefekten hävdade principen om a och b-lag. Jobbarkompisarna var OK. Sen dess har det varit trassligt, jag är rätt gammal och det är svårt att förklara, och sedan tar simultankapaciteten stryk av att man inte vet vad man har att förvänta siig. I våras på ett tillfälligt projekt hade jag samma kommentar från VD på ett mindre konsultföretag att du tillhör b-laget och jag måste tänka på de andra. Där jobbar jag inte mer. PER
Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies