Fråga oss här!
Vi erbjuder

Ett steg framåt och två bakåt för djurskyddet

Både ris och ros till djurskyddskontrollen efter övergången till länsstyrelsen. Trots att antalet kontroller nästan har halverats och att personalen går på knäna så har fler fall av vanvård uppdagats. Att det behövs mer resurser var de flesta överens om vid Naturvetarnas rådslag om djurskyddskontrollen i fredags.
Publicerad: Uppdaterad:

Brist på resurser, orimlig arbetsbelastning, hot från djurägare och negativ medial uppmärksamhet. Så är vardagen för många av landets djurskyddshandläggare.
– Barn, äldre och djur får vi inte slarva bort. När de drabbas toppar det nyheterna, säger Håkan Andersson chef för Stockholmspolisens djurskyddsgrupp.
Han var en av de runt 50 personer som deltog på rådslaget. Flera politiska partier var där, liksom många av landets djurskyddshandläggare.

Inga svarta punkter

Huvudnumret var Statskontorets utvärdering av djurskyddet efter övergången till länsstyrelsen, som utredare Johan Kristensson presenterade. Han delade ut både ris och ros i sina delvis motstridiga slutsatser.
– Det har blivit bättre, trots att antalet kontroller nästan har halverats till trettontusen mellan åren 2008 och 2010. Kontrollen har blivit effektivare med fler förelägganden och omhändertaganden av djur.
Han pekar också på att kontrollen har blivit mer likvärdig över landet och att det inte längre finns några svarta punkter på kartan, som undgår kontroll.
Kontrollerna lever upp till både EU:s och svensk lagstiftning, enligt Johan Kristensson. Rättssäkerheten har ökat med enhetliga rutiner.

Mål saknas

Men det finns saker att förbättra. Det gäller särskilt Jordbruksverkets ansvar att styra och samordna.
– Det saknas tydliga mål om bland annat hur många kontrollerna ska vara och när man ska rycka ut efter en anmälan. Omställningen från kommunerna har tagit längre tid och krävt mer resurser än man trodde, säger Johan Kristensson.
Efter hård kritik sköt regeringen till 11 miljoner kronor extra förra året och 25 miljoner kronor i år. Men pengarna är inte öronmärkta så de kan hamna på andra håll inom länsstyrelsen.
Han påpekar att förvaltningen kan bli mer effektiv, inte i första hand för att spara pengar, utan mer för att det ska bli en tydlighet för personalen.

Höjd status

Jens Holm (V) och Helena Leander (MP), båda ledamöter i Miljö- och jordbruksutskottet var klara i sin uppfattning.
– Vi välkomnar övergången från kommunerna, men den har skötts bedrövligt. För att få mer pengar borde en kontrollavgift tas ut, sa Jens Holm.
Helena Leander vill skjuta till mer pengar över budgeten för att få fler kontroller.
– Vi måste betona nyttan med djurens välfärd och jobba förebyggande i stället för att rycka ut när skadan är skedd.
Karina Burlin, länsveterinär i Stockholm, intygar behovet av resurser.
– För att klara kontrollerna skulle vi behöva ha 51 årsarbetskrafter, nästa år förfogar vi över 28.
Hon fick stöd av Jens Holm.
– Djurens status är låg, nära på en halvering av kontroller skulle inte accepteras på något annat område. Därför måste djurens status i samhället höjas, sa han.

Polisen agerar direkt

Polisen Håkan Andersson vill se mer samarbete mellan polis och länsstyrelsen.
– Låt polisen göra en åtalsanmälan direkt på plats istället för att gå omvägen via länsstyrelsens byråkrati. Vi måste rapportera brott och har flera fall som ska upp till domstol nu.
Han menar att djurskyddspoliser borde finnas i hela landet, ibland även i samarbete med socialkontoret och mentalvården.
Diskussionen kom mycket att handla om sällskapsdjur, som står för ungefär en tredjedel av alla kontroller. Flera menar att det är svårare att komma åt sällskapsdjuren som ofta finns i stängda miljöer. Lantbrukets djur har fler kontakter med bland annat LRF, semin, veterinärer och andra.

Kvar på länsstyrelsen?

I slutrundan fick panelen svara på frågan om var djurskyddet är om fem år.
– Tror den ligger kvar på oss och vi kommer att få fler uppdrag, sa Johan Antti, länsråd i Norrbotten.
– Det kommer att bli ett ännu starkare ljus på djurskyddet, alla har åsikter om djur och mat. Kontrollen har blivit bättre och kommer att ligga kvar på länsstyrelsen, sa Åsa Coenraads (M).
Den enda som hade en avvikande uppfattning var Karina Burlin.
– Jag är inte så säker på det. Om vi inte sköter kontrollen så kanske den hamnar hos polisen.

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör

Kommentarer

Dick 2013-08-17

"Trots att antalet antalet kontroller halverats och personalen går på knäna har flera fall av vanvård uppdagats" står det i ingressen. Det finns det inget sammanhang i detta, endast att personalen vill ha fram flera fall av vanvård, det spegla inte sanningen i hur djurskyddet fungerar idag. På något sett är det ett ackordsprotokoll, ju fler fel man kan påvisa ju bättre utför man sitt jobb! Det visar inte på hur djurskyddet fungerar idag!

Micke Ljung 2012-01-09

P.S Beslut om avlivning skall bara få fattas av veterinär,och då endast om djuren är så sjuka att dom ej går att rädda. Och inte som nu att Länstyrelsen och/eller Polisen godtyckligt skall få fatta sådana allvarliga beslut. Och oftast pga ekonomiska skäl, vilket jag ser som ovärdigt, och som inte kan anses uppfylla Lagen om Djurskydd. D.S

Micke Ljung 2012-01-09

Ja hänvisande till vad som här skrivits kan man återigen konstatera hur stora bristerna är i svenskt djurskydd. Och det är för mig ofattbart hur Länstyrelsen kan ha mandat att agera både Djurskyddsinspektör, Åklagare,Domare och Bödel i en och samma yrkesroll. Det är en stor fråga jag önskar svar på. Och hur man tänker ur Rättsäkerhets-Synpunkt? Jag har en ide om att vid varje djuromhändertagande så skall minst 3 veterinärer (oberoende av varandra) undersöka djuren, för undvikande av godtycklig avlivning som ofta styrs av ekonomi ifrån polisens sida. Istället borde man subventionera ett antal uppstallnings-gårdar där djuren kunde få vistas i väntan på den rättsliga prövningen (som borde prioriteras) och sedan agera utifrån Domstolens beslut. Detta skulle utgöra en större rättsäkerhet för både djur,djurägare och samhället. Och dessutom kunna bli ekonomiskt mera fördelaktigt för alla inblandade. Om det sköts på rätt sätt. Tycker en som drabbats oerhört hårt av rådande Djurskyddslag.

Rebecca E 2011-12-20

Varför är det ingen som diskuterar rättssäkerheten? Är det säkerställt att det faktum att antalet djurförbud och omhändertaganden ökar inte har något att göra med att ett överklagningssteg tagits bort?

Åke S 2011-12-20

Varför är både utredning och diskussion ovan enbart inriktade på "internt arbete" på länsstyrelsen? Borde inte mål sättas efter förhållanden i verkligheten, att djuren får det bättre? Ska verkligen hela processen grundas på djurskyddsinpektörens bedömningar? Vid överklaganden, vilken kompetens och oberoende krävs för att döma? Hur ska man möta seriös kritik, t ex i boken "Vi har avlivat din häst, den ligger under presennigen" av Michanek, Thelin, Borglid?

Eva Eriksmarck 2011-12-20

Statskontorets hade uppdraget att utvärdera om djurskyddskontrollen i landet har blivit mer effektiv och likvärdig efter omorganisationen och detta omfattar även antalet kontroller. Anledningen till rådslaget var att det ur inspektörernas perspektiv finns exempel på att den nuvarande kontrollen har brister såsom resursbrist (bl a med anledning av färre åa, ökad administrativ börda och restid) vilket på många länsstyrelser leder till hård prioritering av inkommande ärenden och ett otillräckligt antal planerade kontroller. Det bästa måttet vi har för att mäta "hur djuren mår" är antalet förelägganden, omhändertaganden, förbud och åtalsanmälningar. Detta mått har drastiskt ökat sedan omorganisationen vilket kan tolkas som ett resultat av att den planerade och förebyggande kontrollen inte fungerar som tidigare, att anmälningsärenden därmed blir fler och även att prioriteringen av dessa ärenden blivit hårdare. Djurskyddsinspektörens bedömning ska dokumenteras väl med foto och i förekommande fall utlåtande från sakkunnig (ex veterinär). Av det rättssystem vi har följer att länsstyrelsens beslut kan överklagas till förvaltningsrätten vidare till kammarrätten och slutligen till högsta förvaltningsdomstolen. Den kritik mot djurskyddskontrollen som framkommer i boken "Djurskyddslag för vem?" av Michanek, Thelin och Borglid är starkt vinklad ur djurägarens perspektiv och ger inget utrymme för ett bemötande från de inblandade inspektörerna/veterinärerna. Sådan kritik blir enligt min mening ej konstruktiv att bemöta. Mvh Eva Eriksmarck Djurskyddshandläggare Länsstyrelsen i Västmanlands län

Chris 2011-12-20

Jag kan hålla med ovanstående polis om åtalsanmälan på plats och det pga att länsstyrelserna underlåter att göra det, trots att det finns inskrivet i DL. Vi som är djurägare, kan då få en rättslig prövning som är i enlighet med med de principer som gäller, som t ex objektivitetsprincipen. Men då får det civila rättsväsendet vara väl medvetna om att myndigheterna undanhåller material som är till fördel för den som misstänks. När det gäller Thelins mfl bok som en handläggare kritiserar beroende på den starka vinklingen från djurägarens perspektiv och att inte de får komma till tals, så är det ju det som vi djurägare får uppleva gång på gång i hanteringen från länsstyrelser och förvaltningsdomstolarnas. Nu får ni smaka på er egen medicin.

Åke S 2011-12-20

Eva E upprepar i många ord sin inställning, sammanfattad i (citat): ”Den kritik mot djurskyddskontrollen som framkommer...är starkt vinklad ur djurägarens perspektiv och ger inget utrymme för ett bemötande från de inblandade inspektörerna/veterinärerna. Sådan kritik blir enligt min mening ej konstruktiv att bemöta.” Skall kritik från ”verkligheten” inte bemötas sakligt bara för att djurskyddshandläggare inte tycker det är konstruktivt? Brott mot djurskyddslagen skall polisanmälas! Men varför ökar tjänstemannaåtgärder (förelägganden, livstids djurförbud och beslag av djur) mot djurhållare, men inte antal åtal? Tjänstemannabesluten behöver inte prövas fackmannamässigt i förvaltningsrätten, bara om formell behörighet fanns. Är det verkligen rättsäkert? Hur bör kritik bemötas? Bör tjänstemän gömma sig genom tigande, sedan Tjänstemannaansvar typ 1975 togs bort eller bemöta kritiken i sak?

Berndt Eriksson 2011-12-20

Rättssäkerhet är när den enskilde kan lita på sina myndigheter, som han/hon är med och finansierar. Som ombud för ett antal djurägare som utsatts för djurförbud m m konstaterar jag att länsstyrelseerna använder brottspåståenden enligt 36 § djurskyddslagen och fattar beslut om det. Överklagas till förvaltningsrätt som sedan tittar om rätt lagrum angetss. De kan inte bevisprövning!!! Det är allmän domstol som skall avgöra om brott begåtts - inte länsstyrelserna! Det bryter mot Artikel 6 i Eu-konv om mänskl. rättigheter. Vi är några som försöker upplysa om detta men invanda rutiner är svåra att ändra och få ansvariga till insikt om detta. Två mål skall nu förberedas till Europadomstolen för de mänskl. rättigheterna. Jag gillar inte ordet "debatt" - tänk om vi kunde föra sakligt grundade dialoger i stället och dörigenom öka våra kunskaper om olika parters förhållanden och hur vi kan göra saker bättre för djuren och dess ägare.

Astrid 2011-12-20

Utredaren vill så gärna att det skall ha blivit bättre eftersom det är regeringen som gett uppdraget och det är uppdragsgivarens "reform" som skall utvärderas. När alla siffror pekar på att det blivit sämre, mycket sämre, försöker utredaren förklara det med att då är det nog något annat som blivit bättre, tror hon, några fakta som stöder påståendet finns inte i utredningen. Hon skriver: "Statskontoret bedömer att kontrollverksamheten har utvecklats avsevärt efter reformen och att den nu, trots uppenbara brister, håller en högre nivå". Vad avses med högre nivå? De djurinspektörer som tidigare jobbade i kommunerna fick "arbetsövergång" till länsstyrelserna så det är samma personer nu som då. "Det finns mer av gemensamma förfaranden, dokumentation och rapportering av kontroller." Det har införts flera sidor med kryssrutor för varje djurslag vilket ökat pappersmängden. I stället för "minnesanteckningar" á fem ord per besök som det var på kommuntiden, så har "underlaget" svällt ut till tiotals sidor kopierad lagtext. "Samordningen har också blivit bättre och kontrollverksamheten utförs på samma eller motsvarande sätt inom ett län." Vilken samordning? I stället för en person är det nu olika personer varje gång som kommer och tiotalet som turas om att åka till samma "objekt". ”Samma sätt”? Olika bedömningar av ex risker kan göras inom några hundra meter beroende på om djurägaren blivit anmäld eller inte. Taggtråden i tillsynsobjektes grannes hage överses med för han är inte anmäld. "Objektiviteten och rättssäkerheten i myndigheternas handläggning av ärenden har emellertid ökat och kontrollverksamheten har blivit mer likvärdig genom att den nu i stor utsträckning bedrivs utifrån gemensamma handläggningsrutiner." En överklagandeinstans har fallit bort och i förvaltningsrätterna prövas bara om handläggningen är korrekt. Allt färre åtalsanmälningar görs, vilket betyder att djurägarens möjligheter till en rättvis bevisprövning stoppas. "Rättsäkerheten" består i att länsrätterna slentrianmässigt klubbar igenom alla inspektörers tyckanden för vi måste ju "lita på att inspektörerna talar sanning", sagt av länsassessorn Henrik Ardhede vid förvaltningsrätten i Malmö. Djurägarens möjlighet att få överprövning i högre instans, är som vi sett, i praktiken närmast obefintlig medan länsstyrelserna automatiskt tycks få prövningstillstånd om nu djurägaren mot förmodan råkar vinna i förvaltningsrätten. "Antalet kontroller har minskat drastiskt, både i absoluta tal och per årsarbetskraft, och därmed har kostnadseffektiviteten gått ner." Antalet har nästan halverats. Förklaringen är mer än enkel: Man åker numera alltid två och två. "Samtidigt har antalet ingripanden ökat och länsstyrelserna har tagit itu med många svåra fall som inte upptäckts eller lämnats utan åtgärd av den kommunala kontrollen." Det är samma inspektörer och man kan då undra varför de "lämnade de svåra fallen" inom "sin" kommun då, men inte gör det nu? Nej, det finns en helt annan förklaring. Om man från överordnat håll säger att ”vi mäter er effektivitet i antal förelägganden, omhändertaganden och djurförbud”, ja då kommer dessa att öka för man vill visa sig vara effektiv. (Jmfr vården; om man får betalt för antalet patienter kommer vården att prioritera bort de mest vårdkrävande!) Om man i stället arbetade rådgivande och förebyggande skulle dessa parametrar minska. Det vore kanske värt att reflektera över om inte just detta skulle vara ett bättre och verkligt mått på ökad djurvälfärd!

Åke S 2011-12-20

Ett juridiskt ombud för flera djurhållare, som fått djurförbud utan att sakligt innehåll i underlaget från inspektörer prövats rättsligt, driver flera fall. Han har dessutom påtalat för Riksrevisionen systematiska fel i djurskyddet, rörande rekrytering, kompetens, behörighet att intyga samt underlåtelse att polisanmäla brott utan istället utöva tjänstemannabestraffningar. För detaljer kan man läsa skrivelsen till Riksrevisionen som har diarienummer 16-2011-1037. Om miljöchefer ”stimulerar” inspektörer utan lagstadgad veterinär- eller förvaltningskompetens till att prestera ”fler omhändertaganden” o.d., innebär det ett arbetsmiljöproblem för inspektörerna. Myndighetsåtgärder som strider mot allmän rättsuppfattning (och lagar) skapar naturligtvis missnöje. När det inte går att få rättfärdigt behandlat hamnar inspektörerna i skottgluggen. Är det rätt att anställa inspektörer som inte har erforderlig kompetens (veterinärt, etiskt eller förvaltningsmässigt) hjälpa dem med formuleringar och intygsskrivande och sedan utnyttja deras 'befattningsbekräftade' auktoritet genom förvaltningsrätterna? Inspektörerna lämnas med det moraliska ansvaret för sina bedömninar men de kan inte klandras för tjänstefel för det är myndigheten som har det formella ansvaret. Men hur mår man psykiskt av omgivningens fördömanden och sin egen rättskänsla?
Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies