Fråga oss här!
Vi erbjuder

Vad kommer efter foassen?

Stora förändringar är på gång inom universitetsvärlden. – Som ung forskare ser jag ingen framtid här, så jag välkomnar en förändring, sa en av de runt 80 personer som besökte Naturvetarnas seminarium om framtidens karriärvägar för unga forskare.
Publicerad: Uppdaterad:

karriärvägar Det var närapå fullsatt i Petrénsalen på Karolinska institutet när Naturvetarna, Saco-S och några andra Saco-förbund bjöd in till diskussion om framtidens karriärvägar när forskarassistenten skrotas.

I dagsläget har 40 procent av all personal  vid universiteten en tidsbegränsad anställning. Det vill regeringen ändra på. Huvudregeln är att tillsvidareanställning ska gälla från och med 1 januari 2011, med möjlighet för fack och arbetsgivare att förhandla om kortare anställningar.
– Det är vi glada för, tillsammans kan vi lösa detta bättre än regeringen. Det kan bli mer likt de villkor som gäller i näringslivet. När pengarna för ett projekt tar slut uppstår arbetsbrist som är skäl för uppsägning, spekulerade Robert Andersson, förhandlingschef på Sulf.

Rev ner applåder

Det gillade inte en i publiken som menade att grundforskning är annorlunda och bygger på långsiktighet både i finansiering och planering. Han rev ner applåder när han ställde den retoriska frågan om vilken forskarmiljö vi ska ha på universiteten.
– Det är viktigt att skapa struktur och förutsägbarhet i systemen, sa Martin Wikström, programchef för forskning och innovation på Naturvetarna .
Han påpekade också vikten av finansiering, behov av utrustning och annan infrastruktur.
– Det gäller att ge de unga forskarna en flygande start även när det gäller support och möjligheten att bygga upp en forskargrupp med doktorander och post doks.

Tenure track visar vägen

Han skissade på en möjlig modell som bygger på den amerikanska ”tenure track”, som är en väg till tillsvidareanställning. Med ett eller några års mellanrum ska forskarens insatser utvärderas, där kanske fem års forskning kan leda till en fast tjänst.
Martin Wikström vill se ett system som stimulerar rörlighet, både mellan akademi och näringsliv och mellan universitet.
– Det ska finnas ett tydligt ansvar från universitetens sida och långsiktighet där utgångspunkten är att det ska gå bra för den unga forskaren.
En knäckfråga är hur det ska gå för dem som är inne i systemet och har påbörjat en forskarassistenttjänst.
– Vi måste skapa tydliga övergångsregler för dem, sa Martin Wikström.

Risk för avhopp

På vägen ut från mötet fångade jag några naturvetare som bekräftade bilden av osäkerhet .
– Som ung forskare ser jag inga tydliga karriärvägar, så jag välkomnar en förändring, sa Ganela Kustovic, som forskar på kardiovaskulära sjukdomar.
Vad hon ska göra när hennes post dok går ut i maj står skrivet i stjärnorna.
– Även om jag brinner för min forskning vill jag kunna planera för min framtid. Om osäkerheten kvarstår kommer jag att lämna forskningen, säger hon.
Hon vill se någon form av system med tenure track, ungefär som det KTH har.

Spetsforskning

Forskaren Gustav Nilsonne är inne på samma spår.
– Jag vill se ett mer strukturerat system och är optimist. Bra att man vill satsa på spetsforskning och höja kvaliteten, säger han och rusar tillbaka till sin forskning i kognitiv neurologi.
Han ser ljust på sin framtid med förhoppningar om att kunna bedriva självständig forskning som docent om fem år.
Eva Kloskowskas framtid är inte lika utstakad. Hennes post dok går ut i maj, så vad som händer med hennes forskning om alzheimer är oklart. Själv är hon gravid och planerar att vara mammaledig.                

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör
08-466 24 19

Kommentarer

Klas Svensson 2010-12-06

Rune Nilsson, kommentar ovan, har uppfattningen att det skall finnas två olika karriärvägar. En för forskare och en för lärare. Det är bättre med en karriärväg. Lärare har idag bättre villkor. De kan arbeta var de vill (förtoendearbetstid), de har bättre upphovsrätt till sitt material och det blir lättare att byta anställning om det finns en anställning. Fragmenteras anställningarna minskar också anställningstryggheten. Redan nu har de formella kraven på pedagogik tonats ner för lektorer, vilket gör det lättare att ha en karriär. Jag tror att de som känner sig som forskare tror det finns nackdelar med att kallas lärare. Det bygger på felinformation och historielöshet. Tidigare hade alla forskare titeln lektor eller professor. Det är dags att hitta tillbaka dit.

Rune Nilsson 2010-10-28

En viktig diskussion som pågår och där olika SACO-förbund har olika uppfattningar är om det bara skall finnas en karriärväg för lärare (oberoende av om man forskar eller undervisar eller både ock) eller om det även skall finnas en karriärsväg för forskare. De flesta naturvetare på min arbetsplats (forskningslab inom Med fak) anser att det måste finnas en separat karriärsväg för forskare.
Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies