Vi erbjuder

Joseph Samec 2010-02-08

Jag kan inte förstå varför följande stycke citerades: ”Att åka utomlands och skaffa sig nya vyer och andra sätt att ta itu med problem, rekommenderades av flera av inspiratörerna. Det kan dock ha sina sidor, menade en del av de medverkande som påpekade att det tar tid att åka utomlands och under tiden kan någon annan ta över de uppgifter som forskaren har. ”Det finns många som står i kö och vill ta över”.” Om jag vill minnas det rätt, så diskuterades snarare att en utlandsvistelse var en förutsättning för att överhuvudtaget ha en chans att bedriva självständig forskning senare i karriären. Det är helt i sin ordning att det finns nya personer som ska ta över ens doktorandprojekt. Det är ju en del av utvecklingen. Det är ju inte doktorandens projekt utan handledarens. För att gå vidare ska den nyblivne doktorn åka på en så kallad postdoktorvistelse. Under postdoktorvistelsen ska doktorn lära sig ett nytt forskningsområde eller åtminstone ett helt nytt angreppsätt på sitt tidigare för att på så sätt när hon/han kommer hem kunna skriva en självständig forskningsplan. Att stanna kvar hos sin gamla handledare bör inte vara möjligt! Är det inte oroväckande att amerikanska forskare byter lärosäte i snitt 4 gånger under sin karriär medan vi i Sverige diskuterar att överhuvudtaget åka ut en endaste gång. Vem tror ni får bredaste nätverken och flest infallsvinklar till sin egen och andras forskning? Detta var ju också en av diskussionspunkterna denna kväll. Jag tror inte att Sverige behöver mer forskare utan Sverige behöver premiera de unga forskare som har en ambition att vara självständiga. För att bli självständig så är det viktigt för forskaren att flytta hemifrån... /Joseph
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies