Vi erbjuder

Många akademiker går till jobbet när de är sjuka

Mer än en tredjedel av tillfrågade akademiker har gått till jobbet under de senaste året, trots att de med tanke på sitt hälsotillstånd borde ha stannat hemma. Det visar rapporten ”Hälsa och arbete” av Kerstin Hildingsson och Thomas Ljunglöf. Rapporten visar också att naturvetare är en av de grupper inom Saco där långtidssjukskrivningar är förhållandevis vanliga.
Publicerad: Uppdaterad:

Officerare, läkare, lärare och medlemmar i Akademikerförbundet SSR är några av grupperna inom Saco med högst sjuknärvaro. Allt annat lika är officerare sjuknärvarande på arbetet i ungefär 50 procent högre utsträckning än ingenjörer. Akademiker i Svenska kyrkan har varit långtidssjukskrivna i mer än dubbelt så stor utsträckning som jämförelsegruppen ingenjörer, skriver rapportens författare.

Långtidssjukskrivningar har också varit förhållandevis vanliga inom andra akademikergrupper som till exempel arbetsterapeuter, lärare, farmacevter och naturvetare.

Sjuknärvaro och sjukskrivning

Syftet med den undersökningen är att belysa sjuknärvaron respektive långtidssjukskrivningarna bland landets akademiker. Rapporten undersöker vilka akademikergrupper som är sjuknärvarande på jobbet och vilka som varit långtidssjukskrivna i högre utsträckning än andra. Både sjuknärvaro och långa sjukskrivningar påverkas givetvis av förhållanden i arbetsmiljön. Därför avhandlas också samband som finns mellan sjuknärvaro respektive långtidssjukskrivningar och olika arbetsmiljörelaterade faktorer. 

Sjuknärvaron påverkas även av arbetsmiljörelaterade variabler. Akademiker som har ett sådant inflytande att de vanligtvis kan skjuta upp planerade saker har en lägre sjuknärvaro än övriga. Däremot är sjuknärvaro vanligare bland akademiker som till exempel måste ta igen i stort sett alla arbetsuppgifter efter en kortare tids frånvaro, arbetar under stor tidspress eller ofta har svårt att släppa tankarna på arbetet efter arbetsdagens slut.

Ekonomiska orsaker

Det finns även ekonomiska orsaker till sjuknärvaro. De lägst avlönade akademikerna går i högre utsträckning än andra till jobbet när de anser att de är så pass sjuka att de egentligen borde ha stannat hemma. Långtidssjukskrivna Ungefär 14 procent av dem som svarat på Sacos enkät har uppgivit att de varit långtidssjukskrivna någon gång under den senaste femårsperioden. Av dessa har ungefär hälften varit det på grund av utmattningssyndrom, depression eller stress.

Andelen som svarat att de varit långtidssjukskrivna ökar med stigande ålder. Allt annat lika är långtidssjukskrivningar ungefär tre gånger vanligare i åldersgruppen 55+ jämfört med 26–29-åringar.

Skillnader mellan könen

Det är också relativt stora skillnader mellan könen eftersom män varit långtidssjukskrivna i lägre utsträckning än kvinnor.

Under 1990-talet ändrade sjukskrivningsmönstret i Sverige karaktär. Tidigare orsakades sjukskrivningarna i mycket hög utsträckning av fysisk ohälsa, men nu blev psykosociala arbetsmiljöfaktorer alltmer frekventa skäl. Utmattningssyndrom, så kallad utbrändhet, blev en allt vanligare diagnos. Det innebar också att sjukfallen blev allt längre. Därmed blev även långtidssjukskrivningar ett växande problem, framför allt för de drabbade individerna men även för samhället i stort.

Andra sidan av myntet

Den höga sjukfrånvaron och de långa sjukskrivningsperioderna har under det senaste decenniet debatterats flitigt. Den andra sidan av myntet, det vill säga att personer går till jobbet trots att de är sjuka, har inte alls uppmärksammats på samma sätt. Detta trots att även sjuknärvaron torde orsaka betydande kostnader i form av produktionsbortfall för såväl enskilda arbetsplatser som samhället i stort.

En person vars hälsotillstånd är sådant att denne egentligen borde ha stannat hemma är sannolikt mindre produktiv under den perioden än normalt. Dessutom kan det faktum att man arbetar i stället för att kurera sig medföra att ohälsoperioden förlängs, vilket mycket väl kan resultera i att det totala produktionsbortfallet under perioden blir större än det skulle ha blivit om man stannat hemma.

Vidare finns givetvis även risken att man smittar personer i sin omgivning och då inte bara kollegor, utan även kunder, klienter, elever eller andra kontakter. Även i det fallet kan den egna sjuknärvaron orsaka ett större problem för arbetsplatsen än vad som varit fallet om man stannat hemma för att kurera sig. Samtidigt kan mycket väl omtanken om eller ansvaret gentemot kollegor, kunder etc vara det som orsakar sjuknärvaron. Inte minst på arbetsplatser där den egna frånvaron ökar trycket på redan hårt belastade kollegor.

 

 

Här kan du läsa Sacorapporten

Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies