Fråga oss här!
Vi erbjuder

Dröm om svenska ostron slår in

Sveriges första kommersiella ostronodling växer fram på Sydkoster i Norra Bohuslän. För marinbiologen Kent Berntsson är det en dröm som går i uppfyllelse. – Jag började intressera mig för ostronodling redan på 80-talet och nu äntligen får jag göra det i stor skala, säger han.
Publicerad: Uppdaterad:

ostronodling Kent Berntsson tar emot på bryggan vid färjelägret Ekenäs på Sydkoster. Den bohuslänska idyllen är total med sjöbodar, hummertinor och flakmopeder. Med gummistövlar och en stadig prilla innanför läppen passar Kent Berntsson in i bilden.
Det är inte utan stolthet han ber oss att stiga in i Ostreas nybyggda odlingsanläggning som ligger ett stenkast från bryggan.
Kent Berntsson är uppväxt på Orust och havet har alltid varit en viktig del av hans liv. Han läste Marina programmet på Göteborgs universitet och började doktorera inom ostronodling på Tjärnö marinbiologiska forskningsstation.
Men det var svårt att få forskningsmedel. Efter några ekonomiskt knackiga år lades projektet ner. Istället fick han en anställning i ett projekt om miljövänliga båtbottenfärger. Det blev hans huvudsakliga arbete under ett tiotal år. 2004 tog entreprenören Karl-Johan Smedman kontakt med honom om att starta en ostronodling någonstans på västkusten. Idag är Kent produktionschef på företaget.

Många aktieägare

Karl-Johan Smedman hade på sina affärsresor till Frankrike märkt att efterfrågan på platta ostron var stor. Där finns nämligen två sorter till försäljning, dels det kupade japanska jätteostronet och dels den platta europeiska varianten. Fram till 1970-talet dominerade den europeiska arten helt, men slogs då ut av parasitsjukdomar. Istället började man odla kupade ostron som idag utgör den stora majoriteten av marknaden. Den ursprungliga arten plockas i förekommande fall i det vilda och står endast för en procent av marknaden. Men priset är upp till fem gånger så högt.
– Längs västkusten finns många platser med goda förutsättningar för ostronodling. Här finns fina bottnar och gott om näringsrikt vatten, säger Kent Berntsson.
Ostronmarknaden i Sverige har länge varit liten. Det är inte förrän de senaste åren svenskarna har börjat få upp ögonen för de exklusiva skaldjuren. Mellan 2002 och 2007 har den inhemska ostronkonsumtionen ökat från 50 till 350 ton. Tidigare har det varit stora problem att finansiera ostronprojekt, men den växande marknaden har gjort att fler är beredda på att satsa pengar.

Ostrea har ett hundratal aktieägare, vilket har behövts för att investera i kläckningsanläggningen som har kostat över 20 miljoner.
– Från början tänkte vi satsa helt på export till kontinenten, men nu tror vi att den inhemska marknaden också kan bli intressant.

Leken en flaskhals

Kent Berntsson visar runt på anläggningen som består av fyra olika odlingsrum. Vi börjar i algrummet. Här står stora 130-literscylindrar med grönbrungrumlig algsoppa i. Det är fyra olika sorters växtplankton som odlas som föda till ostronen. Vissa av dem är små och fungerar bra för de tidiga stadierna, andra är större. Härifrån går en slang vidare till nästa rum, själva kläckningskammaren.
– I den här bassängen har vi 200 fullvuxna ostron som tillsammans kan ge 80 miljoner yngel, säger han.
Att lyckas med ostronens fortplantning är en av de stora utmaningarna vid ostronodling. För ostronens lek krävs att vattentemperaturen stiger över 16 grader och att näringstillgången är god. Normalt sker detta på sommaren, men i kläckningsanläggningen ska det ske året om.
När ostronen plockas in från havet höjs vattentemperaturen med en grad per dag tills den är uppe i 20 grader. Under tiden ökas även planktonmängden i vattnet för att få dem att leka. 
Till skillnad från exempelvis blåmusslan har ostron yngelvård. Hannens spermier släpps ut i vattnet och befruktar äggen inne i honan. Där kläcks äggen sedan och vårdas tills de är ungefär tio dagar gamla. Då fångas larverna upp i ett såll och förs över till nästa bassäng.

Kräsna larver

När Kent lyser med en ficklampa ner i larvbassängen samlas larverna i ljusstrålens sken. Med en pipett fångar han upp några och visar dem i mikroskop. Med de två skalhalvorna tydligt framträdande ser de ut som små hamburgare som simmar runt. De rör sig med hjälp av en krans med flimmerhår.
I det här stadiet är de mellan en och två veckor innan de faller till botten och sätter sig fast (settlar).
– De kan röra sig fram med sin fot på botten tills de hittar bottenmaterial som passar att fästa vid. Gillar de inte platsen kan de simma iväg igen för att hitta ett bättre ställe, berättar Kent.
Det är inte underligt att larverna är noga med sitt val av underlag, det är ju platsen de ska spendera resten av sitt liv på. Undersökningar har visat att larverna gärna slår sig ner på platser där det redan finns ostron. De kan kemiskt känna av närvaron av sina artfränder. I anläggningen används därför skalgrus som substrat.
Kent Berntsson fortsätter in i nästa avdelning. Hela anläggningen börjar vid det här laget likna en labyrint med vita rum, pumpar och bassänger överallt. I det här rummet får ostronyngeln växa till en tumnagels storlek innan de planteras ut i havet.

Fem anställda

Ute i havet odlas ostronen i nätkassar, först i speciella ställningar inne på grunt vatten, senare ute på tio meters djup. Hela processen från kläckning till leveransklara ostron tar ungefär tre år. Ostreas odling är fortfarande i liten skala, men redan i våras ökade produktionen till full kapacitet. Målet är att skörda 300 ton ostron 2012.
Idag har Ostrea fem anställda. Förutom Karl-Johan Smedman och Kent Berntsson är det ytterligare tre marinbiologer som sköter odlingsanläggningen. När odlingen går upp i större skala kommer företaget att behöva samarbeta med kontraktsodlare längs kusten. De får köpa ostronen när de är unga, sedan köper företaget tillbaka ostronen när de är färdiga att säljas. 
– Det kommer att handla om ett femtiotal personer om några år. Ostronodling kan bli ett komplement till annat fiske och gör det möjligt att hålla kusten levande, säger Kent Berntsson.

Lever på växtplankton

Ostreas kläckningsanläggning smälter väl in bland sjöbodarna i Ekenäs färjeläger. Det är ingen slump att anläggningen hamnade just här vid den djupa och artrika Kosterfjorden. Hit kommer näringsrikt ytvatten från hela västkusten på väg ut i Nordsjön.
Hög näringshalt betyder mycket växtplankton som är föda för ostronen. Samtidigt kommer det in vatten med hög salthalt på djupare vatten som är idealiskt för ostronlarverna. Kent Berntsson kunde under sin doktorandtid vid Tjärnö marinbiologiska forskningsstation på andra sidan fjorden visa att vattnet från 40 meters djup fungerar utmärkt för ostronens kritiska första tid.
Samarbetet med forskningsstationen är fortfarande tätt och samtliga som arbetar med produktionen har tidigare arbetat där.

Tillbaka vid kläckningsbassängerna. Kent plockar upp ett ostron som är runt tio centimeter i diameter. Han pekar på de tre ljusare ringarna i skalet som visar att den är tre år gammal.
– Vill ni smaka?
Fotografen och jag nickar. Kent tar fram en kniv ur bältet och delar vant på skalhalvorna.  Visst kunde inramningen ha varit bättre. Vi har precis pratat om ostronens könsdelar och nu ska vi ta dem i munnen helt råa.
Vi utväxlar en kort blick innan vi stjälper i oss delikatessen. Visst påminner det om en slemmig kallsup, men något särskilt är det ändå med smaken. Kent ursäktar att han inte har någon champagne kvar från invigningen att svälja ner dem med. Smaken bär jag sedan med mig ända tills jag stiger av färjan i Strömstad en timme senare.

 

CV Kent Berntsson

Ålder: 45 år.
Familj: Sambon Anna-Karin Abrahamsson och döttrarna Moa 11 år och Jonna 8 år.
Bor: Strömstad.
Utbildning: Marina programmet vid Göteborgs universitet, disputerade i marin zoologi 2001.
Bakgrund: Har arbetat med flera marina odlingsprojekt. Odling av torsk vid Havsfiskelaboratoriet (1991–1992), odling av platta ostron vid Tjärnö marinbiologiska laboratorium (TMBL) (1993–1996) och odling av havstulpaner vid TMBL (1997–2006). 2003–2006 var han projektledare i programmet Marine Paint som syftade till att finna miljövänliga alternativ till dagens båtbottenfärger.

 

Text: Karl-Johan Börjesson

Foto: Nicke Johansson

Kommentarer

Jörgen Boethius 2013-11-04

Superintressant! Hoppas det går bra för er. Kan man hälsa på anläggningen? Kanske få en visning och sedan provsmaka? Skall man ta med champagne i så fall? Jag skulle gärna komma med några vänner om det gick.
Kommentera
Naturvetarna sparar viss data (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda Naturvetarnas webbplats godkänner du detta / Om cookies