Naturvetarna har yttrat sig över remissen Ds 2015:29 Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar. Remissen innehåller förslag till förändringar i lagen om anställningsskydd.
Remissvaret skickades in i juli 2015.
Bakgrunden till detta förslag är att EU-kommissionen driver ett överträdelseärende mot Sverige, på grund av att det svenska anställningsskyddet inte uppfyller visstidsdirektivets krav på åtgärder till förebyggande av missbruk av tidsbegränsade anställningar.
Naturvetarna anser att tidsbegränsade anställningar är nödvändiga på svensk arbetsmarknad då det finns många tillfällen då det kan vara motiverat för en arbetsgivare att rekrytera en kompetens för en begränsad tid. Samtidigt måste missbruk beivras då det för en arbetstagare som fastnar i tidsbegränsade anställningar under en lång period leder till en ohållbar och stressig arbetssituation.
Förslaget i remissen är att ändringarna bör omfatta tidsbegränsade anställningar enligt lagen om anställningsskydd och i så liten utsträckning som möjligt beröra regler i andra författningar och kollektivavtal. Förändringen som föreslås innebär att övergången till en tillsvidareanställning ska ske, inte som idag endast då anställningarna innehas inom en ram av fem kalenderår utan, i alla fall då visstidsanställningar staplas på varandra utan uppehåll eller med högst 180 dagars mellanrum. I en sådan kedja ska det dock även fortsatt vara möjligt att vikariat och säsongsanställning ingår som länkar men endast sammanlagd tid i allmän visstidsanställning ska ha betydelse för om en anställning övergår i en tillsvidareanställning.
Naturvetarna tillstyrker inte utredningens förslag. Förbundet anser att det förslag som fackförbund tidigare har lagt i ärendet där en arbetstagare som har varit tidsbegränsat anställd hos samma arbetsgivare under tre år inom en femårsperiod ska ha rätt till en tillsvidareanställning, oavsett vilken typ av tidsbegränsad anställning det handlar om, är att föredra. Vill man verkligen förebygga ett missbruk av tidsbegränsade anställningar på hela arbetsmarknaden måste förändringar även göras så att universitets- och högskoleområdet i stort har samma skydd mot missbruk som resten av arbetsmarknaden.