SLU-forskaren Jens Sundström. Foto: Joacim Näslund.
Visste du att potatis är en av de grödor som besprutas mest? Fler gånger under växtsäsongen behöver bönderna bekämpa med kemikalier mot bladmögel, som orsakar brunröta i själva knölen. Men så skulle det inte behöva vara.
– Redan för 10 år sedan utvecklades en bladmögelresistent GM-potatis för det svenska lantbruket. Det var en sort där man fört över resistensgener från en vild peruansk potatissläkting till vår odlade matpotatis.
Som en följd av det fastlåsta politiska läget i Bryssel har den potatisen aldrig kommit ut marknaden. En del forskning har flyttat till USA där det finns en allmän acceptans för GM-grödor och odlas i stor skala.
– Regelverket i EU är extremt tufft, där riskvärderingen väger tungt. Det har gjort att bara GMO-majs odlas i begränsad omfattning i några sydeuropeiska länder.
Högre skördar och mindre utsläpp
Ännu ett exempel är det ris som Jens forskargrupp har tagit fram. Från korn har de flyttat över två gener som styr sockertransporten.
– Det fina med den sorten är att den ger högre skördar och minskar utsläppen av den potentata växthusgasen metan i odlingen med 95 procent.
Varför är då motståndet så stort mot att använda genmodifierade grödor i Europa?
– Det kan ha sin källa i att GMO förknippas med industrijordbruket och att odlarna skulle hamna i händerna hos några få stora bioteknikbolag.
Det fastlåsta läget i Bryssel menar han är olyckligt.
– Så länge det är så kommer andra länder i världen utveckla grödor som är både mer miljövänliga och ger högre skördar. Det innebär att vi halkar efter i konkurrensen med länder utanför Europa.
Men en öppning kan vara på gång i EU som diskuterar att ge grönt ljus för gensaxen.
– Det skulle vara en fin julklapp som skulle kunna lätta på reglerna runt vad som idag räknas som GM-grödor, säger Jens Sundström optimistiskt.