Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet. Foto: Johan Wingborg.
Även om vi skulle sluta använda plaster i dag så finns de kvar i naturen. Plaster är persistenta och bryts ner till mikroplaster, som kan ta sig in i våra hjärnor och även nå fostret i mammas mage.
– Forskning visar att mikroplaster, både i sig själva och i kombination med miljögifter som PFAS, ftalater, UV-skydd och flamskyddsmedel, är toxiska på olika sätt för människa. I miljön kan de skada fiskar och orsaka falsk mättnadskänsla, liksom försämrad tillväxt och beteendeförändringar, säger Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet.
Världen behöver ett globalt plastavtal
– Det behövs ett internationellt avtal som reglerar plastens hela livscykel. Ett sådant avtal var på gång, men blockerades när världens länder möttes i somras. Det finns starka intressen inom plats- och oljeindustrin som vill fortsätta som i dag, säger Bethanie.
Som individ kan man göra en del, men det är svårt att välja bort plaster som finns överallt i vår vardag.
– Det handlar om att minska förbrukningen och bara använda den plast som verkligen behövs, till exempel den som finns i elektronik.
Vad kan du själv göra?
Ännu en sak man kan påverka själv är att använda glas eller metall i vattenflaskan eller matlådan.
– Med den höga kvaliteten som vårt kranvatten håller behöver man inte köpa vatten på plastflaska. När den värms upp av solljus eller i en mikrovågsugn frigörs kemikalier som kan vara toxiska.