Nikita Zeiloth, digital innehållsproducent på Naturvetarna.
När Nikita står framför ett fullsatt rum med studenter är det svårt att ana att hennes engagemang började i något helt annat än styrka. I sin föreläsning berättar hon modigt om sina år med psykisk ohälsa och hur vägen tillbaka blev startskottet för hennes drivkraft idag.
– Jag vet hur det känns att tappa bort sig själv. Jag vet hur destruktiva tankar kan forma ens liv. Men jag vet också att man kan ta sig igenom det och komma ut starkare, säger Nikita Zeiloth, digital innehållsproducent på Naturvetarna.
För henne handlar föreläsningen inte om att berätta en mörk historia utan om att visa på att det går att vända en destruktivitet till en kompetens. Att sårbarhet kan bli en styrka och att hållbarhet måste börja inifrån.
Att möta studenter där de står
Det är ingen slump att hon riktar föreläsningen till studenter. Det var när hon var ute på mässor och mötte naturvetarstudenter som hon såg ett behov att prata kring dessa frågor.
– Många jag möter har orimligt höga krav på sig själva. Det är som att de ska prestera i varje del av sitt liv, inte bara i studierna. Men jag ser också hur samhällets krav påverkar. Ett orimligt ideal och synen av ”det perfekta livet” har fått många att fasta i en ond spiral av jämförelse.
Nikita berättar vidare att hon själv hade önskat att någon sa till henne när hon studerade att hennes värde inte satt i hur hon presterade.
– Tänk om någon, där och då, hade fått mig att förstå att det inte var mina prestationer som gjorde mig värdefull. Det hade gjort mig mindre stressad och mindre självkritisk.
Hon talar också om vikten av att inte bränna ut sig redan under studietiden, och delar därför med sig av verktyg och tips till studenterna om hur de kan bli personligt hållbara.
– Vi pratar mycket om hållbarhet i arbetslivet - om arbetsmiljö, balans och gränssättning. Men enligt mig måste vi börja tidigare så och något som ska byggas redan under studietiden. För vad händer om våra studenter går in i väggen innan dom ens har tagit klivet ut på arbetsmarknaden?
Från självförakt till självkärlek
I föreläsningen berättar Nikita om åren då hennes destruktiva tankar gick så långt att hon blev svårt sjuk i en ätstörning. Men det är inte sjukdomen i sig hon vill att publiken ska minnas – utan vägen tillbaka, verktygen och perspektiven.
– Under en väldigt lång tid gjorde jag allt för att hata mig själv. Idag vet jag att samma intensitet kan användas på ett annat sätt. Jag vet att man kan träna sin hjärna till att välja bättre tankar, att gränssättning stärker ens självkänsla och att man med små medel kan skapa en hållbar vardag.
Därför återkommer hon till en central tanke flera gånger under föreläsningen.
– Du kan påverka hur du mår. Det är inte ditt fel att du mår dåligt – men det är ditt ansvar att ta hand om dig själv. För livet kommer ge dig prövningar och du måste stärka dig själv för att inte gå sönder helt när de väl kommer.
Återhämtning är inte en lyx – det är en livsnödvändighet
Många studenter hon har mött genom åren har visats sig bära på samma känslor som hon en gång hade. Prestationsångest, självkritiska tankar och en negativ spiral av att jämföra sig med andra på sociala medier.
– Samhället vill inte att vi ska vara nöjda med oss själva, för då gynnar vi samhället genom konsumtion. Vår hjärna är inte bygga för den digitaliserade värld vi lever i. Vi förväntas prestera som maskiner men känna som människor. Den ekvationen går inte ihop.
Därför vill Nikita att man ska lämna hennes föreläsning med en verktygslåda för ett mer hållbart liv. Hon lyfter allt från att hantera stress, bryta jämförelsetankar och delar med sig av hur man kan förändra sin inre röst. Men understryker gång på gång vikten av att tala om det som känns och att våga be om hjälp innan batteriet är slut.
– Vi är så duktiga på att ladda våra mobiler innan de dör. Men varför har vi så svårt att ladda oss själva innan vår kraft tar slut? Ibland önskar jag att vi hade ett batteri i pannan och när batteriet börjar bli gult så laddar vi oss själva.
”Det hade sparat mig så mycket smärta”
Mot slutet av intervjun återkommer Nikita till sitt varför. Att hon vill att varje student ska förstå att deras värde aldrig sitter i deras prestationer. Att de inte är sina misslyckanden eller sina betyg.
– Jag föreläser om det här för att jag vet hur avgörande det är att förstå sin egen hjärna, sina känslor och sina mönster. Jag önskar att någon hade lärt mig det när jag var ung för det hade sparat mig så mycket smärta.
En sista hälsning till studenterna
När jag frågar vad hon allra mest vill att studenterna ska ta med sig svarar hon:
– Att de duger. Att livet inte är en tävling och att det är ok att vara ett pågående projekt. Hela livet är till för att utmanas och utvecklas. Men det handlar om att ta hand om sin mentala hållbarhet lika seriöst som sina studier.
Text: Ellinor Löwenborg