Varje dag exponeras vi för kemikalier i vår omgivning – i luften vi andas, maten vi äter och produkterna vi använder. Vissa av dessa ämnen kan öka risken för cancer. En toxikologs arbete handlar i stor utsträckning om att förstå och förebygga dessa risker. Men hur går det till?
– Genom att utsätta celler i laboratoriemiljö för olika kemikalier identifieras skador på DNA och kartlägger vilka ämnen som utgör en potentiell cancerrisk, förklarar Kristian Dreij, forskare i toxikologi vid Karolinska Institutet.
Mekanismen bakom cancerframkallande kemikalier handlar ofta om skador på vårt genetiska material. En central mekanism är att kemikalierna skadar vårt DNA. Det kan handla om strängbrott eller att kemikalier reagerar med DNA.
– Sådana förändringar kan leda till att cellernas normala funktion rubbas – till exempel genom okontrollerad celldelning, vilket är ett tidigt steg i cancerutveckling.
Föroreningar i luft, vatten och livsmedel
Att tobaksrök, UV-strålning eller högt alkoholintag innebär risker för hälsan vet de flesta. Men det finns kemikalier som är svårare att undvika, till exempel föroreningar i luft, vatten och livsmedel.
– Ett komplement till de utsläppskrav som finns för nya fordon inför en del svenska kommuner miljözoner för att begränsa vilken typ av fordon som får köra var för att ytterligare förbättra luftkvaliteten i stadsmiljöer och minska risken för hälsopåverkan. Här är toxikologens arbete avgörande för att ta fram nya resultat från forskning, säger Kristian Dreij.
Miljöföroreningar och cancerutveckling
Kristian Dreij är i grunden toxikolog med en magisterexamen i toxikologi från magisterprogrammet vid Karolinska Institutet. Efter sin magisterexamen fortsatte han som doktorand och forskade inom basal cancerforskning. Redan under sin kandidatutbildning blev han intresserad av hur miljöföroreningar kan orsaka skador på DNA och därigenom bidra till utvecklingen av cancer.
Idag är Kristian forskargruppsledare vid Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet. Han driver en forskargrupp med huvudsaklig inriktning på cancerforskning, särskilt hur miljöföroreningar – både enskilda ämnen och komplexa blandningar – kan initiera DNA-skador och starta cancerutveckling. Utöver forskningen är han också engagerad som lärare vid samma institution där han själv utbildades.
Forskning som leder till förändring
Resultaten från Kristians forskargrupp publiceras främst genom vetenskapliga publikationer, sen är det upp till myndigheter att skapa nya riktlinjer och regler för att skydda allmänheten.
– Jag har också varit involverad i uppdrag från till exempel Naturvårdsverket.
Genom förbättrade populationsstudier och experimentella modeller blir bedömningarna mer precisa och möjligheterna att förebygga cancer större.
– Vi utvecklar ny metodik för att kunna förutse om ett ämne innebär cancerrisk. Då gäller det även att undersöka cocktaileffekter, som innebär oförutsägbara resultat av kemikalieblandningar.
Framtidens lösningar kräver samverkan
Frågan om vilken forskning som är mest lovande är svår att besvara – men enligt Kristian är kombinationen av olika forskningsspår nyckeln till framsteg.
– Störst potential har forskning som kombinerar kunskaper och kan se helheten, avslutar han.