Tack vare klickkemin kan stabila molekyler byggas upp utan spill. Det har banat väg för nya läkemedel och material. Forskaren Bengt Nordén tar hjälp av klickkemin för att bygga en DNA-dator.
Publicerad:
Alla har väl upplevt känslan när saker klickar i varandra och sitter som berg, som när man lägger golv. Ungefär så funkar det som har gett årets Nobelpris i kemi, där molekyler klickar i varandra och skapar nya stabila strukturer.
Det är ett välförtjänt och bra pris. Visst är det ändå lite överraskande att någon får Nobelpris två gånger då det finns så många som förtjänar priset, säger Bengt Nordén, professor i fysikalisk kemi vid Chalmers.
Funkar i vatten
Han förklarar att det fantastiska med klickkemi är att utbytet är så högt. Det blir inget spill, utan slutprodukten blir hundraprocentig. Ännu en fördel är att reaktionen fungerar i vatten, vilket gör den användbar i biokemiska system.
Klickkemin har inte gjort så mycket väsen av sig sedan upptäckten av Barry Sharpless i början 2000-talet. Detta trots att tekniken har varit avgörande i utvecklingen av nya läkemedel, DNA-analys och när nya material ska tas fram. Tillämpningarna tog fart på allvar när koppar började användas som katalysator.
En av de tre pristagarna, Carolyn Bertozzi, har tagit klickkemin ett steg vidare och fört in den i levande celler utan att använda koppar. I så kallade bioortogonala reaktioner har mer träffsäkra läkemedel mot cancer tagits fram, och som nu testas i kliniska prövningar.
Bygger om DNA
Bengt Nordén har haft hjälp av klickkemin i sin forskning, där han har kopplat ihop bitar av DNA för att få tvådimensionella i nätverk av hexagoner där DNA-sekvensen kodar för var olika komponenter ska sitta.
En poäng med det är att komma ner i storlek i elektroniska komponenter på nanonivå.
Hur stort kan det här bli?
Bara fantasin sätter gränserna, där alla möjliga molekyler kan sättas ihop. Jag jobbar själv i ett projekt där vi bygger en dator med flera informationslager som består av DNA.
Hur kan en DNA-dator komma till nytta?
Den kan användas när vanliga datorer inte räcker till, eller tar för lång tid. Det kan handla om att lägga upp en plan för alla start- och landningstider för allt flyg i Europa och andra typer av komplexa skeenden.
Här kommer även förra årets Nobelpris i kemi in i bilden, då gensaxen används för att modifiera DNA-sekvenserna i DNA-datorn.
Här är pristagarna:
Carolyn R. Bertozzi, född 1966 (55 år) i USA. Fil.dr 1993 vid UC Berkeley, CA, USA. Anne T. och Robert M. Bass Professor vid Stanford University, CA, USA.
Morten Meldal, född 1954 (68 år) i Danmark. Fil.dr 1986 vid Danmarks Tekniske Universitet, Lyngby, Danmark. Professor vid Københavns universitet, Danmark.
K. Barry Sharpless, född 1941 (81 år) i Philadelphia, PA, USA. Fil.dr 1968 vid Stanford University, CA, USA. W. M. Keck Professor vid Scripps Research, La Jolla, CA, USA.
Prissumma: 10 miljoner svenska kronor, delas lika mellan pristagarna.
Palle Liljebäck
chefredaktör
