Krönika: Hur ska vi ha det i skogen?

Att beträda ett nytt hygge är lättare sagt än gjort. Djupa hjulspår fyllda med vatten, grenar och kvistar huller om buller får mig att backa. Å andra sidan öppnas landskapet upp och ger nya utsikter. Älgen som man tidigare bara hörde knak och brak ifrån visar sig i hela sin mäktighet.

Om några år växer här hallon som ger en väldoft över hygget och fyllda bärhinkar. Om inte skogen är allt för tät kommer blåbär och lingon att frodas några år senare. Hjulspåren har vuxit igen och är inte längre lika iögonfallande.

Under den här perioden läcker skogen - eller bristen på skog - koldioxid. Grenar, kvistar och markens förna förmultnar, samtidigt som tillväxten av biomassa är liten. Men ganska snabbt därefter ökar tillväxten och inlagringen av koldioxid blir större ända fram till avverkning runt 70-100 år senare, beroende på var i landet vi befinner oss.

Den typen av skogsbruk ger också det största ekonomiska nettot i form av plank, pappersmassa, biobränsle och nya produkter som kan ersätta fossila råvaror.

Men hade det inte varit bättre för klimatet att låta skogen stå obrukad? Ja, till en början, men efter en tid uppstår en balans av tillväxt och biologisk nedbrytning, vilket gör att nästan ingen nettoökning av inlagring av koldioxid sker, enligt forskningsinstitutet Skogforsk.

Samma institut visar att virkesproduktionen skulle minska med 20 procent om all skog i Sverige skulle brukas hyggesfritt. Det skulle i sin tur innebära att betydligt mindre koldioxid binds in i biomassan. Det bortfallet motsvarar två tredjedelar av Sveriges bruttoutsläpp av koldioxid.

Hög tillväxt i skogen är alltså bra för både klimatet och det svenska välståndet. I andra vågskålen ligger trivsel, naturvärden och mer biologisk mångfald, som ett hyggesfritt skogsbruk med lägre tillväxt skapar.

Ännu mer av den varan får man i skogar som inte brukas alls. Därför är det rimligt att skogar med höga skyddsvärden tas ur produktion, vilket görs i dag. Den arealen motsvarar 8,7 procent av den totala skogsmarken, varav 6 procent klassas som produktiv. Att utöka skyddet av den fjällnära skogen, som skogsutredningen föreslår, ger plusvärden.

För övrigt är det en myt att Sveriges skog håller på att ta slut. Tillväxten varje år är större än avverkningen, vilket gör att virkesförrådet hela tiden ökar. Det tillsammans med ökat träbyggande är klimatets bästa vän.

Sedan vore det klädsamt av skogsägarna att inte anlägga så stora kalhyggen. Det retar upp folk och ger minuspoäng i opinionen. Då spelar det ingen roll hur mycket död ved, högstubbar, boträd för fåglar och annat de sparar för att få virket miljöcertifierat.