Många studenter mår dåligt, fast i en omöjlig sits utan att veta vad de ska ta sig till. Det är dags att kanalisera vår ångest till en kraft för förändring.
Publicerad:
Du lägger över hälften av studiemedlet på hyran för en andrahandslägenhet utan att veta vart du ska ta vägen om tre månader, men vad är alternativet?
Du kuggar en tenta efter en influensa och riskerar att förlora hela din inkomst om du inte spikar nästa kurs, men vad är alternativet?
Du mår allt sämre men när du söker hjälp finns det ingen du kan prata med utan det som erbjuds är ett recept på antidepressiva, men vad är alternativet?
Samtidigt känner du en press på dig att göra något åt ditt liv, din lycka och din hälsa. Till och med samhällsutvecklingen och klimatet är i dina händer som individ. Men vad ska du göra då det inte finns några alternativ?
Unga 16–24 år är den åldersgrupp där störst andel rapporterar psykiska besvär och suicidtankar, enligt Folkhälsomyndigheten. Det är lätt att känna hopplöshet när man stressar igenom studierna för att få börja bränna ut sig i arbetslivet. Det är lätt att känna sig ensam och hata sig själv i ens maktlöshet. Men det är inte ditt fel, du är inte trasig och därför utan värde och du är inte ensam heller.
I sagan Stadsmusikanterna från Bremen rymmer fyra trötta och slitna djur eftersom bonden, som inte längre har nytta av dem, tänkt slakta djuren. Den gamla åsnan är först ut och möter en trött jakthund. Följ med och bli stadsmusikant du också, säger åsnan och hunden hakar på.
De övertalar sedan katten och tuppen att också följa med och bli stadsmusikanter. Vad har de att förlora på att försöka bli musikanter i Bremen istället? Som P.O. Enquist skriver om sagan: Det erbjuds alltid något bättre än döden.
Naturvetarnas studentråd kommer i år jobba för att lyfta studenters psykiska ohälsa, att kanalisera vår ångest och oro till en kraft för förändring.
Jag sökte mig till studentrådet då jag inte tror att höga hyror eller byråkratin som kontrollerar vår inkomst styrs av naturlagarna. Jag vet att vi kan få ett bättre liv än det som erbjuds oss.
Det kanske låter naivt, men vad har vi att förlora på att försöka bli musikanter istället?
Krönika av: Daniel Nord, ordförande för Naturvetarnas studentråds styrelse