Den 1 juni trampar jag ut till Naturvetarna för min första arbetsdag som förhandlingschef/avdelningschef. Solen skiner, det är den första riktigt varma dagen på sommaren och trädgårdssångaren kvittrar nöjt i träden utanför huset. Det är något som jag inte är van vid från min förra arbetsplats på Ledarna mitt på bullriga Fridhemsplan. Jag har nu en dryg halvtimma åt vardera håll på cykeln, så vardagsmotionen är, så att säga, fixad.
Publicerad:
Vid det här laget har nu människor i Stockholm återgått till att röra sig precis som vanligt på stan; lika mycket bilar - och framförallt lika mycket cyklister. På väg mot Nacka, en tidig morgon, möter jag en svärm av cyklister, som gärna även lånar andra sidan av vägbana för en och annan gastkramande omkörning. Att hålla avstånden är därför inte helt lätt, man får helt enkelt förlita sig på vinden.
Även på Naturvetarnas kansli jobbar man i huvudsak på distans, men som nyanställd, och i behov av arbetsredskap, har jag lite dispens. Dagen inleds med ett personalmöte - på Teams såklart. Vi får veta att vi måste fortsätta jobba på distans ännu en tid, även om nu många är bra trötta på det och istället längtar efter att tjata lite avtalsfrågor med en kollega, över en kopp kaffe. Vi får också höra att LAS-utredningen denna måndag överlämnas till arbetsmarknadsministern och att det säkert blir en del uppståndelse runt detta de kommande dagarna. Därefter väntar en förmodad remissrunda. Även om allt i utredningen kanske inte kommer att genomföras så kommer den hur som helst påverka LO, Svenskt Näringsliv och PTKs fortsatta förhandlingar.
Mitt i mötet kör Palle och Nikita en variant på sin uppskattade podd - med vinjett och allt – och jag hamnar i heta stolen under fem minuter. Vad har jag för relation till Naturvetarna och varför vill jag jobba här? Jag är ju själv naturvetare - ända sedan jag som liten såg på tv-serien I vår herres hage och drömde om att bli veterinär, men istället blev Agronomekonom, inklusive det praktiska året på naturbruksgymnasium och arbete på en mjölk, gris- och växtodlingsgård i Halland. Är jag en mjuk eller hård förhandlare? Hård, fick det bli. Något annan går ju inte att säga första dagen på jobbet, eller hur? Stad eller land? Land, så klart! Född på en gård i Hållsta, utanför Eskilstuna, så vet jag hur värdefull naturen och miljön är för oss alla och hur bra jag mår när jag får vistas i den.
Efter lunch fick jag lära mig hårdvaran på jobbet; hitta i huset, kopiatorn, postlådan, larma av/på och framförallt – vem man ska hålla sig på god fot med; killen i källaren! Under tiden hade jag missat början på ännu ett möte på Teams - och ca 15 mejl i min tidigare helt tomma inbox. Funderar lite över mitt tackmejl till min förra organisation och hur jag lyfte fram värdet av att alltid hålla ett öra mot rälsen. Att alltid höra medlemmarnas röst tydligt och driva den framåt, mot visionen. Här har du som förtroendevald/företrädare så klart en väldigt viktig roll också; både att företräda naturvetarna utåt, men också att förmedla viktiga tankar till oss på kansliet. Det är så vi blir en helhet och skapar mest medlemsnytta.
Inser att dagen har gått väldigt fort, precis som livet i övrigt, och att det är dags att cykla tillbaka mot stan – över Danvikstull och broarna i Gamla Stan. Någonstans däremellan börjar jag nynna på Orups sång med liknande text, och ser fram emot att imorgon är ny en dag.
Madeleine Warghusen
förhandlingschef/avdelningschef