En kompis till mig skulle avsluta sin kurs med en digital utställning i videomötesprogrammet Zoom. Tanken var att han öppnade sitt "zoom room" och bjöd in lärare och klasskamrater till att titta på hans arbete.
Publicerad:
Efter att läraren hade varit förbi spenderade han 40 minuter ensam i sitt zoom room, stirrandes på sig själv på skärmen i väntan på besökare som aldrig dök upp. Någon hade inte tänkt hela vägen, hur skulle eleverna vara i sitt eget mötesrum hela tiden och samtidigt besöka andras?
Jag kan inte sluta tänka på bilden av honom sittandes ensam framför datorn, då det känns som att den bilden fångar hur våren har varit. Ensamt, lite förvirrat, framför en skärm utan kontakt med folk i samma sits. Motivationen har varit otroligt låg och jag trodde länge att bara jag kände så. Att jag helt enkelt inte var tillräckligt bra.
Lärarna har säkert gjort sitt bästa för att få plötsliga distanskurser att funka, men det har såklart ändå uppstått problem. Saker som fungerat vid salsundervisning går inte alltid att överföra till distansundervisning och behovet av tydlig kommunikation blir nästan oändligt mycket större.
Tack och lov har min klass via en grupp på Facebook kunnat organisera oss när vi tyckt att saker inte funkat. Jag har känt mig mindre ensam av att veta att andra kämpar med samma problem som jag. Att jag inte är konstig som har låg motivation, koncentrationssvårigheter och är frustrerad. Det är tvärtom väldigt vanligt.
Jag hoppas du som läser inte varit helt isolerad och att ni som klass kunnat stötta varandra när det behövts. Genom att jobba tillsammans syr vi ihop en del av den sociala väv som slits sönder av att vi isoleras som individer.
Det var en lättnad när beskedet kom att universiteten kan öppna till hösten igen. Men jag vågar inte helt slappna av än. Inte bara för att det är svårt att förutsäga virusets framfart, utan även för att universiteten kan se mer distansstudier i framtiden som ett sätt att spara pengar på.
Vi måste stötta varandra och kämpa för att våra utbildningar ska hålla hög kvalitet men även kännas meningsfulla. Det kan vara så enkelt som skapa en Facebook-grupp för klassen eller ordna ett upprop bland kurskamraterna. Annars är risken att vi även i framtiden kommer sitta ensamma i ett zoom room utan klasskamrater att stötta oss när vi behöver det.
Text: Daniel Nord, ordförande i Naturvetarnas studentråd