Island är bäst i Europa på förnybar energi. Ön producerar fem gånger så mycket elektricitet som behövs. Mellan de snötäckta bergen växer bananer, vildapelsiner och kaffebönor – året om.
Publicerad:
Hekla, Katla och Eyjafjallajökull. På Island finns hundratals vulkaner. Ungefär vart femte år sker ett utbrott. Islänningarna måste då evakuera sina hem innan den glödheta lavan kommer för nära. Att bosätta sig på en ö som när som helst kan förvandlas till aska kan tyckas onödigt riskabelt, men det finns också fördelar.
I den lilla byn Hveragerði, strax öster om Reykjavik, bolmar och ryker det ständigt från varma källor och sprickor i marken. Området är ett av Islands mest geotermiskt aktiva. Här har invånarna dragit nytta av den heta berggrunden och byggt mängder av växthus. På vissa gator är växthusen fler än bostadshusen.
Tropisk värme
Guðríður Helgadóttir är forskare och föreståndare för Islands lantbruksuniversitet i Hveragerði. Utomhus snöar det, men när hon öppnar växthusdörren slår den tropiska värmen emot oss och vi kliver rakt in i en klargrön banandjungel. De omogna bananklasarna avlöser varandra. Högt uppe i taket skymtar vi apelsiner och en bit bort är både fikon och kaktusfikon redo att skördas. Luftfuktigheten är hög och termometern visar 21 grader.
– Det här är lite oväntat Europas näst största bananplantage. Bara Kanarieöarna är större, säger Guðríður Helgadóttir.
Allt började med de allra första växthusen på 1930-talet. Odlarna hade aldrig tidigare testat att odla i växthus och hade ingen aning om vad som skulle funka och inte. Eftersom islänningarna importerar stora mängder bananer var det naturligt att testa att odla egna. Man hoppades på att bli självförsörjande på banan och testade också citrusfrukter och vindruvor.
Svårare än väntat
Det skulle visa sig vara lite svårare än väntat. De långa vintrarna gjorde att det tog alldeles för lång tid för varje bananträd att bära frukt. Odlarna kom successivt fram till att tomater och gurka var betydligt mer lönsamt än exotiska frukter. Bananplanta efter bananplanta donerades då till lantbruksuniversitetet.
Inne i växthuset växer nu dvärgbanan alldeles intill blå banan. De sistnämnda är blå ända tills de mognar. Då ändrar de plötsligt färg och blir klargula. Här finns också sorter som varken Guðríður Helgadóttir eller kollegan Elías Óskarsson vet namnet på. Elías Óskarsson har tidigare jobbat som miljöchef i byn, men är nu anställd av universitetet för att ansvara för växthusen. En hel del frukt blir det i alla fall. Inne i bananhuset skördas ett ton bananer varje år.
– Men det hade aldrig gått utan gratis värme. Vi har tillstånd av myndigheterna att använda den geotermiska energin i marken för att värma upp våra växthus. Vi betalar för el som alla andra, men inte för värmen, säger Guðríður Helgadóttir.
Geotermisk energi
Runt om i hela växthuset kryllar det av vattenledningar. De är skållheta och lite rostiga. Vattenångan från berggrunden leds in i rörsystemet och värmer på så sätt upp växthusen. Just i dag är ångan 120 grader varm.
– Vi styr värmen med en dator. Det regleras ungefär som ett badkar eller en dusch. Man kyler ner ångan med kallt vatten, säger Elías Óskarsson.
Den så kallade geotermiska energin används inte bara för att värma upp växthus. I Hveragerði drivs också byns badhus med energi från jordens inre. Det finns också restauranger som använder den heta ångan för att laga mat och ett mikrobryggeri som gör öl av den billiga energin.
Fångar upp koldioxid
I dag är Island ett av de länder i världen som producerar allra mest förnybar energi. Sedan 1970-talet har man ställt om energiförbrukningen från kol och olja till vattenkraft, vindkraft och geotermisk energi. På ön produceras fem gånger så mycket elektricitet som behövs.
Orkuveita Reykjavíkur är Islands största energibolag. Ólöf Snæhólm Baldursdóttir konstaterar att man ligger långt fram när det gäller grön energi:
– Nittionio procent av hushållen värms upp av förnybara energikällor. Geotermisk energi och vattenkraft står för den största delen, säger hon.
Faktum är att många länder ser Island som en ledare i hållbar utveckling. Här finns också världens allra första anläggning för negativa koldioxidutsläpp. Klimatforskarna är överens om att världens koldioxidutsläpp måste minska. Med den nya anläggningen kunde man första gången fånga upp koldioxid från atmosfären – i stället för att släppa ut. Växthusgaserna binds som sten i marken och satsningen skapade rubriker över hela världen.
Fortfarande finns dock en del kvar att göra. Av den totala energiförbrukningen kommer mer än två tredjedelar från förnybar energi. Den sista tredjedelen utgörs av importerade fossila bränslen till motorfordon och fiskebåtar. På sikt räknar man med att hitta gröna alternativ och det pågår en hel del forskning på området.
Bitter apelsin
Tillbaka i Hveragerði snöar det fortfarande. Samtidigt balanserar Elías Óskarsson på en stege i jakt på en apelsin.
– Jag vet inte hur de gör i Spanien när de skördar för de är väldigt svåra att dra loss. Det här är en väldigt speciell sorts apelsin. En bitter apelsin! De är inte så goda, men för matlagning och bakning passar de perfekt. Till marmelad och så. Vill ni smaka? frågar han.
Det är lite overkligt att det går att odla både apelsiner och bananer på Island, men att det är för kallt för vanliga sädesslag som exempelvis vete. Bara någon minut senare håller Elías Óskarsson upp vad som ser ut som en klementin. Den lilla citrusfrukten smakar som en kombination av apelsin, blodapelsin och citron. Det är sött, bittert och surt på en och samma gång.
Snart kakao
Guðríður Helgadóttir berättar att de med jämna mellanrum säljer kaffe från växthuset. Då får hela universitetet hjälpa till att skörda och skala kaffebönor. På sikt hoppas de också på att kunna göra egen choklad, men kakaoplantorna är bara fem år gamla och har inte börjat ge frukt än. Allt i växthuset odlas ekologiskt. Även studenterna som utbildar sig inom grönsaksodling måste jobba med ekologiska metoder.
– Vi har tur som har den geotermiska energin. Den är grön och bra, men som med alla resurser måste vi vara försiktiga så att vi inte tar för mycket. Det finns alltid en risk att människor blir för giriga, säger hon.
Text: Anna Liljemalm