Vi ställde frågan om den extrema värmen och torkan till professor Hans Linderholm vid Göteborgs universitet. Han forskar på klimatförändringar i Europa från de senaste tvåtusen åren till de kommande hundra åren.
Publicerad:
Det är svårt, men inte omöjligt, att relatera en enskild väderhändelse till den pågående klimatförändringen. Vädret under maj, juni och halva juli i år är dock vad vi förväntar oss i ett varmare klimat. Medeltemperaturen i maj, som var mellan 3 och 6 grader över normalvärdet med de högsta avvikelserna i söder, motsvarar temperaturer som klimatmodeller visar på som normala i mitten av detta århundrade om vi inte gör något åt klimatförändringen.
Eftersom klimatet även varierar naturligt, till exempel från år till år, så kommer motsvarande exceptionella temperaturavvikelser även att förekomma i framtiden. Man kan fundera på hur en maj månad med runt 10 grader över dagens medeltemperatur skulle påverka oss.
Vad var det då som orsakade det stationära högtrycket i maj och stora delar av juni och halva juli? I mötet mellan kalla polära och varma subtropiska luftmassor bildas starka vindar på cirka en kilometers höjd i atmosfären. Dessa vindar, som kallas jetströmmar, blåser från väster mot öster och styr vädret vid marken. Jetströmmarna slingrar sig i vågiga band runt jorden, och om jetströmmarna rör sig snabbt har vågorna oftast liten amplitud (våghöjd) och vädret blir varierande, och tvärtom om de rör sig långsamt.
I sommar har jetströmmen en stor amplitud med en våg runt Skandinavien vilket möjliggör bildandet av ett stationärt högtryck som blockerar lågtrycken från Nordatlanten och styr bort dem mot norr och tillät varma luftmassor från söder att nå in över Sverige. Då jorden blir varmare kommer kontrasten mellan kalla polära och varma tropiska områdena att minska vilket påverkar jetströmmarna genom att de blir långsammare, och vågigare. Det gör att vi alltså kan förvänta oss liknande väderhändelser i framtiden.
Palle Liljebäck
chefredaktör
