I mitten av 1980-talet kom den första vetenskapliga artikeln om att växter kunde genmodifieras. Många trodde att tekniken skulle bli en revolution – men succén uteblev.
Publicerad:
När tekniken kom utvecklades den snabbt och det var lätt att få forskningsmedel. Idag, 30 år senare, är läget annorlunda.
– Ja, det är helt dött nu. I EU får nästan inga genmodifierade växter odlas och inga forskare får pengar för att utveckla växterna, berättar Sten Stymne, som är Professor emeritus i växtförädling vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Tio år efter genombrottet slog bromsarna till i Europa. Det berodde dels på att det saknades en gemensam EU-lagstiftning, dels på att miljörörelsen började protestera mot tekniken. Det smittade av sig hos politikerna.
– De färgades av strömningarna. En del medlemsländer blockerade att nya genmodifierade sorter godkändes och till slut drog EU in alla forskningspengar för utveckling av grödorna, förklarar Sten Stymne.
Idag produceras GMO till största delen i USA och Sydamerika. Sten Stymne tycker att vändningen i EU var negativ, eftersom tekniken har många fördelar.
– Jag har till exempel själv utvecklat raps med fettsyror, speciellt lämpade för foder i fiskodlingar. Idag dammsuger man havet på småfisk för att ta fram dessa fettsyror, men med GMO-växter slipper man rubba havets ekosystem.
Vad är GMO?
I en genmodifierad organism (GMO) har arvsmassan ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt. Tekniken används till exempel för att grödor ska tåla bekämpningsmedel eller bli resistenta mot sjukdomar och skadeinsekter.
Text: Josefine Hallgren
Detta är en av artiklarna i serien Forskning som inte blev av.
Det finns vetenskapsmän som för alltid satt avtryck i vår historia och det finns forskning som förändrat vår värld. Och sedan finns det forskning som kanske kunde gjort det, om den fått chansen. Här hittar du alla artiklar:
Forskning om kvinnors sjukdomar en bristvara
Radoncentrum kunde gett bättre hälsa
Så kan mer forskning komma till nytta
Mer skolforskning skulle stärka eleverna
