Än så länge är det bättre att dricka kranvatten än vatten på flaska, i alla fall i Sverige. Men mer kunskap och kompetens behövs för att säkra vattenkvaliteten för framtiden.
Publicerad:
Lutz Ahrens, docent i organisk miljökemi vid Institutionen för vatten och miljö vid SLU i Uppsala, tar en klunk te bryggd på Uppsalas kranvatten. Enligt honom finns det stor anledning att forska om föroreningar med syntetiska kemikalier, som läkemedel, flamskyddsmedel eller insektsgifter i dricksvatten.
– De miljöföroreningar vi känner till är egentligen bara toppen av ett isberg. Därför är en viktig del av min forskning att identifiera och karakterisera syntetiska kemikalier som finns i dricksvatten och som kan vara farliga för människan eller miljön, berättar Lutz Ahrens.
Han betonar samtidigt att det inte finns anledning till att överdramatisera eventuella faror. Mycket viktigare är att bygga upp en medvetenhet och fylla de stora kunskapsluckorna om miljöföroreningar med syntetiska kemikalier.
– Vi behöver också tänka på framtiden och vara förberedda ifall det skulle ske en olycka som leder till utsläpp av kemikalier eller andra ämnen. Vi vill helst kunna bibehålla dricksvattnets kvalitet.
Brandskum gäckar
Ett exempel på en sådan miljöförorening är så kallade perfluorerade alkylsyror, PFAS (se faktaruta). Det är en grupp av kemikalier som används bland annat i brandskum och impregnering av vattenavvisande textilier. I Uppsala upptäcktes att ett antal grundvattenbrunnar i närheten av Ärna militärflygplats var förorenade.
– Där har man haft mycket brandövningar och PFAS har läckt ut till vattenmiljön den vägen. Samma fenomen har observerats på liknande ställen i Sverige, till exempel på Arlanda och på militärflygplatsen i Ronneby, berättar Lutz Ahrens.
Det är redan känt att PFAS tas upp i näringskedjan och att substanserna har en lång halveringstid. Hur farligt det är för människa och miljö vet man däremot mindre om och det är också svårare att studera.
– Om det är en cancerframkallande eller hormonstörande substans skulle det potentiellt räcka med ganska låga doser för att utgöra en hälsofara. Men vi vet alldeles för lite och det är svårt att säga vad som i slutändan orsakar en sjukdom. En människa exponeras för många kemikalier under en livstid, påpekar Lutz Ahrens.
Dyr rening
I Uppsala har nivåerna av de 11 PFAS-ämnen som ingår i riktvärdet för dricksvatten överstigit gränsen på 90 nanogram per liter i vissa grundvattenbrunnar, och därför måste vattnet nu renas med filtrering genom aktivt kol. Detta sker i dricksvattenanläggningarna; vattnet får flöda genom ett tjockt lager av kol i form av granulat som har en hög absorptionsyta och kan suga åt sig miljöföroreningar. Inte bara PFAS utan även andra substanser som läkemedel. När filtret är mättat måste det regenereras.
– Det är en kostsam behandling av vattnet, och därför jobbar vi på att ta fram andra reningsmetoder. Bland annat jobbar vi med ett membran som vi snart ska testa i en pilotstudie i samarbete med Uppsala Vatten, berättar Lutz Ahrens.
Andra möjliga upptagningstekniker är att använda växter som kan ta upp PFAS ur jorden. Växterna kan sedan användas för framställning av biobränsle och kemikalierna tas därmed bort ur det kontaminerade området.
– Vi provar olika strategier på labbet, och om det verkar lovande gör vi pilotstudier för att se hur det fungerar i praktiken. Efter det kan vi förhoppningsvis tillämpa de nya teknikerna i större skala.
En sådan pilotstudie i fält handlar om att behandla kontaminerade områden, så kallade hotspots, med aktivt kol för att fixera föroreningar med PFAS i jorden innan det kan läcka ut i grundvattnet.
– Tanken är att få föroreningar att stelna så att de stannar där de är.
Rent vatten för alla
De metoder som Lutz Ahrens och hans kollegor utvecklar ska helst kunna användas överallt i världen, även i utvecklingsländer.
– Man kan till exempel anpassa vattenrening med aktivt kol genom att sätta ett filter direkt på kranen. Det är ett billigare system som kan tillämpas var som helst, förklarar Lutz Ahrens.
Vatten på flaska är inte något bra alternativ enligt honom.
– Det vattnet kan innehålla samma föroreningar som kranvatten och plasten från plastflaskorna avger också ämnen. Dessutom måste man sedan ta hand om de tomma plastflaskorna.
Hitta det okända
I en annan del av projektet letar Lutz Ahrens och hans medarbetare efter kända och okända kemikalier i vattnet. Ett vattenprov på en liter från olika områden i Sverige koncentreras till en tusendels liter och analyseras sedan med hjälp av vätskekromatografi kopplat till en masspektrometer för att identifiera kända substanser eller för att hitta hittills okända substanser.
– De avancerade analysinstrumenten gör det möjligt för oss att mäta mycket låga halter – en halt som är likvärdig med en droppe av en kemikalie i en olympisk simbassäng, motsvarande 2 500 kubikmeter vatten. Eller att analysera tusentals kemikalier på en och samma gång. Detta öppnar upp för nya möjligheter för forskare att hitta nya kemiska hot i miljön, förklarar Lutz Ahrens.
Han skulle önska en mer noggrann övervakning av dricksvattnet så att man kan agera innan det är för sent. Även mer samstämmiga riktlinjer som tillämpas internationellt står på önskelistan. Till exempel omfattas i Sverige 11 olika PFAS-ämnen av riktvärdena, i Danmark 12, medan reglerna i vissa europeiska länder bara gäller en PFAS.
– Jag skulle också vilja se mer långsiktiga studier som undersöker utvecklingen av miljöföroreningarna. Vilka är kvar, vilka försvinner och vilka nya tillkommer? Vilka fler bör övervakas än de väldigt få som övervakas i dag? Det vet vi inte så mycket om och där finns det återigen stora kunskapsluckor, påpekar han.
Säkert dricksvatten
Lutz Ahrens har tillsammans med kollegor föreslagit att inrätta ett kompetenscentrum för kemiska hälsorisker i dricksvatten vid SLU i Uppsala för att tillgängliggöra och långsiktigt säkra kompetensen för svenska dricksvattenproducenter.
– Det vore bra att ha ett sådant kompetenscentrum vid ett universitet som kan uppdatera med ny forskning och nya metoder kontinuerligt. Säkert dricksvatten är en alltför angelägen fråga för att lämnas i ovisshet där man förlitar sig på kortsiktiga forskningsprojekt här och där.
Vad är PFAS
PFAS är en grupp av syntetiska kemikalier som används i industrin och produkter som till exempel förpackningar för mat, teflonbehandlade köksredskap, vatten–avvisande textilier och brandsläckningsskum.
Kunskap behövs om syntetiska kemikalier
Läkemedel, flamskyddsmedel eller insektsgifter, kan hamna i vårt dricksvatten och i växter, djur och människor. Så definieras miljöföroreningar:
- Persistent – kemikalien har en lång halveringstid och finns kvar i naturen länge.
- Bioaccumulative – kemikalien tas upp i näringskedjan och ansamlas i exempelvis växter, djur och människor.
- Toxiska – kemikalien är giftigt och farligt, för ekosystemet och/eller för hälsan.
Det finns stora kunskapsluckor om syntetiska kemikalier som leder till miljöföroreningar i dricksvatten. Lutz Ahrens forskning kretsar därför kring att fylla några av dessa luckor genom utveckling av nya analysmetoder för att kunna detektera hittills okända föroreningar, identifiera deras källor och undersöka förekomsten i miljön.
Text: Natalie von der Lehr
