Både havsörn och kungsörn har återkommit till Halland efter ett långt uppehåll. Nu finns fyra örnpar här, vilket gläder ornitologerna med Anders Wirdheim i spetsen.
Publicerad:
Örnarna är på god väg tillbaka. Främst är det havsörnen, som ansattes hårt av miljögifter från jordbruk och industri fram till 1970-talet. Värst drabbad var havsörnens reproduktionen, med ägg som gick sönder och foster som dog. Som minst fanns 50-60 par i Sverige. När förbudet mot DDT, kvicksilverpreparat och PCB kom, gick det bättre. Idag finns 800 havsörnspar i landet.
Kraftig ökning
Kungsörnen var tidigare hårt ansatt av jakt och förföljelse. Under 1990-talet fanns tio par i Skåne, och vid millennieskiftet tre par i Halland. Nu finns runt 600 kungsörnrevir i landet.
Alla örnar häckar inte varje år, vilket inte är så allvarligt då örnar kan bli ganska gamla.
– Vi känner till en kungsörnshona i Skåne som är 30 år och still going strong, säger Anders Wirdheim.
Idag är blyförgiftning en vanlig dödsorsak. Örnarna får i sig bly från ammunition i skadeskjutna byten och jaktrester.
Örnkoll med färger
De flesta örnungar ringmärks i boet. Ringarna har olika färger för varje år och även olika delar av landet. Dessutom har varje örn en unik siffer- och bokstavskombination som syns med kikare på 100 meters håll.
Båda örnarter, men framförallt den större havsörnen, äter självdöda djur.
Kungsörnen är mer atletiskt byggd, en rörlig och skicklig jägare.
– Jag brukar skoja om att i styrka och smidighet kan man jämföra havsörnen med boxaren Sonny Liston och kungsörnen med Muhammad Ali. Den förste verkde överlägsen på grund av sin storlek, men den mindre vann på smidighet.
Gris i pulka
Anders Wirdheim berättar att många ornitologer jobbar med inventering och ringmärkning. Så gott som ingen har det som heltidsyrke, utan det är ett ideellt arbete. Under 1970-talet när läget var som mest allvarligt jobbade ornitologerna också med att ge örnarna giftfri föda under vintern.
– Om en gris hade självdött, ringde bonden någon av oss. Vi hämtade grisen och skidade med grisen i pulka till örnarna. Förmodligen var det viktigt för överlevnaden hos ungfåglar, det blev som en avgiftning.
Idag utfodrar man endast i mindre skala, främst för att man vill kunna följa hur örnarna flyttar och rör sig.