Den lilla livsmedelsproduktion vi har nu i Sverige gör oss inte bara sårbara, utan skapar ett landskap med mer buskar och träd och mindre biologisk variation, skriver Jesper Broberg, förbundsdirektör vid Hushållningssällskapens förbund, i en krönika.
Publicerad:
För några veckor sedan vandrade jag på Sörmlandsleden. Den slingrar sig fram längs vägar och stigar, över åar och bäckar och längs sjöar och åkrar.
Det är en fantastisk vandring i ett rikt kulturlandskap. Man får se mycket och får tid att reflektera. Efter några timmar blev det dags för lunch. Vi hittade en fin plats med fantastisk utsikt ner mot vattnet.
Inga djur
När jag såg mig omkring märkte jag att vi hade satt oss mitt i en arbetsplats. Marken var röjd och rensad. Träd hade fällts, buskar kapats och skräpet forslats bort. Snyggt och prydligt.
Ängarna ner mot sjön såg ut som när marken har betats av djur. Men där fanns inga djur. Det någon hade gjort var att återskapa hagmark så som den såg ut för väldigt många år sedan.
Att det är betande djur, som kor, får och hästar som håller landskapet öppet är inte självklart längre. Att det ibland är människor som skapar det "naturliga" beteslandskapet är det inte alla som vet.
Vi får det landskap vi förtjänar
Ofta utförs detta arbete med någon form av bidrag eller som någon form av "beredskapsjobb". Jag tycker att det är problematiskt.
Är det rätt, långsiktigt och hållbart? Hur länge kan vi lägga pengar och resurser på att hålla landskapet vackert så att det ska passa in i vår bild av hur naturen ska se ut?
Vi har det landskap vi förtjänar. Den lilla livsmedelsproduktion vi har nu i Sverige gör oss inte bara sårbara, utan skapar ett landskap med mer buskar och träd och mindre biologisk variation. Det kompenserar vi nu med bidrag och arbete för människor som har svårt att ta sig in på den ordinarie arbetsmarknaden.
Tydligt samband
Hur vi äter och konsumerar får konsekvenser i naturen. Det vore bättre om mer av den mat vi äter är producerad i Sverige. Brasilianska kor håller inte det svenska landskapet öppet.
Naturvetarens kunniga läsare kan hjälpa till att förklara sambandet mellan vad vi stoppar i oss och det landskap vi har omkring oss. För så enkelt är det: landskapet speglar det du äter.