Kan vi städa upp dagens utsläpp av koldioxid i efterhand? Mathias Fridahl forskar om negativa utsläpp, globala klimatmål och förutsättningar för att omvandla scenarier till praktik. Han ser Sverige som ett potentiellt föregångsland inom lagring av bioenergi.
Publicerad:
Mathias Fridahl arbetar som klimatforskare vid Linköpings universitet och analytiker vid tankesmedjan Fores. I centrum för hans forskning står världens globala klimatmål och hur vi i praktiken ska kunna nå dem. Den ständiga frågan är hur mycket växthusgaser människan har råd att släppa ut.
– Det går att beskriva utsläppen av koldioxid som en budget. Den är väldigt liten men många vill spendera, säger Mathias Fridahl.
Dammsuger luften
Till grund för klimatmål på internationell nivå finns modeller och scenarier, framtagna av forskare i exempelvis Nederländerna och Österrike. Modellerna innehåller beräkningar på hur vi ska vända dagens trend av ökade utsläpp och leva upp till överenskomna avtal. En viktig del av scenarierna är så kallade negativa utsläpp.
– Negativa utsläpp handlar om att ”dammsuga” luften på koldioxid. Det vi släpper ut för mycket av nu ska vi alltså kunna städa upp sedan, förklarar Mathias Fridahl.
Flera typer av tekniker kan användas för att åstadkomma negativa utsläpp. Vanligast i internationella klimatscenarier är koldioxidlagring från biomassa, även kallat BECCS. Det innebär att utsläpp kan fångas in och lagras under jord. På så sätt binds koldioxid upp och halterna i luften minskar. Men många länder är tveksamma till lösningen.
– En enkätstudie vi har gjort bland FN-delegater visar att de prioriterar BECCS lågt. Representanter för fattiga länder hänvisar till bristande kunskap och kapacitet medan rikare länder förklarar det med dålig acceptans och avsaknad av styrmedel, säger Mathias Fridahl.
Tekniken finns
I Tyskland har anläggningar med liknande teknik tvingats stänga på grund av höga kostnader och protester från befolkningen. Mathias Fridahl konstaterar att dagens klimatmodeller inte tar tillräcklig hänsyn till politik och sociala frågor. Dessutom är det fortfarande osäkert om tekniken bakom negativa utsläpp skulle gå att applicera i global skala.
– Tekniken finns, det är inte science fiction. Men i scenarierna skalas formatet snabbt upp till en stor nivå. Samtidigt är det svårt att utan negativa utsläpp konstruera scenarion som når målen, säger Mathias Fridahl.
En annan metod för att åstadkomma negativa utsläpp är massiv återskogning. I motsats till den avskogning som nu sker på många platser handlar det om att plantera nya träd i områden som i dag inte täcks av skog. Ytterligare ett alternativ är så kallad biokol. Biokol kan grävas ner i jorden och förutom att binda koldioxid anses kolen även kunna öka bördighet och minska övergödning.
– Det som absolut saknas är en marknad för de negativa utsläppen. Att satsa på tekniken kostar mycket pengar och just nu finns få incitament för företag att investera, säger Mathias Fridahl.
Sverige går före
Genom sin forskning kan han konstatera att många av grundförutsättningarna för att börja mäta negativa utsläpp annars finns, till exempel bokföringsmetoder, lagringsalternativ och ekonomiska medel att söka. Han ser Sverige som ett möjligt föregångsland.
– Vi har redan stor erfarenhet av att använda bioenergi. Lyckas vi inte i Sverige ska man verkligen vara försiktig med förhoppningarna globalt.
Sverige är det enda landet i världen som satsar på att ha nettonollutsläpp redan år 2045. För att åstadkomma det är negativa utsläpp en potentiell del i ekvationen. I somras tillsatte regeringen en utredning om möjligheterna till negativa utsläpp av växthusgaser. Det ser Mathias Fridahl positivt på.
– Utredningen är ett givet första steg. Vi behöver bygga vidare med konkreta politiska instrument, testa anläggningar och starta en offentlig debatt. Det är viktigt att politiker får upp ögonen för att det finns en opinion, oavsett om den är för eller emot.
Komplement
Mathias Fridahl inser risken med att negativa utsläpp kan ses som en enkel väg ut och ett argument för att inte behöva hantera frågan om koldioxidutsläpp lika skyndsamt. Själv ser han negativa utsläpp snarare som ett komplement till andra miljöåtgärder.
– Jag tror inte att negativa utsläpp är den slutgiltiga lösningen. Men när vi nu utgår från att det ska användas för att nå globala mål är det viktigt att undersöka om det faktiskt finns förutsättningar för att implementera tekniken. Annars riskerar vi att måla in oss i ett hörn, säger Mathias Fridahl.
Den tveksamma inställningen till negativa utsläpp tror han kan förändras med tiden.
– I takt med att vi släpper ut mer och mer finns inte så många andra vägar att gå. Målen är redan satta. Det vi måste reda ut nu är vägen dit.
BECCS lagrar bioenergi
Står för bioenergy with carbon capture and storage. Tekniken innebär lagring och återvinning av koldioxid med hjälp av förnybara energikällor. Det kan vara biomassa i sopor vid sopförbränning (förväntas växa i takt med att vi fasar ut fossil plast), rester från jordbruk, biokol och fjärrvärme, energiskog till el och värme, sockerbetor till etanol (det uppstår stora mängder biogen koldioxid då biomassan jäses till etanol) eller skog till papper och pappersmassa med mer.
Text: Matilda Skoglöw
