
Forskare har länge varnat för att fosforn ska ta slut. Behöver vi återvinna fosfor eller har man hittat nya fyndigheter?
Fosforn som grundämne tar egentligen aldrig slut – det som menas är att högkvalitativ fosfatmalm är en ändlig resurs som återfinns i ett fåtal regioner i världen. För sju år sedan gjordes bedömningen att de globala reserverna är betydligt större än tidigare uppskattat. Detta var inte främst på grund av nya fyndigheter, utan att man inkluderade äldre bedömningar av förekomster i Marocko och Västsahara. Idag bedöms 95% av de globala reserverna ligga i endast tio länder, och därav så mycket som 74% i just Marocko och Västsahara. Vi talar därför om en geopolitisk fosforbrist, eftersom en resurs som är essentiell för den globala matproduktionen kontrolleras av ett fåtal länder. Även om nya fyndigheter upptäcks, så är det osäkert vilken koncentration och kvalitet malmen har.
Forskningsdebatten om fosforbrist handlar mindre om att hitta fler fyndigheter, utan hur vi kan bygga upp en långsiktigt hållbar försörjning av fosfor för vår matproduktion, i synnerhet hur olika länder och regioner kan ta vara på sina befintliga resurser – dvs fosforn som finns i t.ex. avlopp, avfall och stallgödsel. Ur detta perspektiv är återvinning av fosfor, som finns med på EUs lista över kritiska råmaterial, en essentiell förändring som är viktig för många regioner som vill kunna säkerställa en långsiktigt hållbar matproduktion.
Tina-Simone Neset, Docent Tema miljöförändringar vid Linköpings