Fysikern Henrik Åkerstedt har hittat rätt. Efter ett snabbspår in i läraryrket gör han det han gillar bäst: att förklara komplicerade saker så att eleverna förstår. Vi hängde med honom på en mattelektion.
Publicerad:
Eleverna på Hersby gymnasium på Lidingö har fullt fokus på siffrorna när Henrik Åkerstedt drar teori på tavlan. Det handlar om exponentiella funktioner, sådana som beskriver skeenden som inte är linjära, utan de ökar snabbare för, till exempel, varje tidsenhet.
Eleverna nickar och visar att de förstår. Någon räcker upp handen och påpekar ett litet räknefel. Matematikläraren rättar sig själv och tackar för elevens skarpa blick.
Med x och y visar han på tavlan hur potenser ska divideras, adderas och multipliceras. Alla hänger inte riktigt med i svängarna. Det är så tyst att man nästan hör hur geniknölarna gnuggas.
Ballonger förklarar
Men så händer något. Henrik Åkerstedt visar hur man kan ha nytta av den här teorin i verkligheten. Som fysiker och med rymden som specialintresse har han skickat upp ballonger till 34 000 meters höjd. På film har han fångat hur tryckförändringen i atmosfären påverkar ballongerna.
Han bombarderas med frågor från vetgiriga elever: "Var släppte ni upp ballongen, varför, och hur hänger det ihop med matematik?"
– I helgen var jag och en kollega i Borlänge och gjorde experimenten. Lufttrycket minskar exponentiellt med höjden, vilket kan åskådliggöras i den här grafen, berättar han entusiastiskt.
Ser nyttan
Han skriver in värdena och en kurva växer fram som visar lufttrycket vid olika höjder över havsnivån.
– Roligt att se nyttan med matematik, säger Ella Abelson, som går andra året på gymnasiets ekonomlinje.
Hon gillar matte när hon förstår.
– Det är en lycka att lösa problem, men det är lika frustrerande när man inte fattar, säger hon och får medhåll av Hedvig Hillerhag och Sara Älenmark.
Utan att vara mattenördar ser de fördelar med ämnet.
– Det handlar om att lära sig en metod och förstå den. I många andra ämnen är det mer att lära sig fakta och slå in i huvudet, säger Hedvig Hillerhag.
Jobbade mot CERN
På andra sidan katedern står Henrik Åkerstedt och ser ut att känna samma lycka när eleverna förstår.
– Ja det är en härlig känsla och en drivkraft för mig i jobbet.
Den upplevelsen hade han redan på gymnasiet när han förklarade för sina kamrater. För att utveckla den förmågan knäckte han extra på Vetenskapens hus under fysikstudierna.
Men han blev ändå kvar på Stockholms universitet efter examen när en professor drog i honom. Han påbörjade en doktorandutbildning i partikelfysik och var uppkopplad mot partikelacceleratorn i CERN.
– Jag märkte rätt snabbt att undervisningen var roligare än själva forskningen. Några poäng återstår till en lic. som jag räknar med att ta om några år.
Snabbspår avgjorde
När snabbspåret till läraryrket dök upp fanns ingen tvekan. Tre terminers kompletterande studier på heltid skulle ge honom lärarlegitimation.
– Ömsom vin ömsom vatten, kanske man kan säga. Vissa delar var bra, bland annat insåg jag nyttan av att planera. Jag fick också bra pedagogiska tips som jag har nytta av som matte- och fysiklärare.
– Den uppdelade praktiken på motsvarande en termin var rolig och jag lärde mig mycket. Studierna i skolhistoria och juridik var också värdefulla, men till exempel kursen i specialpedagogik saknade verklighetsanknytning.
Den kursen syftar till att kunna individanpassa undervisningen till elever med särskilda behov, till exempel dyslexi eller särbegåvning, vilket är en viktig del av yrket.
Höjd status
När trivs du som bäst?
– Jag gillar de sociala kontakterna och när jag lyckas förklara något krångligt. Jag får också chans att lära nya saker, som hur gravitationsvågor fungerar, vilket hände när årets Nobelpris i fysik tillkännagavs.
Bristen på lärare i naturvetenskapliga ämnen speglas i löneläget. Hans kompetens är eftertraktad.
– Det är närapå dubbla doktorandlönen och många byter skola för att höja lönen. Bra för oss lärare, men sämre för eleverna.
Henrik Åkerstedt har jobbat här ett år nu och har inga planer på att byta skola.
– Läraryrkets höjda status bidrog till att jag skolade om mig till lärare. Även för mina kursare på Lärarhögskolan har det gått bra.
Finns det nackdelar?
– Det är mycket schemalagt, vilket gör det svårt att vara ledig under terminen. Och har man en svacka kan det bli jobbigt. Man måste hålla en hög lägstanivå.
Hans råd till andra som är nyfikna på läraryrket är att provjobba som vikarie. Då krävs inte legitimation.
– Utbildningen är inte särskilt betungande, vilket gör det möjligt att jobba lite vid sidan av.
Palle Liljebäck
chefredaktör
