Charlott Stenberg är marinbiologen som specialiserade sig på hajar under universitetsstudierna. Hon tjatade till sig arbetsuppgifter och blev Hajcharlott med hela Sverige. Men arbetsplatsen Fiskeriverket upphörde.
Publicerad:
– Jag fick jobb på Fiskeriverket efter studierna och i början fick jag ta för mig och forma mitt eget arbete. Det fanns ingen som arbetade med hajfrågor och därmed inga självklara arbetsuppgifter, berättar Charlott Stenberg.
Det visade sig ganska snart att det var ett viktigt område med mycket att göra.
– Jag satt jag med i internationella nätverk och expertgrupper, jag rödlistade hajar och var med och förhandlade fram förbudet mot att skära av fenor och slänga tillbaka levande hajar i havet.
Charlott Stenberg byggde sakta upp en samlad kompetens. Men 2011 upphörde Fiskeriverket och arbetsuppgifterna spreds ut på olika myndigheter och institutioner. Det var inte längre möjligt att arbeta koncentrerat, och tidigare medarbetare började specialisera sig på olika konventioner snarare än en speciell art.
– Jag var istället specialist på en hel djurgrupp. Det var synd att Fiskeriverket upphörde, den samlade kompetensen var bra för att driva bevarandefrågor internationellt. Fiskeriverket hade en stark ställning och var en viktig pådrivande kraft, avslutar Charlott Stenberg.
Kryphål i lagen
Hajar fångas världen över för att skära av fenorna till hajfenssoppa. Det finns ett förbud mot hajfensfiske, men på grund av kryphål i lagen kan fisket fortsätta.
Text: Josefine Hallgren
Detta är en av artiklarna i serien Forskning som inte blev av.
Det finns vetenskapsmän som för alltid satt avtryck i vår historia och det finns forskning som förändrat vår värld. Och sedan finns det forskning som kanske kunde gjort det, om den fått chansen. Här hittar du alla artiklar:
Upp som en sol, ner som en pannkaka
Forskning om kvinnors sjukdomar en bristvara
Radoncentrum kunde gett bättre hälsa
Så kan mer forskning komma till nytta
Mer skolforskning skulle stärka eleverna
