Kan det radioaktiva området vid kärnkraftverket i Tjernobyl bli ett centrum för grön energi? Det hoppas Solar Chernobyl som öppnat en solcellspark inne i den förbjudna zonen. Slår satsningen väl ut planerar företaget att skala upp produktionen hundrafalt.
Publicerad:
Solen steker från en klarblå himmel och det knattrar ilsket från den gula geigermätaren. Jag befinner mig vid ett monument ett hundratal meter från kärnkraftverket i ukrainska Tjernobyl. Närmare bestämt vid den silverfärgade sarkofagen som täcker reaktor 4 som i april 1986 exploderade i ett moln av eld och radioaktiv strålning.
“Det är en surrealistisk tanke att människorna som bodde här bara försvann.”
Naturguiden Helen Lupekha betraktar geigermätaren som hon bär i ett blått band runt sin hals. Den visar runt 1,4 mikrosievert per timme. Det är ungefär fjorton gånger högre dos än vad människan normalt utsätts för. Inuti sarkofagen ligger nivåerna på cirka 14 000 mikrosievert per timme.
Dödliga doser
– Arbetarna från räddningstjänsten som kom hit direkt efter haveriet möttes av nivåer upp till 50 miljoner mikrosievert per timme. En dödlig dos för en människa ligger på tre miljoner. Många dog efter bara några veckor, säger Helen Lupekha.
Den förbjudna zonen kring kärnkraftverket i Tjernobyl är kontaminerad och kommer inte att kunna användas för bostäder eller odling på tusentals år. Men om man lyssnar noga kan man höra ljudet av fågelkvitter från några närbelägna tallar. Och bakom cementmuren och taggtråden som omger den ishallsliknande sarkofagen syns konturerna av solpaneler.
Livet tillbaka
Det är det tysk-ukrainska företaget Solar Chernobyl som satsat drygt tio miljoner kronor på en solcellspark i hjärtat av den förbjudna zonen. Anläggningen som består av 3 800 solpaneler producerar en megawatt och täcker energibehovet för runt 2 000 lägenheter.
– Vår vision är att göra världen lite renare. Områden som påverkats av människans misstag betraktar vi som de bästa platserna för förnybara energiprojekt. Målsättningen är att ge de här platserna livet tillbaka, förklarar Jevgeny Variagin, vd för Solar Chernobyl.
Planerna på en solkraftanläggning vid kärnkraftverket i Tjernobyl har funnits i flera år. Men en rad omständigheter har gjort att arbetet dragit ut på tiden. Eftersom strålningsnivåerna fortfarande är höga var det uteslutet att gräva eller borra i marken. I stället har företaget fått fästa solpanelerna på cementsocklar.
”Områden som påverkats av människans misstag betraktar vi som de bästa platserna för förnyelsebara energiprojekt.”
– Det är definitivt inte säkert att jobba nära reaktor 4. Du måste komma ihåg att det här är platsen för den största nukleära katastrofen på jorden. Men vi bryr oss om våra anställda och följer strikt alla radiologiska krav, säger Jevgeny Variagin.
Lenin gäckar
Tillsammans med guiden Helen Lupekha lämnar jag reaktor 4 och solcellsparken och fortsätter min resa i den förbjudna zonen. Vi passerar övergivna byar som lämnats vind för våg. Vi kör genom staden Tjernobyl som i dag mest liknar en kuliss med Leninstatyer och övergivna byggnader. Vi ser en båtkyrkogård på en flod där ett flertal skepp ligger och rostar sönder.
Sedan åker vi in i den övergivna staden Pripjat där de anställda på kärnkraftverket bodde fram till katastrofen då samtliga invånare evakuerades. Det ekar tomt i den torrlagda simhallen där vegetationen sakta letar sig in genom de krossade fönstren.
Träden tar över
På det stora torget har träd spräckt asfalten och växt sig höga. Radiobilarna och pariserhjulet på tivolit har börjat rosta sönder. Det är en surrealistisk tanke att människorna som bodde här bara försvann och att naturen nu är på väg att ta över. Helen Lupekha hoppas att satsningen på solkraft kommer att slå väl ut och att Tjernobylområdet på sikt kan utvecklas till en storskalig solcellspark.
Och det är precis vad Yevgeny Variagin på Solar Chernobyl planerar. Han menar att området förtjänar ett bättre öde än att bara vara ett svart hål på kartan. Den ukrainska regeringen är inne på samma spår. Hittills har myndigheterna upplåtit 25 kvadratkilometer mark i den förbjudna zonen till solkraftssatsningar.
”Vi måste städa upp röran och ta vårt ansvar.”
Ett 60-tal utländska företag har visat intresse för att etablera sig på platsen. Det tysk-ukrainska konsortiet Rodina-Enerparc AG, som står bakom Solar Chernobyl, har som målsättning att bygga fler solkraftanläggningar på platser som kontaminerades i samband med Tjernobylolyckan.
Höga mål
Bland annat har företaget uppfört en stor anläggning i staden Bregin på den vitryska sidan gränsen. Om satsningen på solcellsparken vid reaktor 4 slår väl ut räknar Jevgeny Variagin med att öppna en rad nya anläggningar i Tjernobyl. Målet är att på sikt producera 100 megawatt i den förbjudna zonen.
– Det här är en av de värsta och mest förorenade platserna på jorden. Vi måste städa upp röran och ta vårt ansvar, säger Jevgeny Variagin.
Det har blivit dags för mig att lämna den förbjudna zonen. Bussen stannar vid två vägspärrar där jag får gå igenom kontroller för att fastställa att jag inte blivit kontaminerad under mitt dagslånga besök i den förbjudna zonen.
Apparaterna piper, men ger till slut grönt ljus. Den blodröda solen sjunker hastigt bakom trädtopparna. De spruckna vägarna, de vidsträckta skogarna och de förorenade floderna dränks i ett varmt och rödaktigt ljus. Mycket talar för att solen kommer att bli den primära energikällan inuti den förbjudna zonen i norra Ukraina.
SOLAR CHERNOBYL
- 2013: Det tysk-ukrainska konsortiet Rodina – Enerparc AG bildades med visionen att bygga solcellsparker på platser som drabbats av kärnkraftolyckan i Tjernobyl.
- 2015: Två år senare skrevs avtal mellan företagen och kärnkraftverket varpå Solar Chernobyl bilades.
- 2016: Planeringsarbetet av pilotanläggningen i anslutning till reaktor 4 påbörjades.
- 2017: Aktörerna enades om ett hyreskontrakt varpå installationerna påbörjades. I februari 2018 var solpanelerna på plats och anläggningen kunde starta.
Tjernobylolyckan
Olyckan inträffade den 26 april 1986 när reaktor 4 förstördes genom en explosion. Ett moln av radioaktiva partiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa.
I november 1986 göts reaktor 4 in i betong för att hindra ytterligare spridning.
Mellan 30 och 60 personer omkom direkt i samband med olyckan, men det är omöjligt att fastslå hur många som dött i sviterna av den radioaktiva exponeringen. Siffrorna varierar mellan 4 000 och en miljon.
Text: Johan Joelsson
